Landslagsuppehållet gjorde gott för Otto Rosengren – nu är han redo
Som ny i en klubb vill man inte bli skadad. Otto Rosengren blev just det.
I MFF:s segermatch mot Halmstads BK den 7 augusti åkte han på en bristning i låret och det är först den här veckan han kunnat träna ordentligt med laget igen. Men nu ska han vara redo.
– Det känns bra i kroppen och jag känner heller inte att jag tappat för mycket, säger han strax före avresan till Stockholm och söndagens match mot Hammarby.
– Jag hade ändå kört på en vecka med fystränaren innan jag gick in i lagträning. Men så klart är det lite kvar till 90 minuter, kanske. Men man vill ju alltid tro att man är helt redo.
För dig personligen bör väl landslagsuppehållet ha varit positivt?
– Det kom lägligt. Jag fick tid att återhämta muskeln lite. Efter en vecka där jag kört ganska hårt med att springa och så där fick jag tre dagar helt ledigt. Efter det kände jag ingenting och har kunnat driva på.
MFF-truppen var helt ledig fredag till söndag och Otto Rosengren passade på att åka hem till Sölvesborg och träffa familjen och några polare.
Några stora gliringar efter Mjällbyförlusterna blev det inte.
– De hejar på mig också. Fast de håller väl på Mjällby också. De flesta i Sölvesborg håller på Mjällby. I Karlskrona är det inte så många, de tror väl att Karlskrona är större än Mjällby. Så är ju inte fallet riktigt. Sedan är det någon från Kristianstad, men där håller många på MFF.
Otto har god koll på läget eftersom han gick årskurs 7 till 9 på MFF-akademin i Fjälkinge. Något han definitivt inte ångrar.
– Lite tufft att gå upp på morgnarna och ta tåget bara. Annars var det en fin förberedelse inför gymnasiet och att kombinera fotbollen och skolan. Tränarna är väldigt duktiga.
Hur tycker du att du anpassat dig till den nya miljön i MFF?
– Jo, men nu känns det bra. Det tar lite tid i början att ta in allting runtomkring och på träningarna är det annorlunda, men nu känner jag att jag kommit in i det. Det var ju tråkigt med skadan, fast det är sånt som händer och man får titta sig själv i spegeln om man till nästa gång kan undvika att det händer.
Hade du det då, kunnat göra något annorlunda?
– Ah, jag vet inte. Men man kan alltid bli bättre.
Direkt när du kom till MFF sa du att lagets spelsätt passar dig. Håller du fast vid det?
– Ja, verkligen. Även på träningarna där vi ska spela på små ytor. Det trivs jag väldigt bra med.
Hur tycker du att du klarat omställningen att gå från ett lag som kunnat slå ur underläge till ett lag som alltid har pressen på sig?
– Klart att det är skillnad. Jag tycker ändå att jag hanterat det ganska bra.
Var det något du medvetet sökte efter för att kunna utvecklas?
– Definitivt var det så. Om man någon gång vill ut i Europa måste man kunna hantera den biten.
Hur funkar Malmölivet utanför planen för dig?
– Det går bra. Jag bor i Västra Hamnen. Har lite att lära mig i köket fortfarande, men jag lagar mat ibland när jag inte tar med mig härifrån Stadion. Sedan är det ju ett eget ansvar att man inte kan äta vad som helst om man tränar så mycket som vi gör. Pizza och eller hamburgare varje dag går bort.
Falafel?
– Har jag testat en gång i Saluhallen. Jag är inte ett så stort fan, det är lite torrt för min smak…
Foto: Bildbyrån
