Talangen som varit i HIF från dag 1: “Hela släkten håller på HIF”
Tio unga skåningar har spelat allsvensk fotboll för Helsingborgs IF i år.
En av dem har varit i HIF i 14-15 år och då gått igenom hela U-verksamheten.
– Det här är det enda som jag har velat syssla med, säger Ludvig Carlius till Fotboll Skåne.
En av få positiva saker med HIF:s säsong har varit den unga, lokala prägeln.
Casper Widell är den yngsta försvararen i Allsvenskan på åtminstone 15 år, alla lag inkluderat. Alexander Nilsson har gjort flera stormatcher. Assad Al Hamlawi hade några fina matcher innan skadan. Jakob Voelkerling Persson har varit en startspelare mot slutet. Emil Hellman har startat en match, Alex Timossi är tillbaka, och Armin Gigovic, Max Svensson, och Kalle Joelsson är kvar sedan 2019.
Nästa som knackar på är 19-åringen Ludvig Carlius. Han har gjort tre korta inhopp de senaste veckorna, vilket var hans första allsvenska minuter. Vem är då det?
– Främst har jag varit en tia tidigare, i en 4-2-3-1 i ungdomslagen, men jag har spelat som innermitt i en 4-4-2 och några gånger ytter i en 4-3-3. Då har det varit att jag kommit in centralt och aldrig slickat kanten. En innermittfältare som är lite bättre offensivt än defensivt.
Om man ser dig i en match där du presterar bra, vilka saker sticker ut då?
– Hade du frågat mig för ett år sedan så var det att göra poäng. Tidigare var jag besviken om jag inte gjorde det, men jag har fått en ny blick över fotbollen när jag kom upp i A-laget. Det är mer ligga rätt taktiskt och jobba hårt.
HIF är den enda klubben han har spelat i, och han började redan när han var 4-5 år tillsammans med vad han själv kallar för “Maria Park-gänget”. Det inkluderar flera andra spelare från P19, som Andreas Svensson, William Fredland, Danijal Omanovic, Adham El-Youssef, och Lukas Wennerberg. Både Svensson och El-Youssef satt på bänken i Allsvenskan förra året.
– Vi var ett gäng som tränade där från vi var fem till nio-tio år.
– Det var en halvdåsig fotbollsplan. Jag tror inte de tränar där längre, men det var där jag lärde mig alla grundläggande fotbollsdelar. Det är många som fortfarande är kvar här i U19. Vi har bra kontakt, men det har blivit lite klubbyten och sånt. Jag hoppas vi kan hålla ihop, men blir lite vuxna nu också. Vissa får flickvän, vissa flyttar för att plugga, vissa ska jobba…
Carlius-släkten är HIF-supportrar och Ludvig gick ofta på matcherna som ung. Såväl som åskådare som bollkalle och med att gå in med spelarna.
– Jag kommer ihåg när man var sju-åtta-nio år och man såg upp på alla i spelartunneln. Jag var lite rädd, med publik och bengaler och allt. Någon gång, när jag var sex-sju år, skulle jag gå in med bollen mot AIK. Det slutade med att jag grät och vägrade gå ut. Jag tror domaren fick lösa det själv…
De senaste åren har det inte blivit så många faktiska fotbollsmatcher för Carlius. Först hade han en korsbandsskada, sedan blev det problem med ryggen, och sedan ett bakslag med knäet. Det blev totalt 13 matcher förra året.
– Det här är det enda jag har velat syssla med, men det är klart att man under korsbandstiden var nere ganska ofta, speciellt när man väntade på operationen. Efter operationen var det… inte kul, men man gör små framsteg hela tiden då. Sedan kommer det igen efter sex månader, när du känner dig redo att spela men måste vänta. Då är man lite less på det igen. Vissa dagar ville man inte köra rehab, men jag har aldrig funderat på att ge upp.
Han tränar nu permanent med A-laget, och hans kontrakt med HIF går ut efter säsongen.
Foto: Bildbyrån
