MFF-profiler ni inte tänker på så ofta: Lucka 7
MFF-PROFILER NI INTE TÄNKER PÅ SÅ OFTA
NUMMER 7: ÅKE LARSSON
Det finns ett par kända Larsson i MFF. Men Åke är det inte så många som kommer ihåg.
Så var det också på 50-talet han spelade alla sina 207 matcher i himmelsblått.
Han kom precis som Krister Kristensson till MFF från BK Kick och värvades av en bestämd Eric Persson. Åke hade gjort det så bra i Kick att Råå IF som avancerat till Allsvenskan ville värva honom. Eric hörde talas om det och ringde omedelbart upp familjen Larsson och när Åkes mamma svarade berättade Eric vem han var och att han ville prata med Åke.
Eric konstaterade snabbt att han tyckte att det var trams att en Malmöpåg skulle spela någon annanstans, att MFF tränade på tisdag och att det bara var att komma dit så skulle man lösa det.
Så blev det och BK Kick fick betalt genom att MFF spelade en match mot dem och att de fick behålla intäkterna.
Åke Larsson följde Erics råd att hålla sig i Malmö. Först spelade han i några år i Rosengårdsstadens BK och sedan slog han igenom i BK Kick som då hade ett riktigt duktigt juniorlag. 1949 blev BK Kick Malmömästare för juniorer genom att besegra Kirseberg IF med 4-0 i finalen. Åke Larsson var en tongivande spelare både i det laget och senare i A-laget, men i MFF fick han vänta ett par år på det stora genombrottet. De första säsongerna fick han hålla till i B-laget och göra sporadiska inhopp i A-laget.
Chansen kom när Sven Hjertsson i oktober 1954 blev utvisad och avstängd i tre månader eftersom han först vägrade att lämna planen. På den tiden var röda kort extremt ovanliga och Hjertsson var den förste spelaren på 20 år att bli utvisad. Efter den matchen varvade Sven Hjertsson ner i Hässleholms IF och Åke fick ersätta honom i MFF.
Själv varvade Åke Larsson inte ner. Han spelade i MFF fram till och med 1959, vann två allsvenska silver och hann bland annat med en lång turné till Chile och Argentina där MFF bland annat spelade 2-2 mot det argentinska mästarlaget Boca Juniors och ytterligare en turné till Centralamerika där MFF under 49 dagar spelade elva matcher.
Sista matchen blev en DM-final mot Helsingborgs IF hemma i Malmö som MFF vann med 3-1. DM var stort då och det var Åke Hanssons femte DM-titel. Efter det lade han ner karriären och bestämde sig för att sluta med fotbollen helt och hållet. Ett undantag gjorde han när han tackade ja till att hoppa in i ett par matcher i Korpen, men ångrade snabbt det beslutet eftersom han fick benet avsparkat. I den “riktiga” fotbollen fick han aldrig några skador.
På läktaren blev han dock en mycket trogen gäst och frånsett de sista åren då han var för sjuk för att ta sig dit – han dog i april 2017 – såg han i stort sett alla MFF:s hemmamatcher, först på Malmö Stadion och sedan på Nya Stadion.
Och det var kanske tur att det var mamman som svarade när Eric Persson ringde. Pappan höll på “Di Gule”.
