MFF:s tränardoldis Mesut Meral, mannen som leder BK Olympic

I vintras skapade MFF ett samarbete med BK Olympic.
I det samarbetet ingick det att MFF skulle vara med för att anställa och avlöna en tränare. 
Valet blev Mesut Meral, nu 34 år.
Vem är då tränaren som ska utveckla BK Olympic och MFF:s talanger? 

Det är absolut inte första gången som Mesut Meral ska vara med för att bygga något nytt. Han var med när Dalkurd startade upp år 2005, och pendlade då från Mora till Borlänge. Tio mil enkel resa med bil bara för att få spela i Division 6.
– Och jag var jättedålig. Jag var vicekapten, så det funkade bra att sätta mig på bänken. Det var min syssling som bänkade mig och sa ”bli ledare istället”. Han lurade in mig på att bli tränare, säger Meral till Fotboll Skåne.
– Så jag blev juniortränare i Dalkurd. Det var en grupp som de höll på att lägga ner, men det kom fram en och annan spelare från den kullen. Jag är otroligt stolt över att Dalkurd såg dem, lyssnade på dem, hörde på dem, och förhoppningsvis hjälpte dem. Ahmed Awad kom från den kullen och blev en allsvensk spelare. Samma med Smajl Suljevic. En kort vända var Amor Layouni med. Han tog sig till tunisiska landslaget och Bodö/Glimt. Det var en trasig grupp, men vi fick ordning på det. Det ska jag tacka grundaren Elvan för. Varje dag kom jag dit och sa ”Det här funkar inte, vi lägger ner”, men Elvan pumpade på med att vi ska fortsätta. Det sa han varje dag i fyra års tid. Det hände något.
– Jag jobbade under tiden som bilförsäljare. Jag började inte att leva på min fotboll förrän 2018. Det tog några år. Det var en jävla resa som många unga fotbollstränare måste acceptera. Det tar tid. Man måste besöka elittränare för att höra hur deras resa har varit.

Den tränaren som Meral nog är mest sammankopplad med är Andreas Brännström (nu huvudtränare för Mjällby). Brännström var just en sådan tränare som Meral besökte tidigt i sin tränarkarriär.
– 2009 så var det en kontakt som rekommenderade mig att träffa Andreas Brännström. Jag skrev till Brännan på Messenger. ”Tjena, hjälp mig, jag är fotbollstränare”. Då var Brännan i Sirius, men han var tillgänglig och mottaglig. Vi pratade om små detaljer varje dag i flera års tid när jag var ungdomstränare.
– 2014 fixade jag honom till Dalkurd. Jag åkte till Uppsala, vi hade ett möte, och han gick med på att ta över laget.
– Han ville ha mig som assisterande tränare, men jag kunde inte det av personliga skäl. Jag fick dock lova honom att vara med runt laget på andra sätt. Det var där som resan började. Och när jag inte kunde vara assisterande tränare 2014 så var det Poya Asbaghi som blev det istället. Brännan tog in honom när han hängde på Sirius träningar.
– Jag pratar fortfarande med Brännan varje dag. När han har en ledig dag i Mjällby kan han sätta sig i bilen, köra till Malmö, och kolla vår träning i BK Olympic. Det är jag så glad för.
– Men han är inte ensam om att göra det. Robin (Asterhed) kollar på mina träningar, Andreas (Georgson) gör det, Milos (Milojevic) gör det. Det betyder att de älskar fotboll, att de tror på det här, och att de vill det här. Tänk att de lägger en kväll på att åka till Lindängen för att se en Division 1-träning.

Ligger det någonstans i ditt bakhuvud, bara något litet, att du nu är en del av MFF och kan få ett större jobb i föreningen i framtiden?
– Jag är nog sämst på att tänka på min karriär. Jag har aldrig tänkt på det, men lik förbannat har jag överlevt på den här nivån. Georgsons första fråga till mig var ”Om Brännström ringer och vill ha dig till Mjällby, packar du väskorna då?”. Jag hade kunnat göra det och då hade jag varit en allsvensk tränare, men jag har gett mig in på något som jag tror på. Då ska jag försöka att fullfölja det. Det sa jag tydligt till BK Olympic och MFF: jag ska göra klubben till semi-proffs och vi ska ha minst två spelare som spelar högre upp nästa år. Vi ska vara en plantskola dit spelare ringer och säger ”Jag vill spela hos er”.

Hans främsta tränarmeriter är 18 matcher som huvudansvarig för Dalkurd förra året, och ett år som assisterande tränare till Brännström i Jönköpings Södra. Utöver det har han haft andra tränaruppdrag i Dalkurd. Han fick först höra om jobbet i BK Olympic när deras sportchef, Ahmed Chahrour, hörde av sig i vintras.

Varför tror han då att MFF ville ha honom här?
– Det är inget som jag kan svara på, men jag var ganska bra med unga spelare i Jönköping och Dalkurd. I Jönköping var det ihop med Brännström och han har lärt mig otroligt mycket. Jag har ju inte haft någon egen elitkarriär som spelare så han har lärt mig om att vara ledare, om att respektera fotboll, om att vara tillgänglig. Det känner jag varje dag när jag vaknar: jag ska vara tillgänglig för mina spelare. Det vill jag också att mina ledare ska vara. Det spelar ingen roll om en spelare ringer vid tio på kvällen. Vi ska vara där för honom. Då skapar man en trygghet.
– Och det är klart… Ta det som var i Dalkurd förra året. Utifrån förutsättningarna så var det en jättesuccé. När jag kom till träningsanläggningen den 18:e januari så hade vi tre spelare. Jag tog in de spelarna som gick att fixa, och vi lärde dem metoder och vårt arbetssätt.
– Säg att det finns två spelare som har lika mycket potential, men den enda har fått all hjälp och den andra inte har fått någon. Nio gånger av tio väljer jag då den som inte har fått någon hjälp, om han är villig att lyssna. Där kan jag hjälpa till ännu mer med att forma.

Vad tog det, en eller två månader innan ni rullade ut Helsingborgs IF fullständigt i cupen?
– Något sånt. Vi hade 13 spelare kontrakterade till den matchen, men jag tror att vi ändå hade skapat en trygghet. Det var samma i Jönköping.
– Vi hade 18 nya spelare i Dalkurd förra året. 13 nya spelare i Jönköping, jag och Brännan. Och ändå så hade vi åtta spelare i Jönköping som gick till Allsvenskan eller högre, och Dalkurd gick upp till Superettan. Jag har enkla metoder och tydliga krav för vad spelarna ska göra för att bli elitspelare. Man ska lära sig saker. Man ska inte komma till träningen för att bränna kalorier, för det kan du göra på Nordic Wellness.

I Dalkurd satte han bland annat lagkaptensbindeln på 19-åringen Christoffer Styffe, och det är inte den enda gången som han har delat ut ansvar till folk som inte har så mycket erfarenhet.

Två stycken som hjälper honom i BK Olympic är Filip Kacaniklic och landslagsmeriterade Erdin Demir. Demir tvingades avsluta spelarkarriären i Belgien på grund av ryggproblem och ville istället lära sig analysera fotboll, så det får han göra i BK Olympic.

Filip är lillebror till Alexander Kacaniklic. Alexander hade träffat Meral nere i Kroatien och sa då att hans lillebror ville bli tränare. Filip satte sig i bilen och pendlade mellan Helsingborg och Malmö för att se Division 1-träningar, så att istället för att stå vid sidan av så är han nu en del av ledarstaben.

Men vad är det för spelsätt som BK Olympic vill åt?
– Det finns på svart och vitt hur mina lag ser ut när vi är färdiga. Vi ska vara bäst under den första sekunden (efter bolltapp i något av lagen), och vi ska vara bäst i anfall mot samlat försvar. Folk säger att det finns så mycket annat: försvarsspel, fasta situationer, saker i och omkring box. Men jag tycker att allt hänger ihop. Fotboll är rytm och positioner. Kan vi få till den första sekunden i anfallsspelet, att positionera sig rätt från början, då blir försvarsspelet bättre och vice versa. Man kan mäta intensiteten och vi tränar på den höga intensiteten. Vi tränar mycket positionering för att möta låga försvar. Vi är på god väg på vissa grejer. Kan vi vara bättre i maj än vad vi är i april, då kan vi vara mycket bättre i september.
– Vi blev jävligt bra på det i augusti i Dalkurd förra året. Sedan lämnade jag och det var inte bra. Och vi blev jävligt bra på det i Jönköping. Vi var så pass bra på det att om man försöker att mäta kontroll i och runt motståndarnas box, så var vi stundtals näst bäst i Skandinavien på det, statistiskt sett. Det laget som var bäst var Bodö/Glimt.
– Och en annan sak: om man som spelare är mindre bra på en grej, då måste vi jobba på ett sätt så att det inte syns. Då får vi jobba med hans styrkor för att dölja det. Då blir det en trygghet för spelaren i arbetssättet.

Du har spelat med 3-5-2. Är det den formationen som vi får se? 
– Jag tror på att välja det som passar utifrån motstånd, men om vi säger såhär: om du flyger med en drönare över planen när matchen börjar så kommer vi ofta att ligga på 3-5-2, men det händer så mycket. Fotboll är kaos. Vi har principer på hur vi ska lösa situationer, både med och utan boll. Det kan se så olika ut.

Det är väl det som (Manchester Citys assisterande tränare) Juanma Lillo brukar säga: det finns bara en sorts fotboll, och den är fylld med kaos.
– Så är det. Det handlar om att spelarna ska känna sig trygga i kaoset. Jag som ledare måste hjälpa dem med det. Jag brukar säga till spelarna ”Om ni gör det som jag vill göra i två tredjedelar, så kan ni vara er själva i sista tredjedelen”.

Hur lång tid tar det att sätta det du vill se? Du sa att ni i Dalkurd var riktigt bra i augusti förra året.
– Det brukar ta fyra månader innan det syns vad jag vill göra med 18 spelare. Vi är inte där i dag i BK Olympic. Vi har många spelare som är outbildade i grunden. De spelarna som inte är från MFF:s organisation är inte utbildade. Varför det är så, det får andra klubbar i Skåne fråga sig själva. Såhär kan det inte vara. Kolla man på Norrettan och jämför med Söderettan… I Norrettan har du oerhört många fler spelare som är utbildade. Inkörningsperioden är därför kortare för mig som seniortränare. Där har du spelare som har varit i akademier i Hammarby, AIK, Djurgården, Sirius, Västerås, BP…
– Här är det… MFF. Landskrona börjar göra bra saker. Det finns klubbar runt omkring där tränarna har frågat hur jag jobbar och jag säger inte att jag är facit, men jag säger att om man är en tränare som har ambitioner så ska man prata med andra tränare och besöka dem. Besök tränare i Allsvenskan, Superettan. Tro inte att det som du gör är det enda rätta sättet, för det är spelarna som kommer att få betala för det då.
– Nu har det snart gått fyra månader och vi har sex-sju spelare som är riktigt bra. Vi borde ha 12-13 som har tagit sig dit. Förhoppningsvis har ni några till efter sommaren, så att vi i sommar är som bäst på det som vi vill göra.

Sedan BK Olympic gick upp från Division 2 till Division 1, och anställde Meral som tränare, så har det blivit en stor ökning i träningsmängd. Till detta har Meral också möten med alla spelare. Varje spelare träffar Meral en förmiddag var sjätte vecka för att gå igenom saker och diskutera.

Men det finns ju ett potentiellt problem under året: det skulle kunna uppstå en situation där någon eller några av de MFF-inlånade spelarna inte är bland de bästa elva för att vinna nästa fotbollsmatch. På frågan om Meral tror att det kommer att vara ett problem så svarar han:
– Nej, absolut inte. När det blir den här typen av samarbeten så kan det bli grupperingar. Det är klart att det kan bli det, men det handlar om att hela tiden ställa krav på vad vi vill göra. På träningsplanen är jag en helt annan människa. Är det någon som inte gör det som vi ska göra, då får han höra det och då förklarar jag hur han ska göra.
– Vi går alltid efter det. Då blir det intensitet på träningen och kraven höjs. Vi måste ha det så. Ta premiären. Vi vet inte var vi står. Jag har en helt ny grupp i en ny serie och vi har få spelare har spelat på den här nivån tidigare. Vi får släppa på prestigen och anpassa oss lite. Jag tar sedan ut elvan som är bäst för att vinna. Mer än så kan jag inte göra.
– Sedan om det är inlånade spelare eller yngre spelare eller äldre spelare, svenska eller utländska… Jag bryr mig inte. Det är det enda svaret som jag kan ge.

Hur ofta pratar du med MFF?
– Det gör jag kontinuerligt. Jag pratar mycket med Robin (Asterhed) och Andreas (Georgson) där jag uppdaterar och ger feedback. Sedan lär jag mig av dem varje dag. Den ödmjukheten måste man ha, för MFF är Skandinaviens största klubb och jag kommer från Division 1 och Superettan. Det är win-win.

BK Olympic har än så länge vunnit bortapremiären mot Qviding och spelat oavgjort i hemmapremiären mot Tvååker i Division 1.

Under torsdagen kommer en andra del, där Meral går igenom de fem MFF-inlånade spelarna: Hugo Bolin, Melker Widell, August Karlin, Samuel Burakovsky, och Samuel Kotto. 

Foto: Bildbyrån