MFF:s Julia Cavander i efterlängtat EM: “Ärofyllt”
MFF:s målvaktstalang Julia Cavander befinner sig just nu i Estland för ett pågående F17-EM.
Sverige deltar återigen i turneringen efter att ett decennium passerat sedan sist.
– Det är extra roligt när man kämpat så mycket för att ta sig tillbaka, säger 16-åringen som missat MFF:s säsongsinledning med en hjärnskakning.
Då bärgade Sverige en silvermedalj. 2013, med spelare som Nathalie Björn, Filippa Angeldal och Stina Blackstenius i laget. Tio år senare är blågult återigen med i ett F17-EM. Nu är spelplatsen Estland.
– Det är väldigt roligt att få vara med om detta, vilket bara tjugo spelare i min ålder får. Det är ärofyllt och speciellt roligt när jag nyss varit borta med hjärnskakning. Det gör det nästan ännu roligare, man har kämpat så mycket för att ta sig tillbaka, säger Julia Cavander till Fotboll Skåne, dagen efter premiären mot Frankrike.
– Mitt slutmål [efter skadan] har varit att komma med i EM-truppen, och där är jag idag. Det har varit väldigt roligt hittills.
Trots att Frankrike vann med 3–0, kan Cavander glädjas åt att laget tagit sig till turneringen och att hon nu är skadefri.
– Jag var med i EM-kval ett i Portugal i höstas. Jag spelade den viktiga kvalmatchen som gjorde att vi gick vidare till kval två, men där kunde jag sedan inte vara med.
Staffanstorparen kommer från en fotbollsfamilj där hon vuxit upp med tre storebröder som alla inspirerat till sporten. Den äldsta har nu slutat, men mellersta brodern Nawid spelar i IF Lödde och den yngste, Noah, skrev nyligen A-lagskontrakt med Trelleborgs FF.
– Jag har alltid följt med dem och kollat på träningar och matcher, så det blev ganska naturligt att jag också började spela fotboll, berättar 16-åringen.
Som väldigt liten spelade hon några månader i Staffanstorps GIF, men bristen på andra intresserade flickor gjorde att Cavander fick byta till Kyrkheddinge IF. En förening som kort därefter blev damföreningen FC Staffanstorp, medan herrföreningen heter Staffanstorp United FC.
2020 togs klivet över till MFF:s nyupptagna verksamhet.
– Vi i F06 var just då det äldsta laget under damerna, berättar målvakten som i höstas var utlånad till Södra Sandby i division ett, trots att MFF själva låg i division två.
– De ville att jag skulle få erfarenhet av division ett-spel. Det var väldigt lärorikt och viktiga matcher att få. Jag kände mig ganska klar med MFF:s F17 förra året och ville ha mer utmaning. Det var rätt steg.
2023 tillhör hon MFF:s eget seniorlag som själva tagit sig upp i ettan till denna säsong. Det har dock inte börjat som hon hoppats. Försäsongen och inledningen av serien har spolierats av en långdragen hjärnskakning. Sedan en dryg månad är hon tillbaka.
– Det är därför jag inte har spelat. Det har varit en väldig uppförsbacke i min påbörjade karriär. Man hade precis skrivit kontrakt med damlaget och fick en hjärnskakning på det. Men jag har fått kämpa på med hjärntrappan i lugn och ro.
– Sedan har jag även missat mycket med landslaget. Jag missade två viktiga samlingar.
A-lagsdebuten i MFF kom däremot redan som 14-åring. En seriematch i division tre mot BK Höllviken, som vanns med 10–0.
– Det var speciellt. Många av mina kompisar hade redan varit uppe och spelat med damlaget, men som målvakt är det svårare att få komma upp i den åldern. Så det var jätteroligt att få vara så ung. Att jag höll nollan var nog ganska viktigt för mig.
Växer man upp i Staffanstorp finns MFF nära till hands, från barnsben. Även om det finns anlag för andra sympatier i släkten.
– Jag har en väldigt skånsk sida på mammas sida, pappas sida är stockholmsk. Så mammas sida har alltid varit MFF, pappas har alltid varit Hammarby. Men vi har alltid varit MFF:are och gått på matcherna, berättar hon.
När MFF så lade ut på sina sociala medier att de skulle starta upp damverksamhet igen, uppmärksammades det kvickt av de fotbollsintresserade föräldrarna. Hon fick direkt meddelanden skickade till sig.
– Jag var utespelare till att jag började i MFF:s akademi. Men jag ville egentligen vara målvakt, vilket jag kom in som på fotbollsakademin i Staffanstorp när jag började sjuan. Jag ville ju bli målvakt men fick ingen speltid som det i Staffanstorp. På ren chans sökte jag in som målvakt och då kom jag med i laget.
Att hon först kunde gå MFF:s akademi hemma i Staffanstorp ser hon som det egentliga startskottet på karriären.
– Det var målvaktstränaren där som såg min potential på den positionen, hade hon inte sett den där och då hade jag nog inte varit målvakt idag, säger Cavander och fortsätter:
– Jag fick ofta höra redan när jag spelade i Staffanstorp att jag var en duktig målvakt, även fast jag inte riktigt spelade som det [hon var reservmålvakt]. Jag sökte till akademin på båda positionerna för att jag verkligen ville komma in, och kom in som målvakt! Jag är väldigt glad att jag tog steget till MFF. Vi har rätt resurser och jag tror att vi kan komma hur långt som helst.
Hon är tacksam över möjligheten att ha kunnat ingå i MFF:s nätverk utan att lämna hemorten Staffanstorp.
– För mig var det rätt beslut att gå akademin. Jag tror såklart att man [som uppvuxen i skånska mindre orter] kan lyckas utan att gå den, men det är ett bra steg för unga spelare. Du får en träning i skolan, nästintill varje dag, och sedan har du ofta träningar på kvällen. Så du får ju mer än de som inte går i akademin, du utvecklas snabbare, resonerar hon.
Som ung var det av förklarliga skäl länge en utespelare som var den inspirerande förebilden. Världsmästaren Lionel Messi.
– Men på senare år har det ju kommit in lite målvakter i bilden. Jag gillar [Marc-André] Ter Stegen och tycker att han är duktig.
Det låter som att du gillar Barcelona vid sidan om MFF också, har du gillat den fotbollen de spelat?
– Det gör jag, jag gillar dem också. Jag har alltid haft fötterna med mig som målvakt, eftersom jag varit utespelare. Jag tycker att det är en jätteviktig del och Ter Stegen är fantastisk på det.
Julia Cavander stod i mål under hela EM-premiären mot Frankrike. Trots den inledande förlusten, är lagets målsättning fortsatt att först ta sig till semifinal, och sedan möjligen upprepa bedriften från 2013. Då Sverige knep ett silver.
– Premiären var en väldigt häftig upplevelse och det var mäktigt att få stå och representera sitt land. Det är alltid en väldigt mäktig känsla att stå för sitt land. Speciellt nu när man vet att det är många människor som kollar, både i Sverige och runt om i Europa. Det är väldigt roligt, berättar mästerskapsdebutanten.
Estland som land har inte lyckats göra några större intryck ännu. Laget har inte hunnit besöka några sevärdheter.
– Vi är mest på hotellet och träningsanläggningen. Det är varmt här just nu och därför ganska tufft att träna. Man får vara noggrann med vätska och kost.
Detta är bara Sveriges andra deltagande i F17-mästerskapen någonsin.
– Det är roligt att man är med nu efter tio år. Man har märkt på sociala medier att det är stort för Sverige att vara med i ett F17-EM igen. Det har lagts ut mycket på sociala medier, man har fått mycket pepp från runt om i landet och märkt att många är intresserade av oss och hur det går.
Matcherna sänds på SVT Play. Under onsdagen spelar Sverige sin andra gruppspelsmatch, då mot England. Åtta lag ingår i turneringen.
Foto: Bildbyrån
