MFF-legendaren Kjell Rosén invald i svensk fotbolls Hall of Fame
Nu är Kjell Rosén också med i Svensk fotbolls Hall of Fame.
När Sveriges Fotbollshistoriker och Statistiker (SFS), som tillsammans med förbundet håller i Hall of Fame, nyligen gjorde det senaste urvalet var MFF-legendaren en av fem som valdes in.
Han fick nummer 79 av de nu totalt 82 invalda.
Kjell Rosén (1921-1999) är de första riktigt framgångsrika MFF-årens motsvarighet till senare tiders Bosse Larsson respektive Markus Rosenberg.
I olika tidsepoker har nästan alla MFF:are varit överens om att just den trion varit outstanding.
Totalt spelade Kjell Rosén 379 matcher i himmelsblått och gjorde 108 mål. Han vann SM-guld 1944 och 1949, Svenska Cupen 1944, 1945 och 1947 och var med i laget när Sverige vann OS-guld 1948. Han var också en av de allra första spelarna – först i Skåne – som blev utlandsproffs när han skrev på för Torino i Italien. Där debuterade han 1950 och spelade 35 Serie A-matcher för Torino och sedan 45 för Novara innan han återvände till Sverige. På grund av amatörreglerna som då tillämpades fick han varken spela i Allsvenskan eller landslaget. Istället blev han ungdomstränare och senare spelande tränare i Höganäs BK.
I OS gjorde han mål i tre av Sveriges fyra matcher trots att han av taktiska skäl blev placerad på en ovan position som högerytter, bland annat två när Danmark besegrades med 4-2 i semifinalen.
Han gjorde även mål i den första matchen (3-0 mot Österrike), ett mål som lagkamraten Gunnar Gren i sin memoarbok beskrev så här: “Målvakten hade säkert räknat med att Kjell skulle smälla till med hela sin inneboende kraft, men i stället smekte den klipske skåningen till lädret, mjukt och försiktigt som en mor sitt lilla barn, så att det nätt och jämt orkade rulla in vid vänstra stolpen! Den österrikiske målvakten stod fullständigt handfallen och kunde bara konstatera olyckan. Målet var ett av de elegantaste och kallblodigaste jag någonsin sett.”.
Just elegansen och tekniken är det som alla som såg Kjell Rosén spela lyfte fram som hans särskilda spetsegenskap. Det går historier om hur han älskade att dämpa bollen med röven, bara för att han kunde och publiken älskade det och om hur hans fötter alltid smekte bollen.
Efter Höganäs BK-utflykten och ett år i IF Allians återvände Kjell Rosén till MFF och utvecklade talanger i juniorlaget och satt i styrelsen åren 1968-1981. Han arbetade även som privatchaufför på SE-banken där han huvudsakligen körde omkring ordföranden Hans Cavalli-Björkman.
Som juniortränare ställde han höga krav och det gjorde han även när han såg matcherna med de yngre generationernas A-lag. Lite buttert kunde han ibland säga att “man borde släcka elljuset, så att man slapp se dem”. Men det menade han inte, han älskade föreningen och laget och det var mest en attityd.
Innan han kom till MFF spelade han i Malmö BI.
Tillägg 1: Förutom Kjell Rosén valdes Fredrik Ljungberg, Anna Svenjeby, Victoria Sandell och det tidiga 1900-talets ledare och domare Ruben Gelbord in.
Tillägg 2: Bland de 82 i Hall of Fame finns nu följande spelare och ledare med MFF-anknytning: Erik Nilsson, Eric Persson, Bosse Larsson, Lena Videkull, Jonas Thern, Elisabeth Leidinge, Patrik Andersson, Martin Dahlin, Robert Prytz, Stefan Schwarz och Kjell Rosén. De är uppräknade i ordningen de valts in.
För att en spelare ska bli invald ska det ha gått en “avsevärd tid” sedan den aktiva karriären avslutades.
