Sören Rieks och hans funderingar om att jobba med ungdomsfotboll
Under det senaste året har Sören Rieks flera gånger pratat om att han vill jobba med ungdomsfotboll, och att kanske göra det i Malmö FF.
Vad är det då som lockar Rieks?
Om Sören Rieks får som han vill så spelar han i Malmö FF även under 2025. Om den här säsongen känns lika bra som den förra, då känner han ingen anledning att avsluta spelarkarriären.
– Jag hoppas att jag kan kopiera förra året rent personligt, men också att vi blir ett ännu bättre lag och vi ska också spela i Europa. Så länge kroppen håller så är det här roligt. Jag känner att jag kan bidra. Om jag bidrar vill jag fortsätta, men man kan inte ta det beslutet nu.
Men han vet också att sista matchen närmar sig. Återhämtningen efter varje match tar längre och längre tid, och nu tar det tre dagar innan en match har gått ur kroppen. Han funderar på vad som händer dagen efter den sista matchen. Ett exempel är att den här intervjun får skjutas fram eftersom Rieks behövde lämna in en studieuppgift.
– Jag har börjat plugga matte på B-nivå, säger Rieks till Fotboll Skåne.
– Jag behöver det för att komma in på en annan utbildning. Det gick ganska snabbt och jag är nog klar med matten till sommaren. Det finns sedan något som heter finansekonom som tar två år att plugga. Det är det du tar om du ska jobba i bank eller bli fastighetsmäklare. Det är tanken, men jag vet inte om jag börjar med den.
– Det här är bara för att ha möjligheten om jag skulle tycka att fotboll är skittråkigt efter karriären.
Han pratar ju gärna om tränaryrket. Han får frågan om det lockar med något annat jobb inom fotbollsvärlden, men han tvekar. Det är ungdomsbiten som han vill vara delaktig i. Han började att tänka på det för något år sedan, när han satt med utgående kontrakt i MFF.
– Det som har fastnat för mig är hur man formar ungdomsbiten, hur man förbättrar den. Det är väldigt intressant. Att använda unga spelare är i dag en så stor del för en fotbollsklubb. Jag tror att alla klubbar behöver sälja spelare för att överleva. Då är den billigaste metoden att bygga upp sin akademi.
– Jag har inte alltid funderat på allt det här, men det har blivit mer och mer.
Han fortsätter:
– Jag har alltid tyckt att det hade varit roligare om han hade haft yngre spelare som man kunde hjälpa. Man vet vad som krävs. Man kan dela med sig av massa olika saker.
– Den mentala aspekten tror jag är underskattad. Med det sagt är jag inte en psykolog och det finns också saker i det tekniska som man kan hjälpa med, men jag tror att det viktiga är att hjälpa det mentala. Att förstå vad som krävs i de olika stegen i ens karriär och veta vilka karriärsmöjligheter som finns, beroende på vilken personlighet du har. Jag tror att man kan hjälpa till mycket där, särskilt när man varit i “game:t” i så många år.
Han ser tillbaka på sin egen tid när han var ung spelare i Esbjerg. Han var nervös när han kom upp i A-laget. När han sedan var etablerad och gjorde A-landskamper för Danmark 2009-2010, så började det smyga in sig en bekvämlighet.
– Dortmund ville ha mig, men sedan tog de in Kagawa istället.
– Det var inte nära, men jag pratade med en agent och de pratade med Dortmund ett tag. Jag hade precis kommit in i landslaget och då var jag bara 22 år. Sedan hade jag en mindre bra säsong.
– Så det blev inget med Dortmund. Det var bara agenten som snackade med dem, och sedan var det en tysk scout som kollade på mi och träffade mig och agenten efter matchen.
Gjorde Dortmund rätt val?
Rieks skrattar till.
– Ja, de gjorde de väl.
Istället för att värva Rieks tog Dortmund en annan väg. De hade Jürgen Klopp som tränare, och förutom Shinji Kagawa (senare Manchester United) fanns spelare som Robert Lewandowski, Mario Götze, och Mats Hummels i truppen.
Och när Rieks fick några illa tajmade skador och inte presterade lika bra i Esbjerg valde även det danska landslaget andra spelare. Till VM 2010 tog de med den 18-åriga nykomlingen Christian Eriksen som en av de offensiva spelarna. Thomas Enevoldsen kom också med, en spelare som hade blivit sent inkallad i en VM-kvaltrupp när Rieks hade åkt på en skada.
Rieks blev på något sätt kvar i Esberg tills han var 25 år. Hans sista säsong var i andradivisionen, trots att han två-tre år tidigare hade startat landskamper för Danmark. Innan hans sista säsong i Esbjerg hade han varit på väg till en annan tysk klubb, men den nya sportchefen i Esbjerg drog sig ur affären när det bara saknades en signatur på kontraktet.
– Att det inte blev en flytt kostade mig tid. Jag var förbannad en lång tid efter det.
– Det är därför jag ibland säger till unga spelare att de ska köra på om de har en bra magkänsla. Man vet aldrig vad som händer nästa säsong. Om du kan så tycker jag att du ska ta dig ut.
– Även om det är klart det måste vara något bra.
Du själv blev för bekväm i Esbjerg?
– Det blev lite så. Jag är född och uppvuxen där. Jag hade massa relationer och vänner utanför fotbollen. Skulle jag ha gjort något annorlunda så vore det att lämna tidigare. Jag lämnade först när jag var 25 år. Det fanns olika anledningar till det, men om jag kunde ha gjort något i efterhand så är det att jag skulle ha pushat mer för att byta klubb.
Det var först i Nederländerna och i NEC som han ändrade attityd. Han började inse vikten av att hela tiden visa vad man vill, men det var inte som att Esbjerg hade en massa förutsättningar för att guida honom tidigare i karriären.
– På den tiden var det inte mycket till akademi i Esbjerg.
– Ibland fick den bästa i U-laget träna med A-laget, eller att det var en grupp på tio-tolv spelare som tränade tillsammans. Det fanns inte akademi på det sättet.
– Mycket var bara upp till en själv. Tanken om individuell träning fanns inte i Esbjerg. Det hade inte dykt upp än. Om man ser på de unga i dag så har de alla möjligheter. Det är klart att de också har andra förväntningar på sig, men de har verkligen alla möjligheter.
Var det mycket hamburgare och sånt också för dig på den tiden?
– Ja, precis, men jag hade tur med fettprocenten. Det syntes aldrig på kroppen att det blev en del pizza och sånt.
– Men jag tycker också att man måste kunna få leva livet. Det finns andra typer än mig som är strikta, men för mig är det viktigt att det inte blir för låst.
Du är inte en Oscar Lewicki som får lite dåligt samvete för att han dricker juice på guldfesten?
– Nej, absolut inte. Jag får dåligt samvete om jag inte dricker öl.
Inspirerar Rydström dig något till att bli tränare? Eller tänker du mer “Fan, vilken arbetsnarkoman”?
– Nej, han inspirerar mig absolut. Han har förmågan att få alla att känna sig viktiga. Det tror jag i alla fall. Alla har en roll. Det är inte bara Henrik utan det är hela teamet med de unga spelarna: de skickar klipp och de ger spelarna utmaningar för förbättringspotential. Den ledarstil han har är inspirerande.
– Henrik förstår också i vilket skede av karriären man är. Jag behöver ibland mer vila än träning. Det var klockrent förra året. Det såg man ju i att jag var tillgänglig i alla matcher.
Kunde du lära dig något förra året, eller var videoklippen och allt det där mer för Taha Ali än för dig?
– Det var mer att jag kunde se till att vi höll en viss nivå på träningarna. De pushade fram prestationer från oss.
– Man ska visa vägen på träningarna och i de inhoppen man får. Man kände sig viktig utan att vara ordinarie. Det var… Inte ett “wake-up call”, men man fick ny energi av att spela och vara en del av truppen.
– Man kan snabbt se på träningarna om det är någon som inte är påkopplad i en eller två träningar. Jag är på och försöker hela tiden pusha då. Jag försöker vara “leading by example”. Jag är inte den mest verbala. Jag får prestera på träningar och i matcher istället.
Nu är Nils Zätterström en mittback, men gör du något extra när en sådan ung spelare är uppe?
– Jag försöker att känna av vilken typ av person det är, och pratar lite med dem i gymmet och innan träning och sånt. Jag vill få dem att känna sig välkomna. Jag tycker sånt är bättre än tidigare. De unga tidigare var kanske som jag själv var: de var blyga och vågade inte visa framfötterna. Det finns en anledning till att de är på träningarna. Klubben och tränarna tror på dem. Då kan de få stor hjälp om spelarna får dem att känna sig välkomna.
Kommer du ihåg första gången du kände att Hugo Larsson är något?
– Det som jag först tänkte på var att han var nyfiken och ville förbättras. Han ställde frågor, men han var svår att placera i början. Man visste inte vilken position han var bäst i, men han var väldigt mogen och tog många kloka beslut. Det är samma med S (Adrian Skogmar). Han också förmågan att ta bra beslut och mogna beslut, som han gjorde när han spelade förra året.
– Men från det att Hugo Larsson kom tillbaka i januari förra året till sommaren så la han bara på saker och växte. Det gick snabbt.
– Loukili är också en som har bra förutsättningar och bra speluppfattning. Han är kanske en av spelarna som måste visa framfötterna ännu mer och tro på sig själv. Att tänka “Fan, nu kör jag”.
– De unga ska ta för sig allt vad de kan. I slutändan handlar det om deras egen karriär. Kollar man svart på vitt så är man sin egen karriär. Det är en lagsport, men med din egna karriär. Det finns unga spelare som andas i nacken på dem. Man får inte lång tid på sig innan några andra kommer upp. Man ska bara köra på.
– Det kan gå snabbt som med Hugo, Sebbe, Hugo Bolin… Några av de som kommer upp kommer att fastna och hjälpa laget. Man ser ganska snabbt vem som är längst fram i ledet. De som verkligen vill det och vill visa det. Det är ofta de som fastnar.
Samtalet leder in på Hugo Bolin.
– Man kan jämföra honom lite med Nanasi. Han har en fräckhet i sitt spel som han ska visa ännu mer.
– Han ska också bli mer dominerande på träningarna och ta fler kliv där. Då kommer automatiskt chanserna.
– Vi har så många bra spelare här att om du presterar på träningarna i Malmö, så vet du att du kan prestera i matcherna. Hugo får sätta ihop allt, men jag tror det bara är en tidsfråga.
Det blir ju lätt även för en sådan som mig att tänka “Vad ska Rieks och Lewicki in för sista kvarten istället för Bolin när det står 3-0”.
– Ta matchen mot Elfsborg. För mig är det också viktigt att du får in spelare som vet vad det handlar om i den situationen. Jag kommer ihåg Otto (Rosengren) i den matchen. Jag tror inte att han träffade en Malmöspelare under hela sitt inhopp. Han kämpade och gjorde vad han skulle, men du behöver kylan i vissa situationer.
– Det finns vissa matcher där annat kanske är bättre.
Foto: Bildbyrån
