Dagen då AC och Tinnerholm gjorde comeback: “Något jag kan ta med mig resten av livet”
344 dagar sedan senaste allsvenska matchen för Anders Christiansen.
358 dagar för Anton Tinnerholm.
Mot AIK fick bägge spela igen.
Christiansen möttes med långa sånger och långa stående ovationer inför sin comeback. Hans senaste tävlingsmatch var mot Häcken (2-2) förra året. Några dagar senare fick han problem med hjärtat.
– Detta var obeskrivligt. Det är något jag kan ta med mig resten av livet och aldrig kommer till att glömma, säger Christiansen om sitt inhopp.
– Jag försökte kontrollera tankarna. Det gick många tankar. Man försöker förbereda mig på bästa sätt, men det är svårt att förbereda sig på det man kommer in till idag. Det hade jag inte föreställt mig.
– Det är en form av beroende, en form av drog. När man kommer ut här, du har tre månader på dig att göra dig redo för en säsong, du kliver ut på planen, du tränar, det är konkurrens, du kommer ut, det är fullsatt Stadion, du får en adrenalinkick framför 20 000 eller hur många vi var idag. Det är svårt att sätta sig in, tror jag.
Han gick efter matchen upp till supportrarna för att prata.
– Jag har försökt säga det tidigare: den kärleken jag fick från att det kom ut till… Det har bara varit obeskrivligt. Jag tror inte jag hade förväntat eller föreställt mig att det skulle bli så stort stöd som jag har fått. Jag försökte bara på bästa möjliga danska säga tack, för det har varit obeskrivligt. Stödet till mig och min familj har varit helt obeskrivligt.
Rydström och Christiansen har haft en dialog under en längre tid om när det kunde vara aktuellt med första matchen. Tanken var att han skulle ha spelat 60 minuter i en U21-match mot HIF nyligen, men när A-lagets match mot Värnamo flyttades så blev U21-matchen en ren P19-match från MFF-håll. Det fanns dessutom tankar på att en comeback kunde ha kommit ännu tidigare.
– Jag trodde kanske det skulle ha varit i Svenska Cupen, där det inte är lika mycket press och man kan spela sig in i det, men det blev som det blev. Det har varit bra att fått lite extra träningar, att springa lite mer, lite mer försäsongsträningar en gång till, men detta var det bästa för mig. Det var inte viktigt för mig om det var här eller Värnamo i Borås, men det är klart det gör det extra speciellt att det här hemma den dagen med 5-0 och AIK och söndag klockan två.
– Ju närmare jag kom, desto viktigare var det bara att ta det steget.
Det finns fortfarande några små saker relaterat till hjärtat som påverkar hans vardag, men han vill inte gå in på de detaljerna. Han fick besked i onsdags om att han skulle sitta på bänken mot AIK. Det fanns därför tid för att hinna bli nervös.
– Det var mest idag, jag sov inte lika bra som jag brukar. Det var skönt att det var tidigt, så jag kunde komma in och att vi inte spelade klockan sju ikväll och man bara gick där hemma och väntade.
– Jag kommer inte ihåg så mycket (av inhoppet) om jag ska vara helt ärlig, förutom chansen. Det gick så fort. Jag tycker att man precis kom in och så var matchen slut.
– Jag gjorde några mål på träningen igår och jag tyckte detta var samma situation. Jag trodde jag kunde göra det en gång till, men kanske behöver lite mer träning för det.
Nu återstår det att se exempelvis hur kroppen svarar på detta. Han säger att han inte vet om det kommer att ta en match eller tio matcher innan han känner sig mer som förr. Han spelade drygt en kvart mot AIK.
Tinnerholms senaste match var just mot AIK (3-1) i början av maj förra året. Även då gjorde han comeback, då efter en kortare skadefrånvaro, men sedan tog det nästan tolv månader innan han kunde spela nästa match. Nu var han tillbaka efter sina ljumskproblem.
Och han har nästan aldrig varit mer sugen på att fixa ett mål.
– Jag sa det till Johan (Dahlin) i omklädningsrummet: “Hur fan kan du maska, vi måste gå för 6-0!”. Jag blev lite förbannad när han tog det så lugnt, säger Tinnerholm.
– Han sa “Jag ska hålla nollan, vi ska inte göra 6-0”. Men jag var sugen.
– De (AIK) kändes lite passiva, så man kunde flyta över hela planen. Det är roligt när vi har den mentaliteten, men jag kanske hade den mentaliteten lite mer än de andra.
Tinnerholm fortsätter:
– Henke börjar jämt med de dåliga klippen när vi har möte. Jag vet inte, det är kanske psykologiskt sätt för att hålla nere oss. Vi ska inte sväva iväg på något sätt. Det är viktigt att vi som kommer in på bänken också vill visa. Vi har väl en mentalitet där även om vi leder med ett par mål så är det vi som ska göra nästa mål. Så har det inte varit i många lag jag har spelat i under min karriär. Det blir kanske att man blir feg och backar hem och är rädd om ledningen. Vi sa i paus “Vi leder med tre, nu ska vi göra fyra”. Det är det vi ska gå för. Vi ska fan inte bara hålla nollan. Vi ska gå för nästa mål.
Hur kändes då Tinnerholms inhopp?
– Jag trodde inte jag skulle spela så mycket under våren, men Henke hade snack med mig innan Djurgården och tyckte jag att skulle få vara med där. Han ville ha mig i omklädningsrummet och viktig på bänken. Sedan så blev det en bonus att spela idag. Kroppen känns bra och enda sättet att se var man står är att spela matcher. Man får slängas in i det.
De två spelarna hade lite olika planer för kvällen, förutom att de skulle hänga med sina familjer. Tinnerholms fokus var att komma hem till döttrarna och familjen för att ge dem en puss. Christiansen:
– Jag ska fira en vinst en söndag. Komma hem, öppna upp grillen, och sitta med familjen. Att jag kan göra det igen, att min “dreng” här hänger på ryggen här, det är något jag har drömt om, att spela framför alla och min egen familj, säger Christiansen och syftar på sin son bakom sig, som har tagit tag i en mikrofon och gör läten som skickas ut över hela mediarummet.
Foto: Bildbyrån
