Moisander om den lyckade återkomsten: “Jag kan fortfarande förbättra mig”
Niklas Moisander har fått massvis med beröm för sitt spel de senaste matcherna och många är imponerade av hur snabbt han nått hög nivå igen efter det långa skadeuppehållet. Själv påpekar han lugnt att han fortfarande har en bit upp till 100 procent.
– Det har gått snabbare än vi alla tänkt oss och det kändes jättebra efter operationen och jag har fått vara utan bakslag. Jag har också hela tiden varit övertygad om att jag ska klara att komma tillbaka på min gamla nivå. Men jag kan fortfarande förbättra mig. Jag tycker inte att jag är uppe där än, på 100 procent.
– Men det känns också bättre och bättre för varje match jag spelar, konstaterar den 37-årige finske mittbacken.
Vad är det som saknas till de där 100 procenten?
– Några situationer i matcherna har jag inte varit nöjd med, kanske har tajmingen varit helt okej totalt, men det är fortfarande en eller två gånger där jag tänker att jag kunnat göra det bättre.
– Min erfarenhet är dock till stor hjälp. Att mycket sitter i ryggraden är nog en förklaring till att det trots allt gått så snabbt. Det fysiska är helt okej, men tajmingen är det svåraste, att komma rätt i så många situationer. Hittills har det varit okej. Fast det gäller att fortsätta att jobba hårt.
Ofta kan det vara så att det stämmer väldigt bra i början efter ett längre skadeuppehåll, men så kommer en dipp eller reaktion. I Niklas Moisanders fall har det inte hänt.
– Inte än och jag hoppas givetvis att det inte kommer någon. Det är ingen lätt grej att komma tillbaka efter en sådan skada och särskilt inte i min ålder.
Direkt när det hände sa du att det här kommer jag att klara, jag ska komma tillbaka. Tvivlade du aldrig?
– När jag reste mig upp första gången efter operationen och lade vikt på mitt ben tänkte jag att det här känns ändå rätt okej. När man rehabar så länge är det naturligt att ha lite svackor någon gång, men det har ändå känts ganska bra hela tiden. Därför hade jag fullt förtroende för att jag skulle klara det. Som jag sagt tidigare hade jag tur i oturen också i och med att det bara var korsbandet, det var inget med menisken eller brosket som är ganska vanligt i min ålder.
Är du exakt samma typ av spelare idag som du var för fem eller tio år sedan?
– Jag tror att jag varit samma spelare i hela min karriär. Jag är inte den starkaste eller snabbaste, min kvalitet är positionering och passningsspel. Så har det varit alltid och jag måste säga att jag just nu känner mig väldigt stark. Säkert starkare än innan jag skadade mig. Under en så lång paus kan man jobba mycket i gymmet och även stärka delar där man varit skadad tidigare under karriären.
Har det någon betydelse för dig om du spelar i en tre- eller fyrbackslinje?
– Visst är det en skillnad, men det är mer en taktisk sådan och jag har spelat en hel del i båda varianterna. I Werder Bremen spelade vi mycket med tre. Innan dess mest fyra och här i MFF har jag spelat både ock. När man spelar med fyra är det mer man man och det gäller att vinna dueller och med tre går det att vara lite mer aggressiv, för då har man oftast en som är bakom och hjälper till.
För ni börjar ju få många mittbackar i truppen nu?
– Ja, jag vet. Vi har en mycket stark mittbacksgrupp. Jag tycker att det är bra, det är så det måste vara i en toppklubb som MFF. Nu fick vi ju “Ponne” också som alla klubbar gärna skulle velat ha.
Om någon av mittbackarna gått upp som defensiv mittfältare, vem hade varit bäst lämpad för den rollen?
– Det är en bra fråga! Jag tror att jag också kunnat göra det och jag spelade på mittfältet i början av min karriär. Fast det är länge sedan. Jag tror att vi alla hade klarat det. Dagens mittbackar är inte bara att vinna dueller och skicka bollen långt och jag tycker att vi alla har bra teknik och passningsspel och kan göra det. Men vi har mittfältare som är bättre än vad vi är.
Ditt kontrakt går ut efter säsongen. Har du tänkt på vad som händer nästa år?
– Naturligtvis tänker man på framtiden. Men under rehabprocessen har jag enbart varit fokuserad på att komma tillbaka i spel. Nu har jag gjort det och de kommande veckorna och månaderna blir det viktigt att utvärdera hur det känns. Jag vill inte tänka för långt framåt eftersom jag vill jobba varje dag, varje vecka och leva i nuet. Det är ganska svårt, men jag vill ha den känslan, leva i den, att fortfarande vara fotbollsspelare.
Inget tjat om att du borde avsluta hemma i Finland?
– Ingen tjatar. Det är mer att många är förvånade, på ett positivt sätt, över att jag fortsätter. Särskilt efter den här skadan. Det var naturligtvis många som trodde att det var över. Det har inte varit lätt, men jag ville inte avsluta på grund av en skada.
Foto: Bildbyrån
