Noah Eile kan vara nästa namn i MFF:s mittbacksfabrik
I flera år har MFF:s ungdomssektion varit rena rama mittbacksfabriken. Nästa namn i raden kan mycket väl vara 19-årige Noah Eile, som nu debuterat i både Allsvenskan och Champions League.
De allsvenska debuten kom mot Degerfors. Efter det har det blivit två inhopp till.
I veckan kom också ett inhopp i Champions League borta mot Zenit när Franz Brorsson var tvungen att kliva av med lätt skadekänning.
– Det är alltid tufft när man förlorar på det viset, men man får försöka minnas ögonblicket ändå. Jag såg ju att Franz gick ner och då tänkte jag direkt att det kan nog vara byte. Det var lite samma som i Allsvenskan eftersom det gick så snabbt att jag inte hann tänka så mycket. Det var bara att ta av sig och göra sig beredd.
Mot Degerfors var det också en skada som ledde till fram till debuten. Den gången på Jo Inge Berget.
– Helst vill man ju spela för att man ska spela och det är tråkigt med skador, men man tar ju alla minuter man kan få.
Noah Eile har inte bara koll på alla inhoppen utan även matcherna han varit med i truppen.
– Jag har fått hoppa in mot Degerfors, IFK Norrköping och Örebro SK. I Europa har jag varit i truppen i alla utom HJK Helsingfors och i Allsvenskan är det ungefär 6-7 gånger.
Är det stor skillnad på att hoppa in första och tredje gången i Allsvenskan?
– Speciellt senaste gången kände jag att nu ska jag komma in och verkligen visa något och sätta ett avtryck. Man blir lite mer van vid det och framförallt så släpper spänningen. Nu är det ju mycket skador, men jag känner absolut att jag utvecklats och jag har bra snack hela tiden med Jon och även med Jeff (Aubynn) om att ta steg på träningarna. Om de är nöjda med det jag gör visar de det också genom att jag får vara med mer i truppen. Och det betyder mycket för en yngre spelare, att man får vara med och se hur det funkar. Speciellt i Champions League.
– Jag blir bättre och bättre hela tiden och jag njuter av varje dag.
Har du någon förklaring till att MFF fått fram just så många duktiga mittbackar?
– Lite grann är det nog en slump. Men jag tror också att det har att göra med att dagens mittbackar ska vara mer spelförande. Om man jämför med många andra svenska klubbar trycker MFF ganska tidigt på att mittbackarna och hela laget ska spela upp bakifrån. Därför har många mittbackar med sig den moderna sidan av spelet redan från akademin.
– Om man kollar på de som kommit fram är det också bara spelare som varit i MFF länge. Anel var ju i Nottingham, men han spelade länge i MFF innan dess. Jag tror att man ska tacka akademin för att alla lärt sig att spela upp bollen bakifrån. Fast nu ser man att många spelare på andra positioner också dragit nytta av det, inte bara mittbackar. Det jobbet tror jag att internationella klubbar också har upptäckt att MFF gör.
Var det så att ungdomsledarna hela tiden sa till dig att du får lov att misslyckas, bara du försöker och vågar?
– Ja, budskapet var hela tiden att du ska spela upp och inte skicka några långa bollar. Tydligast blir det också att när man väl gör ett misstag är det ingen som blir arg och ingen tränare som skriker på dig. Det är det som gör att man får förtroendet för spelsättet och vågar göra det igen och igen. Det är bara så man kan utvecklas.
Var du samma typ av spelare redan när du kom från Bjärred till MFF som tolvåring?
– Jag var faktiskt anfallare och offensiv mittfältare! När jag kom till MFF insåg tränarna, men inte jag själv att jag skulle byta. Jag ville spela kvar som anfallare. Tränarna förstod dock bättre och flyttade ner mig i planen.
Trebacks- eller fyrbackslinje, vilket passar dig bäst?
– Båda delarna. Jag spelade mycket med trebackslinje i P19. Hela tiden när Uwe Rösler gjorde det i A spelade vi i U också med tre eller fem backar och det har ju blivit en del nu också, så jag känner mig trygg i det systemet. Eftersom jag är högerfotad passar nog höger eller mitten av de tre mig bäst, men jag har spelat en del till vänster också och jag spelar där tränaren säger att jag ska spela.
Precis som alla de övriga i truppen ser Noah Eile fram mot matchen mot Mjällby AIF med extra varma känslor. Äntligen är publiken tillbaka och det blir utsålt.
Noah är en av många i truppen – över tio – som inte spelat på ett Eleda Stadion utan publikbegränsningar på grund av pandemin. Men han vet hur det känns på läktaren!
– Det kommer att bli hur mäktigt som helst. Jag har gått och tänkt på det hela veckan. Man märker att supportrarna har längtat lika mycket efter att vara här som vi har längtat efter att ha dem på plats. Jag har ju själv stått på läktaren hur många gånger som helst och sedan varit bollkalle ett par gånger också, bland annat i Champions League.
Foto: Bildbyrån
