Gudjohnsen kan redan ta plats i A-laget: ”Vore en ära att spela inför MFF-supportrarna”
Nyligen 17 år fyllda anfallaren Daniel Tristan Gudjohnsen satt på MFF:s bänk mot Degerfors.
Och han ska träna med A-laget kontinuerligt framöver samtidigt som han spelar P19-matcher.
Han kom från Real Madrids organisation i somras och skrev på ett kontrakt som sträcker sig över 2025-säsongen. Han har hunnit med åtta tävlingsstarter i P19, gjort tre mål, och hoppade in i P17-finalen i höstas. Tidigare år har han spelat i andra offensiva roller, men MFF vill använda honom som en central anfallare.
– Men när min pappa spelade i Barcelona spelade han också som en mittfältare, och jag tror jag kan spela där också. Jag tror jag kan göra ett bra jobb där. Jag är tekniskt skicklig, säger Gudjohnsen.
Han är född i London, har bott majoriteten av sitt liv Spanien, spelar U-landslagsfotboll för Island, pratar tre språk (plus enstaka svenska ord), hans pappar är Eidur Gudjohnsen, och hans bröder spelar i Allsvenskan och isländska A-landslaget: Andri (IFK Norrköping) och Sveinn Aron (Elfsborg).
När han pratade med Fotboll Skåne i höstas sa han att han hoppades göra A-lagsdebut i april-maj det här året. Nu fick han hoppa in i en träningsmatch med A-laget i Spanien och han satt på bänken i cupen på Degerfors.
– Det är skönt att få det förtroendet, även om det bara var en träningsmatch. Bara faktumet att de använde mig och gav mig chansen… Det är en väldigt bra känsla.
– Det hände såhär, säger han och knäpper med fingrarna.
Med Mohamed Buya Turay borta så är det 189 centimeter långa Gudjohnsen som tar spelarens plats på träningarna. Hur länge han tränar med A-laget vet han inte, men när han kom till MFF sa de att han skulle vara nära A-laget.
– Om jag gör det bra får jag förhoppningsvis stanna.
– Kvaliteten är väldigt hög. Spelarna är väldigt bra.
– Rydström gillar när spelarna springer mycket. Jag gillar honom mycket, för de senaste åren har jag själv behövt springa mycket. Jag har redan blivit lite van vid det. Det är en väldigt bra tränare.
Buya Turays frånvaro gjorde också att han fick sitta på bänken mot Degerfors.
– Det var en riktigt fin känsla att se mitt namn.
– Att bara vara med laget, särskilt när vi vann i sista minuterna, var en väldigt bra känsla. Jag var väldigt glad att se laget vinna. Jag var väldigt glad att vara där.
På bilderna efter matchen ser man också en Gudjohnsen med ett gigantiskt leende, trots att han bara har tränat sporadiskt med A-laget såhär långt.
– Det var fantastiskt. Att se Derek göra nickmålet, springa mot hörnet, och alla avbytare sprang också dit… Det här är ett riktigt lag. Det är en riktig lagkänsla.
Rydström funderade på att byta in Gudjohnsen i slutet, men valde till slut en annan lösning.
– Det var min första match (i truppen). Jag hoppas alltid på det bästa, men jag tänker inte att jag ska spela. Om jag tänker att jag ska spela så kan jag bli besviken. Jag är redo för att spela, men om jag inte spelar är det okej för det är min första match och vi tar ett steg i taget.
Och hans målsättning för året?
– Det enda jag kan tänka på är min debut i Allsvenskan kanske. Kanske om jag kan göra ett mål vore det fantastiskt, särskilt inför supportrarna.
Var du på några A-lagsmatcher i höstas?
– Ja, jag gick på Europa League-matcherna och några matcher i Allsvenskan, särskilt när min bror kom hit för att spela med Norrköping. Jag gick på matcherna, såg supportrarna. De är fantastiska. Det vore en ära att spela inför dem.
Foto: Bildbyrån
