Ole Törner: En 7-0-kross som inte sa så mycket som man kan tro
MFF körde totalt över IFK Malmö och vann med förkrossande 7-0. Det är lätt att jämföra med 2-2 mot samma motstånd ifjor och dra omfattande slutsatser. Lite för enkelt faktiskt.
För en träningsmatch är exakt det – och årets första i ännu högre grad. Det MFF ska ta med sig är att tempot, inställningen och glädjen var något helt annat och bättre än när laget mötte IFK Malmö i motsvarande match förra året och att spelare efter spelare stiger fram och mer än antyder att MFF 2020 med Jon Dahl Tomasson är betydligt trivsammare att spela i än MFF 2019 med Uwe Rösler. Och att det – som sagt – syns. Men det ska synas i resultaten i tävlingsmatcherna också! Trivsel och glädje ska omvandlas i segrar när det betyder något.
En sanning är ju att det här är den normala skillnaden mellan lagen i nio av tio matcher, eller kanske till och med i 24 av 25. Fjorårets match var den tionde eller kanske den 25:e. Det här var det normala, 2-2 förra året anomalin. Ska man hårdra det hela är det nog bäst att påpeka att MFF P19 vann mot den här typen av motstånd – eller bättre – i DM 2019. Flera gånger.
Ett par saker till bör också vägas in:
Att spela på Malmö IP med ordnade förhållanden är automatiskt lite mer inspirerande för det bättre laget MFF än plan 9 i ännu kallare väder och taskigt elljus.
IFK Malmö har bytt tränare. På sikt kommer det att vara mer utvecklade att som nya duon Per Harrysson och Roger Nilsson prioritera att bjuda upp till spel och försöka utvecklas när man möter de bättre lagen. Men i en enskild match var det lättare att nå ett resultat när ruggigt rutinerade Nils-Erik “Nisse Bagare” Persson coachade förra året och visade att han är väldigt bra på att göra tillvaron sur och svårare för bättre motståndare.
MFF:s inledning med tre snabba mål på 18 minuter dödade matchen totalt. Sedan var det enkelt att vara bra. Fast det är givetvis en styrka som förtjänar beröm; att kunna utnyttja ett övertag. Det kunde verkligen MFF. Det borde blivit 10-0. IFK Malmö hade inte en enda målchans.
Att släppa loss så duktiga fotbollsspelare som MFF förfogar över lönar sig givetvis också. Jon Dahl Tomassons besked att om motståndarna bjuder på ytor ska man hela tiden ta chansen att utnyttja dem är bra för nästan alla de offensiva spelarna i MFF. Att Romain Gall satt på bänken i 90 minuter är dock svårt att tolka på annat vis än att han är på väg bort. Särskilt efter mantrat från alla i den sportsliga ledningen att truppen fortfarande är ett par spelare för stor.
Bäst i MFF: de två tvåmålsskyttarna Adi Nalic och Guillermo Molins plus Anel Ahmedhodzic.
Intressantast i MFF: de fyra första målen gjordes av spelare som kommit tillbaka efter utlåning. Spelare som har mycket att bevisa när de får chansen.
Konstigast i MFF: vart tog Marcus Antonssons målsinne vägen? Det finns ju där någonstans, men ska han platsa i den här konkurrensen måste han hitta det igen – snabbt.
