”Jag är överens med Milos om 95% av sakerna” – Trajkovic i sin första intervju
För drygt en månad sedan hade Nikola Trajkovic ingen aning om att han skulle hamna i Sverige.
Men Facebook-vännen Milos Milojevic och hans MFF behövde en assisterande tränare och processen gick snabbt.
Nikola Trajkovic var under vintern assisterande tränare i FK Radnicki Nis i serbiska högstaligan, ett jobb som han hade tagit för att bland annat underlätta att ta pro-licensen i Serbien. I januari var han på väg till klubbens träningsläger.
– Jag var fokuserad på mitt lag i Serbien och jag hade testat mig negativt för att åka på träningsläger i Turkiet, säger Trajkovic till Fotboll Skåne.
Och en dag innan flyget skulle gå så hörde MFF av sig.
– Processen tog tre dagar. Jag pratade med Andreas (Georgson) och vi hade ett långt, långt snack.
– Sedan väntade jag på ett svar så snabbt som möjligt, och efter det körde jag bilen tillbaka till Skandinavien.
Trajkovic, som främst har varit huvudtränare i norska Flöy IL, hade i höstas varit på väg att jobba i Lokomotiv Moskvas ledarstab, men det gick inte att lösa eftersom han behöver att vara på plats i Serbien ibland för att gå klart pro-utbildningen.
Men han hade heller ingen stark koppling till Milojevic.
– Jag kände faktiskt inte Milos så väl tidigare. Vi spelade inte ihop och var inte vänner, så den enda kopplingen var några personer vid pro-licens-utbildningen i Serbien.
Milojevic och Trajkovic var dock Facebook-vänner, och Trajkovic hade lagt upp några av sitt lags träningar där som Milojevic kollade på. MFF pratade bland annat med en tidigare sportchef, tidigare spelare, och lite folk i Röda Stjärnan för att få en ännu bättre bild av Trajkovic.
– Jag förstår Milos och när jag ser honom presentera fotbollssaker så skulle jag säga att vi är överens om 95% av sakerna.
– Jag är väldigt glad över hur han tänker på fotboll, inte bara offensivt utan defensivt, kontringar, fasta situationer… Han har koll på alla detaljer.
– Och det är fint att vara i den här klubben. Jag kan prata med andra tränare, inte bara Milos, och lära mig nya saker. Det är en helt ny miljö för mig med många bra tränare.
Trajkovic ger ett glatt och lättsamt intryck under intervjun, trots att han ofta är ganska återhållsam på träningsplanen. Han förstår norska och pratar det med sin dotter, men när det gäller fotbollsdetaljsnack så pratar han hellre på engelska. Han är född och uppvuxen i nuvarande Serbien, och gjorde några landskamper för dem när landet var Serbien och Montenegro.
– 2005 var jag den bästa spelaren i den inhemska ligan. Jag hade erbjudanden från många håll: Ryssland, Turkiet, Serbien… Men min dröm var att spela i Röda Stjärnan.
– Det var min och min pappas dröm sedan jag var barn. Jag bestämde mig för att gå dit, men det stora problemet var att jag blev skadad. Jag behövde en operation som var komplicerad och jag tror att det stannade upp min karriär. Annars tror jag att jag hade blivit bättre.
Han spelade senare i Györ i Ungern där han träffade sin nuvarande fru Katrine Lunde. Lunde har spelat över 300 landskamper i handboll för Norge och tillhör nu Vipers Kristiansand. Laget vann Champions League förra året och på grund av hennes handbollskarriär så har hon inte flyttat till Sverige.
– Det är väldigt svårt just nu.
– Vi har en dotter som går i skolan och vi har hjälp från min frus familj. Det är det som vi behöver, och jag hoppas att corona-situationen ändras så att min familj också kan hjälpa till.
– Men vi måste offra oss och försöka att göra det bästa av situationen. Vi pratar ofta och jag pratar ofta med min dotter under dagarna när jag inte har träning. Min fru är också förstående.
Är det aktuellt för henne att flytta till Sverige?
– Hon är ju fortfarande aktiv inom handbollen och hennes lag går bra, så det hade varit för själviskt av mig att be om det, men hon förstår också att det här är ett bra jobb för mig. Så nu letar vi efter bästa lösningen. Om ett år kanske de kan flytta hit, man vet aldrig.
Trajkovic funderade länge på att bli tränare, bland annat eftersom hans egen spelstil byggde på att styra spelet, och jobbet i MFF är ett stort uppdrag för honom. Han vill inte definiera sig själv som tränare, men säger att några av sakerna som han ser ut att fokusera på i år är individuell utveckling och defensiva delar av spelet.
Han har heller inga problem att vara assisterande tränare så länge det är i en bra miljö.
– Jag har inga problem med detta: jag gör det som jag behöver göra.
– Det är lite skillnad när man är huvudtränare. Då har man sina idéer som man ska utföra, men när man är assisterande så är det helt annorlunda.
– När jag jobbade i Norge så var det en svensk, Mattias Andersson (tidigare Häcken och Mjällby), och han pratade om svenska lag. Han pratade om att MFF är en av de största svenska klubbarna och jag visste lite deras historia, men jag visste inte att de spelade i Champions League-final 1979. Jag var lite överraskad, det är det största resultatet av alla de skandinaviska lagen.
– Kanske den största klubben i Skandinavien. Jag kan se det nu.
Malmö FF har börjat att kolla mer på transfermarknaden i Balkan. Är det en marknad som du har bra koll på när det kommer till spelarna där?
– Jag är inte involverad i den processen, utan det är ett jobb för Milos och sportchefen. Får jag en fråga om någon så kommer jag att ge min åsikt, men jag bryr mig inte om spelaren är från Balkan eller Afrika eller Norge eller Sverige. Jag vill bara ha en bra trupp och vinna troféer. Det är det viktigaste.
– Men vi vill också ha en miljö där vi kan lyfta upp unga spelare och ge dem en chans. Det får inte bara handla om att värva spelare.
Mer läsning: Vad vi vet om Trajkovic: ”Fotboll är nästan som ett kall för honom” (länk)
