Pontus Jansson: “Det känns ju piss och förstör en månad av mitt liv”
Det har redan skrivits och sagts massvis om Pontus Janssons två matcher långa avstängning. Även av honom själv på sociala medier. Idag mötte han för första gången media för att prata om beslutet och det bestående intrycket var hur mycket han påverkats och upprörts av det som hänt.
_ Jag skulle ljuga om jag sagt att jag haft något annat i mitt huvud sedan beskedet kom. Det känns ju piss och förstör en månad av mitt liv.
– Min vikt och uppgift som lagkapten är att pusha de andra och det har jag så klart gjort när jag varit här på Stadion. På ett bra sätt. Men det är klart att det varit mycket för mig. Därför ska det på sätt och vis bli skönt att stänga det här idag. Jag kan ju inte göra något åt det nu, så då kan vi ta det därifrån och se framåt.
Men han är fortfarande kritisk och upprörd över det mesta i ärendet.
Plus givetvis djupt besviken över att inte kunna vara med på planen i två viktiga matcher när guldstriden går in i ett avgörande skede – tio veckor efter matchen där den bestraffningsbara förseelsen skedde (Djurgården-MFF den 17 juli). Och över att hans egen version av händelserna bara avfärdats av disciplinnämnden.
– Det jag gått ut med är 100 procent sanning. Jag har ingenting att dölja.
– Efter en match är det klart att man har adrenalin och är uppe i varv. I det här fallet blev jag vald av en kontrollant och vi satt och väntade i omklädningsrummet i säkert tio minuter. På de tio minuterna kommer man ju ner i varv i alla fall lite. Det är en helt annan sak om jag blivit irriterad på den här kontrollanten bara för att jag blivit vald eller att jag skulle kissa. Då hade jag så här i efterhand känt att jag kanske borde tänkt igenom vad jag gjorde och sa. Men eftersom de skötte det på ett så jäkla uselt sätt kan jag ändå känna att det var befogat allting och att jag inte har något att ångra.
– Egentligen är det ingenting mot honom (kontrollanten som anmälde). Jag vet inte hur han ser ut, eller vad han heter, jag kommer inte ens ihåg honom. Det är mer min irritation över hur de hanterade hela grejen. De kommer ju dit som en kommitté och jag tror att det var sex personer. Jag vet att sättet jag pratar, sättet som jag är kan uppfattas på ett särskilt sätt. Men man kan inte stänga av en person för hur du uppfattar honom. Allting jag sa och bad om hände också 30 sekunder senare, så allt jag bad om var rätt. Jag sa att jag vet hur det funkar, det är inte så att jag gjort en dopingkontroll i mitt liv, jag har gjort 100. Efter en match ska han vara med mig, han följer med mig överallt. I detta fallet sa han att du måste följa med mig istället ut på planen och se på de andra som sprang. Efter att ha förlorat en match var det ju inte så att jag var beredd på det för fem öre. Varför ska jag det? Jo, vi har bara en kontrollant som ska ta två-tre spelare. Men då får ni väl hämta en annan då, det sitter flera stycken i ett rum bredvid. Jag ifrågasatte hur det gick till, men han bara fortsatte att jag skulle ut på planen. Okej, det är han som har regelboken, men jag vet hur det funkar.
– Han uppfattade det säkert som att jag sa att han inte kan sitt jobb, men så var inte fallet. Jag bara frågade honom, är det detta som gäller? Och det jag bad om, en extra kontrollant för att ha koll på alla spelarna hände också. Då kom den extra till mig, bad om ursäkt för allting, för hela händelseförloppet och sedan går den fege jäkeln och styrker sin kollegas ord utan att ens ha varit där och hört någonting. Hur kan det få gå till så här? Jag hade vittnen på det, hela mitt lag stod omkring, vi hade Djurgårdenspelare som stod där. Men det är ändå bara hans ord som gäller i disciplinnämnden. Varför ska det vara hans ord och inte mina?
I anmälan – som DN dömt efter – står att Pontus Jansson ska ha sagt:
“Är du helt knäpp eller! Jag har ju sprungit i 90 minuter. Ni är ju alltid två personer, är du helt vrickad eller! Tror du jag tänker springa igen din idiot! Vad fan tror du! Vilken knäppskalle. Det är ju ni som inte är två stycken. Varför måste jag följa med dig, pinsamt”.
– När jag fick se de där orden, det var då jag tappade huvet helt. Hur kan det gå till så här, att man felciterar en person och kan få honom avstängd två matcher på en fotbollsplan för något som hänt utanför?
– Om man nu ska citera en spelare och det är det som ska leda till avstängning får det först och främst vara korrekt. De är tio veckor sedan och för mig är det fortfarande en liten grej då som blivit stor nu. Det är ju inte så att jag nu kommer ihåg exakt vad jag sa. Hade det stått andra, skånska, ord som jag vet finns på min repertoar och som jag brukar använda när jag blir irriterad hade jag krupit till korset och tänkt att det kanske ändå var något jag sagt eller gjort. Men knäppskalle, jag har ju hört att man kan vara knäpp, men ordet knäppskalle visste jag knappt att det fanns! Eller om jag varit irriterad över att det var jag som blev vald, eller kontrollen som sådan då hade jag också räckt upp handen och bett om ursäkt och tyckt att det var mitt eget fel. Men så var det inte, det enda jag ifrågasatte var sättet. Och ska hans ord mot mina felciterade verkligen vara avgörande? Ge mig en månadslön i böter, jag bryr mig inte bara det inte får effekt på en fotbollsplan tio veckor senare.
– Alla här sitter nu och skrattar åt ordet knäppskalle, men på något sätt är det ju det som fått mig avstängd vilket säger en hel del om vilket jäkla skämt det här ärendet är. Sedan är ju frågan vem jag ska bli irriterad på? Ska jag bli det på honom personligen? Det kan jag ju inte vara. Han har på något sätt försökt göra sitt jobb och det är ju inte hans fel egentligen. Jag fattar också att förbundet har någon form av praxis som de har att förhålla sig till. Och om det funnits vittnen och starka bevis på att det här är vad som skett hade jag bara tagit det och bett om ursäkt. Vilket jag faktiskt gjort också, tre gånger! Om mitt tonläge och sätt att prata uppfattades på ett sätt som han inte gillade så bad jag om ursäkt. Men bara för att man uppfattas på ett speciellt sätt ska man inte bli avstängd. Det handlar fortfarande om samma dilemma, att det från början bara var en kontrollant till två-tre spelare. De borde kanske se sig själva i spegeln också. Jag har fått ett straff. Har de fått något? Absolut inte.
Pontus Jansson hade dock inte varit Pontus Jansson om han inte betonat att från och med nu är det bara att acceptera läget, glömma, gå vidare och gå in i rollen att stötta laget från sidan.
– Det blir ju en månad till jag kan själv kan spela match igen. Men min önskan är att vi samlar kraft ur detta. Att det imorgon blir en sådan jäkla stämning och att det fortsätter i alla matcherna som är kvar, både hemma och borta.
Foto: Bildbyrån
