Friedrich om straffräddningen, jongleringen och friläget
Ricardo Friedrich showade mot Elfsborg.
Det var hans hittills mest minnesvärda Malmö FF-match.
Det var, som väntat, en bra MFF-stämning i mixade zonen efter matchen. Anders Christiansen berättade stolt att sonen återigen hade valt hans målgest, då de två försöker träna sin syn varje dag och det var därför som AC täckte för ena ögat nära han firade 1-0. Arnór Sigurdsson kom in med en hes röst: delvis på grund av en förkylning och kanske delvis för sitt målvrål. I ena hörnet stod några luttrade Elfsborgsspelare och blev intervjuade som under deras egen Groundhog Day: den eviga känslan av att åka till Malmö, vara nära och ändå förlora.
Och sist kom Ricardo Friedrich. Han var sitt vanliga jag. Lugn, förklarande och med ett litet leende.
– Jag ska hålla det här på ett speciellt ställe i mitt minne och i mitt hjärta, säger Friedrich.
– Familjen var på läktaren. Jag vet hur viktigt det är för dem. De vet allt vi har gått igenom. De ger oss support. De vet hur jag bryr mig, hur mycket jag lägger in. När vi får framgång så förtjänar de att vara lyckliga. Det ska bli fint att komma hem nu.
När han fick en fråga om sitt första år i MFF och kritiken han har fått blev det ett långt svar:
– Jag förstår att kraven att spela i Malmö FF är väldigt höga. Jag förväntade mig inget mindre. Det här är viktigare för supportrarna än för mig att se detta. Jag vet hur mycket som krävs och hur mycket energi som jag lägger ner varje dag.
– Jag försöker vara neutral. Jag förstår supportrarna, men jag tar bara in kritiken som tar mig någonstans. Om man börjar lyssna för mycket på andra så tappar man bort sig själv. Det är svårt. Folk använder sina känslor för att bedöma.
– Men jag bryr mig mycket. Jag är inte bara här för mig. Jag bryr mig om supportrarna, om vad fotboll betyder… Jag älskar detta. Det gör ont när man känner att man inte har visat tillräckligt för att få deras tillit, men man måste bara fortsätta jobba på. Det förändras inte på grund av den här matchen.
– Det kanske förändras för supportrarna: “Ricardo är en målvakt för Malmö FF, trots allt”. Jag vet jag har stora skor att fylla. Johan har varit här så länge.
– Vi är olika målvakter. Folk förväntar sig saker av en målvakt i Malmö FF. Jag måste vara mig själv och då spelar jag mitt spel på bästa sätt.
– Jag spelar också med många känslor. Ibland är det “AAAH”. Man blir rädd. Är det för mycket? Men det är mitt sätt. Jag tror att jag kan bli riktigt bra på det sättet. Annars vore jag inte här.
Först kom straffen i matchen. Simon Hedlund sköt i målvaktens vänstra hörn. Friedrich slängde sig dit och räddade. Målvaktsgruppen hade gått igenom möjliga straffskyttar i Elfsborg och hur de brukar slå straffar, men Friedrich valde att mer gå på magkänsla den här gången.
– Det fungerade. Jag fick mycket hjälp av supportrarna bakom mig. Jag såg att han var mycket pressad. Det var en nyckel.
– Han var under press. Jag hade allt att vinna.
– Jag försökte stå kvar så länge som möjligt. Jag vet att han kan skjuta centralt också, men ofta skjuter han straffarna ute i hörnen. I dag var det något mitt emellan.
Efter räddningen slängde han ett tack till målvaktstränaren Zlatan Azinovic och Melker Ellborg på bänken, och Johan Dahlin på läktaren.
– Jag representerar målvakterna när jag är ute på planen.
Straffräddningen var kanske inte ens den mest minnesvärda aktionen av Friedrich mot Elfsborg. Han ställde sig och jonglerade i eget straffområde, när han behövde ta emot en krånglig boll.
– När det väl händer tänker man inte mycket. Man försöker göra det enklaste, men ibland gör man en extra touch. Så länge det lyckas…
– Man går på magkänslan där också.
Det höll dock på att sluta med poängtapp. Lika plötsligt som straffen kom i matchens början, lika plötsligt kom Elfsborgs friläge i minut 93.
– “Hur fick de en situation ur ingenting? Deras kille mot mig? Ska jag gå kamikaze på honom? Kanske ska jag bara trycka ut honom och förhoppningsvis tar han bollen åt sidan och vi kan vinna den?”.
Tror du att du har någon chans på målet som de gör?
– Jag ska fortsätta jobba på så att jag räddar dem. Det första jag gjorde efter matchen var att säga till Zlatan: “Vad tycker du?”. Vi ska gå igenom matchen och jobba på det.
– Ibland måste man göra räddningarna som man inte ska göra, så. Man får jobba vidare.
Foto: Bildbyrån
