HIF:s Division 4-start: stora segrar och många talanger
De stora svenska klubbarna som har startat damlag har valt olika vägar.
IFK Göteborg hade en flickförening i många år som därefter blev A-laget, medan Malmö FF tog in många etablerade spelare.
Helsingborgs IF har mixat, men med rätt många unga spelare.
HIF:s lag saknar knappast erfarenhet. Maria Edman Falke var ordinarie målvakt i Damallsvenskan i sju år. 38-åringen Maria Westerblad har också spelat i Damallsvenskan, och spelare som Josefine Wiksell, Isabel Aguilar, och Stephanie Petersson har många säsonger i Division 1.
Men mot Hittarp (6-0) gav Kristoffer Schönbeck speltid till spelare som Relke (född 2004), Löfling (2005), och Pettersson (2004), samtidigt som tre av målskyttarna var Waltersson (2000), Fäldtman (2000), och Sanna Nilsson (1998). Det är ett lag som, i teorin och med rätt utveckling, i stora delar skulle kunna hålla ihop i många år.
– De är väldigt mogna att förstå den här konkurrensen som finns på träningarna. Det är väldigt nyttigt för dem, att få konkurrera med spelare som har varit på damallsvensk nivå. Den miljön gör väldigt mycket, säger HIF:s tränare Schönbeck.
Är det ditt eget val, eller är det lite av föreningens direktiv att blanda in de här yngre spelarna?
– Nej, jag har inte fått några direktiv att det ska vara någon särskild ålder. Först och främst är det för att jag tycker de är tillräckligt duktiga. Hade jag inte tyckt det så hade jag inte spelat dem.
Maya Waltersson är en av de unga, men inte yngsta. Hon gjorde 13 mål på sju matcher i Division 4 förra året, och har nu gjort mål i sina bägge HIF-matcher.
– Vi har ju väldigt unga spelare som är väldigt duktiga för deras ålder. Vi har erfarna spelare – Mia, Edman – men de unga är ju framtiden. Vi lär dem lite, de lär oss lite, säger Waltersson.
Hur tänkte du själv när du hoppade på HIF-spåret? Att vara här ett par år, eller vill du med så högt upp på stegen som möjligt?
– Planen just nu är väl att vara kvar så länge man får vara kvar. Så länge man presterar och utvecklas så är det en stor grej att spela för HIF. Man har ju följt dem sedan man var liten, så det är en ära att ta på sig rödblåa tröjan.
– Det är visserligen mest hockey som gäller, men HIF har alltid varit i hjärtat. Den första mobilen man fick, när man gick i femman, hade bara en låt: “På gator röda och blå”.
– Det här var verkligen skitbra. En otrolig känsla att spela inför publiken.
Foto: Bildbyrån
