Lundblad: Tre veckor som var, tre veckor kvar
Nu har jag skrivit för Fotboll Skåne i tre veckor. Tre veckor återstår till den allsvenska premiären. Bra läge för en första sammanfattning av hur jag uppfattar läget i HIF.
Det började för tre lördagar sedan med FC Helsingør i Öresundspokalen på ett blåsigt Olympiafältet. Jag hade för lite kläder på mig och frös.
Och nej, spelet värmde inte heller.
Jörgen Lennartsson var missnöjd med passningsspelet och överlag var Helsingør snäppet bättre den här lördagen. Man ska dock tänka på att Helsingør spelade genrep inför omstarten av danska andradivisionen, som man leder. Att HIF förlorade den här matchen var inget onaturligt.
HIF gjorde också en hyfsad andrahalvlek och skapade en del chanser, inklusive en reducering från Adam Kaied – efter fint inlägg från Viktor Lundberg, i ny position som högerback.
Framför honom var Wilhelm Loeper lagets kanske giftigaste spelare i matchen. Något som så här i efterhand känns lite extra surt, med tanke på vad som komma skulle i Marbella.
Några dagar senare träffade jag Andreas Granqvist på hans kontor i Olympias östra läktare. Intryck: Ett HIF som inte sedan 2011 ”slagit marknaden” i seriespel verkar äntligen vara på rätt väg när det kommer till värvningsstrategi.
Av årets rekryteringar är fem av sju spelare 25 år eller yngre. Av det vi sett på försäsongen känner jag mig åtminstone rätt säker på att Taha Ali och Lucas Lingman är övre halvan-spelare i allsvenskan. Joseph Amoako har en spets som efter nordeuropeisk slipning kan innebära säljbar poängproduktion. Viljormur Davidsen ska vara ledaren som guidar en ung nykomling i den allsvenska djungeln. Ali Suljic och Sumar Almadjed får vi vänta lite med att bedöma på allsvensk nivå, men jag tror att de flesta är överens om att det finns något här, ett nytt förhållningssätt i värvningarna som vi inte sett från HIF på länge.
Mest intressant tyckte jag sportchefens resonemang om att förbättra spelförståelsen från A-lag ned till akademin var. Att vi i Sverige generellt blivit bättre på att få fram individuella kvaliteter hos unga spelare, medan samhandlingen i lagspelet blivit sämre. Läs intervjun här: Del 1. Del 2.
Och hur spelintelligensen i linje med detta varit en av de viktigaste faktorerna i rekryteringarna av årets samtliga nyförvärv.
******
Den veckan bjöd också på träningar på Olympiafältet. Taha Ali var för första gången ute på plan med HIF-lagkamraterna. Tyvärr stukade HIF:s anfallsstjärna nummer ett Anthony van den Hurk foten rejält dagen före avfärd till träningslägret på spanska solkusten.
Trots det var känslan att det var ett glatt gäng HIF:are som reste till Spanien torsdagen den 24 februari. Själv ankom jag ett par timmar tidigare och fick uppleva en liten värmechock när solen stekte på med 18 grader i skuggan. Tyvärr gick den sedan i moln och HIF:s första fyra dagar på träningslägret fick upplevas med höstigt väder, lite duggregn och typ 13-14 graders värme.
På träning nöttes passnings- och presspel. I en fotbollstennisturnering slutade Mattias Lindström och Andreas Granqvist tvåa. Slagna endast av Stockholmarna Lundberg och Loeper.
Förre HIF:aren (1988-90) Jens Nielsen var på plats vid träningsplanen en av dagarna. En annan dag var Sten-Inge Fredin (ordförande 2003-10) där. Sjungande supportrar anslöt dag 3.
För Fotboll Skåne producerades (förhoppningsvis) intressanta intervjuer med åtta spelare i HIF:s hotellobby, samt en längre sittning med assisterande tränare Mattias Lindström. Läs dem här (länkar): Taha Ali, Lindström, Rasmus Jönsson, Dennis Olsson, Sumar Almadjed, Charlie Weberg, Adam Kaied, Benjamin Acquah och Joseph Amoako.
Träningsmatch mot Tromsø följde på måndagen. Arrangören vred upp volymen på tio för att spela någon hemsk latino-techno för de knappa hundra som var på plats. Men solen kom äntligen fram. Och efter en trevande inledning gjorde HIF årets dittills bästa insats, framför allt i en halvtimme efter halvtid då man mosade världens nordligaste proffsklubb bland palmerna någon mil från det europeiska fastlandets sydspets. I vissa anfall gick bollen som på ett snöre: Lundberg -> Loeper -> Karjalainen -> Hendriksson -> Kaied -> skott.
Med tanke på vad som komma skulle känns det tråkigt att säga detta också: Rasmus Karjalainens 1-1 kom efter en stark brytning av Hendriksson.
För medan jag själv tog flyget hem och sedan återanpassade mig till den skånska vintern, hände det tråkigare saker på träningslägret.
På onsdagen: Wilhelm Loeper träffade en stolpe med en fot han redan hade känningar i. Mellanfotsfraktur.
På torsdagen: Brandur Hendriksson vred knäet i en situation långt ifrån andra spelare på träningsplanen. Korsband av.
Superettans assistkung 2020 och 2021 (Loeper) blir troligen borta hela vårsäsongen. HIF:s kanske bäste under försäsongen (Hendriksson) blir borta hela säsongen.
I ett slag var det som att all optimism sögs ut ur den rödblå delen av Skåne.
Det går delvis att kvantifiera vad det var HIF förlorade de där dagarna i den spanska solen.
Vi kan till exempel skriva att framspelningarna till 19 av de 47 mål HIF gjorde i superettan förra året försvann. 12 från Loeper, 7 från Hendriksson.
– Det är en tung smäll med Brandur, dels för hans egen skull och dels som vår bästa spelare i år. Han har haft en exceptionellt bra utveckling både på och utanför plan, har varit kapten, växt som människa och tagit stort ansvar på träningar, sa tränare Jörgen Lennartsson ett par dagar senare.
Ett HIF som utöver skadorna också drogs med sjukdom och skadekänning på ett par spelare gjorde en ganska svag insats mot Honka (1-2) i träningsmatchen den lördagen.
Men man agerade kvickt. När jag var på väg till HIF:s första träning på skånsk mark efter lägret plingade det till i telefonen. HIF hade värvat Albert Ejupi, den 29-årige mittfältstuffingen som varit en viktig del i att Varberg etablerat sig i allsvenskan under de senaste två säsongerna.
Och trots att Hendriksson försvann känns det nu ändå ganska tryggt med HIF:s mittfält – så länge inte ytterligare skadeblixtar slår ned.
Ejupi är en ledartyp som inte viker sig när det blåser snålt. Han kommer att kunna hantera en allsvensk premiär på Tele2 Arena inför närmare 30000 personer.
HIF får i Ejupi också in defensiv styrka på mitten, vilket jag skulle säga varit lagets största bristvara – såväl i år som i superettan i fjor. Nu kan Lucas Lingman ta ett steg upp i banan, till en mer offensiv och naturlig roll som åtta. Tillsammans med Rasmus Jönsson eller Adam Kaied kommer de att bilda ett tremanna-mittfält som ska kunna hävda sig ganska väl i högsta serien.
******
Utanför planen känns klubben mer stabil och jordnära än förr. Det mest intressanta som hände på årsmötet i onsdags tyckte jag var när ordförande Kjell Jakobsson tydligt sa att HIF inte ens i slutet av den kommande femårsperioden ska förvänta sig att utmana om Europaplatser och topp 5-placeringar. Även om den ambitiösa planen för intäktsutvecklingen går i lås, så är vägen till toppen så lång att man inte ska räkna med att man är tillbaka där alla rödblå vill vara, ens på fem års sikt.
Hårda besked. Men inte desto mindre viktiga att yttra med tydlighet. Vad en ovilja att acceptera platsen i näringskedjan och intäktstabellen kan leda till, har vi sett för många gånger under de senaste tre decennierna.
Medan laget drabbades av skadeeländet i Marbella träffade jag klubbdirektör Joel Sandborg på Olympia för en längre intervju. På den här linjen var resonemangen om att lägga återhållsamma budgetar utan att planera för stora spelarförsäljningar det jag tar med mig. Och att det ska bli intressant att se om Sandborg med organisation lyckas i ambitionen att dubbla sponsorintäkterna. Det har ju uppenbarligen fungerat i hans tidigare klubb Rögle.
Att arbetet för att återvinna regionens förtroende för HIF – och med det publiksiffrornas ökning – tycks ske på lång sikt, känns också bra. Läs intervjun: Del 1, Del 2, Del 3.
******
Igår kom våren sedan på allvar till Olympiafältets plan 10 och för första gången under de här tre veckorna frös jag inte vid sidan av konstgräsmattan belägen strax öster av Olympia.
13 spelare saknades mot Jönköpings Södra på grund av skador eller sjukdom– jag misstänker att det kan vara nytt rekord. Men det finns ljusning i sikte. Anders Lindegaard, Andreas Landgren och Anthony van den Hurk kan enligt Jörgen Lennartsson mycket väl vara redo speltid redan om en vecka mot Halmstad. Och sjukdomsläget som höll fyra spelare borta är rimligen övergående. (Läs senaste skadeuppdateringen här: Länk)
Publiken fick också glädjas ordentligt för första gången i år när Taha Ali snurrade upp grönvita backar i den andra halvleken. Muttrandet från staketen ersattes av lite morgonluft när HIF tog årets första seger (2-1) mot lag ovanför division 2-nivå.
Med en vinst som ger lite arbetsro är den stora frågan inför premiären kanske hur Jörgen Lennartsson ska ersätta Wilhelm Loepers inläggs- och assistfot, som var så viktig för det här laget förra året.
Och hur HIF ska få stopp på Hammarbys offensiv på konstgräset, mot bakgrund av kvaliteten som finns i det laget, den ryckiga försäsongen för HIF-målvakterna och mittbackar som är ganska oprövade på allsvensk nivå.
******
Några saker till att nämna:
• Någon frågade mig vem jag tyckte imponerade mest på träningslägret. Jag svarade Rasmus Karjalainen. Känslan är att han vässat avsluten och förstatouchen. Det ska bli intressant att se vad han kan göra med en hel försäsong i ryggen. Och när vi ändå pratar anfallare: Assad Al Hamlawi har visat helt annan form i vinter, jämfört med hur det såg ut i superettan 2021.
• Vilgot Carlsson och Ervin Gigovic. Nej, det kommer nog inte att dröja så hemskt länge innan någon av dessa gör allsvensk debut.
• Albert Ejupi angav Ardian Gashi som favoritspelare i HIF. Med tanke på de spetskvaliteter Ejupi har var det ett intressant svar. Kan han till 70-80 procent matcha Gashis bollvinnaregenskaper och uppspel till mer offensiva kollegor så kommer han att infria alla förväntningar som sexa i HIF 2022.
• Benjamin Acquah och Joseph Amoako. Duon verkar ha kul ihop och jag tänker att det faktum att kompisarna från Kumasi har varandra gör att de lättare kan ta sig an den enorma anpassning det innebär att flytta från ghanansk fotboll och ghananskt samhälle till svenskt dito. Deras utveckling blir kul att följa i år. Tekniska kvaliteter saknas inte.
******
Avslutningsvis kan vi konstatera att vi nu är framme vid årets bästa (?) tid. Tid för spekulationer, förväntningar, startelvegissningar och tabelltips. Okontrollerad hype inför en allsvensk premiär där vi för första gången på tre år kommer att ha publik. Fram till avspark i allsvenskan är allting möjligt. 20 dagar kvar. Det kommer att bli en kul resa.
Foto: Bildbyrån
Reporter på Fotboll Skåne
