7 februari, 2020

Pålsson: MFF mår bättre än på länge – sista bloggen från Marbella

BLOGG. Efter elva fotbollsdagar i ett soligt Marbella flög MFF i förmiddags hem till Malmö igen. I bagaget har man med sig ett träningsläger som motsvarade förväntningarna på förhand – och förmodligen lite till. Det går aldrig att styra över väder och vind, men alla förutsättningar har så vitt jag kunnat bedöma varit optimala.

För egen del har jag varit på plats sedan en vecka tillbaka. Med publicering på Fotboll Skåne har det blivit träningsbloggar, matchanalyser, korta spelarsnack och djupare reportage. Jag hoppas att det har varit till belåtenhet.

Den stora fördelen med att åka iväg på ett träningsläger är att man kommer väsentligt närmare laget, spelarna, ledarna och alla andra verksamma inom MFF. Känslan man får är att det här är en förening och en grupp människor som mår bra. Om det är en lättnad efter ett mer ansträngande ledarskap, eller om det bara är en sammansättning som mår väldigt bra ihop, återstår väl att se.

På ett sportsligt plan finns det mycket att ta med sig. MFF gjorde en fin match mot Krasnodar och borde nog ha vunnit den första delen av matchen. Mot Sparta Prag var MFF bättre hela matchen (bortsett från första halvtimmen) trots att vi aldrig fick se bästa laget på banan tillsammans.

Jon Dahl Tomasson är mitt inne i processen att forma sitt lag och sitt spelsätt. Det är uppenbart att han inte är nära att vara i mål med det projektet än. Konstigt vore väl annars. Men tack och lov för MFF finns det nu en inneboende lägstanivå i föreningen och spelarna som gör att man står sig på en bra europeisk nivå bara ett par veckor in på försäsongen.

Som huvudtränare har dansken mycket att bevisa. Det är vi många som varit inne på. Vad jag hör har den assisterande tränaren Remy ett starkt inflytande över det mesta som ska göras. Det blev också tydligt i Marbella att han tar en hel del kommando utan att vilja ta rampljuset utåt. Förhoppningen är att få prata med honom om det när vi båda är tillbaka i Malmö.

Men med det sagt är responsen från spelarna märkbart positiv, såväl externt som internt.

I övrigt då? Vad tar jag med mig från lägret?

Det är lite tråkigt att varken Tim Prica eller Linus Borgström fick chansen att visa upp sig i match med optimala förutsättningar (gräs, väder). Båda visade fina tendenser på träningarna, och den sistnämnda håller jag som en liten joker till att göra allsvenska minuter i år. Konkurrenssituationen på högerbacksplatsen öppnar trots allt för det.

Amel Mujanic gjorde ett fint inhopp när Anders Christiansen skadade sig, och hade inte minst en fantastisk passning till Eric Larsson under den halvlek som ni missade i tv-soffan. Där borde högerbacken ha nätat från nära håll.

Många har varit inne på att det annars är Adi Nalic och Anel Ahmedhodzic som har imponerat mest under lägret. Främst den sistnämnda har imponerat på mig. Det som gör mittbacken så spännande är att han konstant blir bättre. För varje träning – lite bättre. För varje match – lite mer bekväm. Om han får rätt förtroende i år kommer han att växa enormt.
Jag slår också gärna ett slag för Jonas Knudsen. Det blir inte lätt att konkurrera ut Behrang Safari, men ingen kan anklaga dansken för att inte försöka. Det finns nog ingen som hörs lika mycket på träningarna. I båda matcherna visade han stor vilja (samma sak på träningarna) men dilemmat är att han inte är en spelare som sticker ut på det sättet. Det är en stabil och säker spelare, och som motståndare möter man nog ogärna honom i duellspelet, men det räcker liksom inte.

På tal om slöseri. Med en så bred trupp (28 spelare var med på lägret!) kommer spelare att hamna i kläm. Det är tråkigt att vi förmodligen inte får se spelare som Jonas Knudsen och Erdal Rakip få fullt förtroende under året. Den sistnämnda är så bra att han borde få en mer anpassad roll i laget.

4-2-3-1 har så här långt inte varit någon succé. Låt oss se om det blir bättre med tiden. Personligen är jag alltid skeptisk till att lämna anfallare helt ensamma längst fram. När Isaac Kiese Thelin är så iskall som han varit hittills blir spelsättets trubbighet ännu tydligare. Jon Dahl Tomasson var i för sig nöjd med att ha skapat ”sex stora målchanser” i matchen mot Sparta Prag, men låt oss hoppas att han spelmässigt har högre krav än så här.

På tisdag är det match mot Varberg och till helgen väntar sedan tävlingspremiären mot Syrianska. Fem dagar senare smäller det ordentligt mot Wolfsburg. Just nu finns det ingenting som pekar på att MFF-supportrarna inte ska våga drömma – och kanske är uddlösheten i spelet bara ett friskhetstecken. Det ser redan okej ut, men det finns så mycket kvar att förbättra. Med tanke på alternativen som finns i offensiven borde ursäkterna inte heller vara så många.