Recension: ”Blått ett hjärta”, boken om Hasse Mattisson och Jörgen Ohlsson
Är det en bra idé att skriva en biografi om Jörgen Ohlsson och Hasse Mattisson?
Båda är högt uppskattade och lite av kult-spelare, men trots att de var allround går det inte att hitta någon position där de på allvar konkurrerar om en plats i en alla tiders MFF-elva.
I mångt och mycket blir det dessutom en beskrivning av en MFF-period som inte var särskilt framgångsrik, med ett naturligt och stort fokus på det mörka 90-talet.
Så kommersiellt kanske det inte är så lyckat.
Men samtidigt är det just allt det här som gör boken så bra! Till ett rent nöje att läsa.
Jag gillar tanken att lyfta Hasse och Jörgen, två trotjänare som har massor att berätta och drösvis med klokheter att säga. Och även om de har mycket gemensamt i det klockrena MFF-hjärtat. den extrema laglojaliteten och i kamratskapet med varandra finns det även en hel del som skliljer dem åt. Jörgen kom tidigt från Bara GIF och är fortfarande kvar i Malmö FF:s organisation på akademi-sidan. Hasse kom sent från Husie IF och har varvat MFF-jobb med annat efter den aktiva karriären.
Det ger en dynamik i boken: att de är lika, men ändå inte…
Jag gillar dock ännu mer det författaren Micke Sjöblom och bildredaktören Anders Roos tillför i kontexten runt de två spelarna.
Det har skrivits massvis om MFF, men perioden från tidigt 90-tal till det glödhett efterlängtade SM-guldet 2004 är tyvärr ett undantag. Sjöblom och Roos har bland annat intervjuat alla de fem tränarna Jörgen och Hasse hade i MFF. En generellt god idé som ger ett partiellt underbart utslag.
Tillsammans ger sig alla fyra ner till Nederländerna för att intervjua Frans Thijssen. Varför har inget gjort det tidigare?
Man pratar dessutom utförligt med Micke Andersson, tränaren som förde upp MFF från skammen i Superettan och lotsade laget genom det tuffa första året efter återkomsten. Igen: varför har ingen gjort det tidigare!
Jag slukade allt i de kapitlen med en glupande aptit. De hade varit härliga och högt motiverade även utan anknytningen till Hasse och Jörgen, men jag tror att duon får dem att öppna sig, komma ihåg mer och göra allt ännu bättre.
Lägg till Roffe Zetterlund, Roland Andersson och Tom Prahl och mixen blir perfekt. även om Prahl snuddar vid det redan många gånger berättade.
Att boken inte nöjer sig med att följa Jörgen och Hasse som aktiva i MFF utan även utförligt behandlar före och efter är ytterligare ett plus. Det blir mycket om hur de hamnade i MFF och man hoppar inte över det totalt misslyckade projektet när MFF skulle ha IFK Malmö som samarbetsklubb och satte kompis-duon som tränare i ”Di Gule” En korkad idé som snabbt övergavs. Hasse och Jörgen hade det inte så kul, men lärde sig mycket.
Skönhetsfläckar i boken?
Jo de finns, men de är små.
Jag tycker till exempel att författarna borde litat ännu mer på sitt koncept och vågat stryka vissa saker som kan tolkas som publikfriande. De behövs nämligen inte.
Hasse Mattisson avslutade elitkarriären i Halmstads BK, som då tränades av Janne Andersson. Alltså åker man upp till Svenska Fotbollförbundet för att träffa den förre förbundskaptenen. Det blir ett i och för sig kul kapitel, men trots att Janne hela tiden bjuder på sig själv hänger det lite grann i luften. Som om man tyckte sig behöva en kändis och ett slagkratfigt namn utanför föreningen MFF för att sälja boken.
Jag tror inte att Sjöblom och Roos tänkt så. Men jag tror att de bländades av möjligheten till en intervju som de egentligen borde ha avstått. Samma sak med att baksidestexten bland annat säger att boken handlar om ”svensk fotboll runt år 2000”. Det gör den ju inte alls. Tack och lov är den mycket smalare än så!
