Scoutingrapport Haksabanovic: Spetsiga egenskaper, några svåra år bakom sig
På grund av semestertider blev den försenad, men nu kommer den:
Scoutingrapporten på Malmö FF:s nyförvärv Sead Haksabanovic.
Sead Haksabanovic (född 1999) blev under sommaren klar för Malmö FF för ryktesvis 23 miljoner kronor, vilket är allsvenskt rekord när det gäller betald övergångssumma. Han har skrivit på ett kontrakt som sträcker sig över 2028.
Ett erkännande innan artikeln påbörjas: undertecknad är sedan tidigare förtjust i Haksabanovic. När jag och en vän för ett par månader sedan satte ihop en lista med fyra-fem skandinaviska yttrar som man hade velat värva till en rik svensk klubb, så kom Haksabanovic med på min lista (på första plats var Partizans norrman Ghayas Zahid).
Haksabanovic har varit en av Sveriges bästa tekniker i flera år och kom fram i 1999-generationen som målades upp som svensk fotbolls räddning, men har alltid varit snabb med att ta stora karriärsbeslut. Som 18-åring valde han att spela för Montenegros landslag och att flytta från HBK till West Ham, där nog alla insåg att han inte skulle få någon speltid (lex Peter Gwargis i Brighton).
Han flyttade senare till IFK Norrköping, behövde ett halvårs inskolning, blev en av seriens bästa offensiva spelare och såldes för cirka 70 miljoner kronor till Ryssland. I Rubin gick det sådär. När Ryssland invaderade Ukraina lånades han till Djurgården där det gick… Sådär. Sedan en flytt till Celtic där det gick… Sådär. Och sedan ett lån till Stoke som gick… Inte alls bra. MFF blir därför hans nionde klubb på sju år.
Daniel Andersson brukar dock gilla den här typen av värvningar: spelare som slog igenom i Skandinavien, flyttade till en stor liga, misslyckades och sedan vände tillbaka när de var ungefär 24-26 år. Exempel: AC, Traustason, Botheim, Kjartansson, Antonsson, Wolff Eikrem och Berget.
I Celtic är supportrarnas generella uppfattning om Haksabanovic att han hade fina kvaliteter, men de hade förväntat sig att han skulle vara snabbare och dessutom var det ofta att hans inhopp bättre än hans starter. Hans tid i klubben tog slut efter drygt ett år och framför allt efter fyra matcher med nya tränaren Brendan Rodgers. Haksabanovic la på sociala medier ut citatet “If they don’t see your value maybe you’re not at the right place” efter att han inte hade fått någon start den säsongen (men han fick ett inhopp på en halvtimme dagen innan inlägget blev publicerat). Det blev mycket skriverier om det inlägget i skotska medier och några dagar senare var han utlånad till Stoke.
Att det har blivit nio klubbar på sju år beror nog både på felbeslut och möjligen lite brist på tålamod, men det är också många klubbar som gillar hans spetsegenskaper. De spetsigaste egenskaperna är tydliga: tillslag och teknik.
Hans fina tillslag gör att han både har tagit frisparkar och hörnor i sina klubblag. Hans skott är snärtigt, svårläst för målvakten och precis som Vecchia kan han skjuta i steget. Hans fina tillslag har legat bakom minst hälften av hans poängskörd under de senaste åren via frisparkar, hörnor, långa inlägg och långskott. Vänsterfoten är inte lika bra, men den är absolut tillräckligt bra för att göra mål med.
Han är inte extremt snabb och han är ingen Taha Ali-dribbler, men hans teknik gör att han många gånger kommer förbi motståndare. Det enklaste sättet att beskriva hans teknik är att säga att han har en hög teknisk grundnivå, där han kan lösa många olika situationer. Man såg till och med när han var i köttar-Stoke att han fortfarande letade efter kombinationer, att han kunde ta emot svåra passningar och att han kom upp med några finurliga lösningar.
Är det något som jag inte har gillat med hans senaste två-tre år är det att hans har haft en lägre intensitet på planen. Jag tycker inte att han var en lika bra pressare och sprinter i Djurgården som han hade varit tidigare, och när jag kollar klipp från Stoke spelade han ofta fotboll stillastående och med motståndarna framför sig. Han måste tillbaka till att bli en mer intensiv fotbollsspelare. Blir han mer intensiv är han en av Allsvenskans bästa yttrar. Blir han inte det lär han variera mellan att skina och att vara frustrerande.
Det finns dessvärre inte särskilt många löp- och sprintsiffror att utgå från. Det som finns tillgängligt är från hans 18 allsvenska matcher 2021 och 2022. De siffrorna visade inget särskilt, varken positivt eller negativt. Han löpte ungefär lika mycket, och ungefär lika intensivt, som en standardytter i Allsvenskan under de två åren.
Han har under karriären spelat i alla offensiva roller: vänster- och högerytter, tia, central anfallare och ströminuter som ytterback och innermitt. Över hälften av hans speltid på seniornivå har dock varit som vänsterytter, där han kan vika inåt för att använda sin högerfot. Det är inte ovanligt att han gör “Vecchia-mål”, där alla vet att bollen kommer placeras vid bortre stolpen. Han föredrar visserligen att vara tia, men är också öppen för platsen till vänster.
Spelstilsmässigt är han inte identisk med någon nuvarande MFF-spelare, men han är väl något mellanting mellan Vecchia och Sebastian Nanasi.
Han har gjort 21 poäng på 97 matcher efter flytten från IFK Norrköping. Det är egentligen inte tillräckligt bra för att vara en offensivt lagd mittfältare vars huvuduppgift är att skapa mål, men han hade en bra toppnotering i IFK Norrköping (sju mål och elva assist på 29 ligamatcher år 2020). Under tiden i IFK Norrköping låg han också högt upp i många statistikkolumner (dribblingar, skapade målchanser, avslut…).
En annan positiv faktor är att han klassas som svenskfostrad. Med det nuvarande truppbygget hade det nästan varit omöjligt att värva en utländsk spelare, för redan nu sitter förmodligen Moisander, Rieks, Jörgensen och Gudjohnsen på läktaren när alla är friska. Hade det värvats en utländsk ytter hade det blivit ytterligare någon sådan spelare på läktaren.
Foto: Bildbyrån
