Från MFF till att bli en av Sveriges hetaste tränare – Mesut Merals succé i Irak

Duhok SC från Irak har stått för en av årets största skrällar i Asien, genom att ta sig till Gulf Cup Champions League-final.
Varför ska man bry sig om det?
För att deras tränare är 37-åriga Mesut Meral (anställd av Malmö FF år 2022) och deras stjärna är Peter Gwargis.

All video och alla bilder är från Duhok SC.

Bara för att ge en hint om hur stort och oväntat det är att Duhok SC är i final:

Deras bäst betalda spelare tjänar cirka 100 000 svenska kronor i månaden. Semifinalmotståndarna Al-Ettifaq från Saudiarabien hade nyligen sparkat Steven Gerrard som tränare, efter att han hade dragit ihop en egen ledarstab på 30 personer, och deras storstjärna Wijnaldum (ex-Liverpool) tjänar 13 miljoner kronor i månaden. 

En timme efter semifinalens slut hade Meral fått 14 300 meddelanden på Instagram. Duhoks hemmaarena tar 22 000, men de hade tryckt in 33 000 och sagt åt alla förutom VIP att stå upp. Detta samtidigt som det var storbildsskärmar på gatorna och uppskattningsvis 50 000 utanför arenan. Meral har hunnit få hederspris av guvenören och erbjudits ett namn på en gata. Och detta var efter en semifinal.

Efter matchen skulle Meral besöka en skadad supporter, som hade ramlat och brutit handen under matchen. Trots att sjukhuset låg en kilometer bort så tog det 1,5 timme att köra bil, eftersom gatorna var packade med folk. 

Exempel på hur det kan se ut på Duhok SC:s hemmamatcher. Målskytt: Pashang Abdulla, ex-Degerfors. 

Klubbens mål med turneringen var att inte skämma ut sig och inte förlora matcher med ungefär 5-0. Turneringen kallas för “shejkernas och presidenternas turnering” av Meral. Det är inte riktigt de bästa lagen som är med, det är snarare en slags Conference League, men där irakiska ligan är rankade långt efter toppen. Det är en turnering där lag från Förenade Arabemiraten, Saudiarabien och Qatar ska vinna. 

Irakiska förbundet hade inte någon tanke på att det skulle gå såhär bra för Duhok SC. Just nu har de spelat fem matcher färre i ligan än vad topplagen har gjort eftersom det inte har gått att spela alla ligamatcher. Förbundet försökte få Duhok SC att spela tre matcher på sju dagar under landslagsuppehållet, trots att spelarna inte har haft en längre ledighet sedan augusti och trots att de har flera spelare iväg på landslagsuppdrag, inkluderat Peter Gwargis som nu är startspelare för Iraks landslag. 

Meral var länge i Dalkurds organisation, inkluderat ett jobb som huvudtränare år 2021. Malmö FF anställde honom inför 2022 för att ta hand om BK Olympic, där han coachade upp spelare som Melker Widell, Hugo Bolin och Samuel Kotto. Efter ett halvår som assisterande tränare i AIK fick han ett assisterande-jobb till Milos Milojevic i Dubai. I somras ringde Duhok SC tre gånger. Spelare i klubben och en Dalkurdsponsor hade tipsat om Meral. De två första gångerna kändes det inte rätt. Den tredje gången sa han “Ja”.

Han blev en kurdisk tränare i en kurdisk klubb i Iraks högstaliga. Han tog över ett lag som hade slutat femma förra året, men som hade tappat sex startspelare och som var nykomlingar i ligan för bara ett par år sedan. Förra säsongens sjätteplacering sågs som en överprestation. 
– Jag får mycket hjälp av goda vänner som är mer pedagogiska, säger Meral till Gasetten.
– Jag är svensk, men är du van vid gamla fina svenska “ordning och reda”… Då är Mellanöstern inget för dig. 
– Du måste alltid vara oerhört flexibel. Ett exempel: jag vet inte vilka motståndare som jag möter om fyra dagar. Ofta får jag reda på det tre dagar innan och då kan resan vara tio timmar bort, så då är det bara att slänga in spelarna i en buss.
– Vi hade till exempel match i Basra 14 timmar bort. Det var bara att sätta sig i bussen. När jag kom fram var spelarnas kroppar oerhört tröga. Jag behövde ge dem ett enkelt bollpass. Allt var planerat för att träna på en plan. När vi kom till planen spelades en match där.
– Jag sa åt dem “Du, vi har ju bokat planen?”. Det var inga problem. De stannade upp matchen. Vi skulle träna. Att kona upp en plan tar ju ungefär en kvart, och efter det kom en gammal farbror fram och sa att vår tid var över. Då hade vi fått låna planen i 15 minuter…

Förutsättningarna är vad de är. Den egna träningsplanen består av skrikande gult gräs. Det var en period på 2,5 månader där vissa spelare inte fick sina löner. Gräsmattan på matcharenan var så dålig att den behövde bytas ut efter bara ett par matcher. När de skulle åka på bortamatch i Gulfcupens semifinal behövde spelare sitta 42 timmar i buss. 
– Och då jobbar jag i en av de mest välskötta klubbarna i Irak.
– Men det jag är glad över är att när jag ibland ber om att saker ska bli bättre, då händer något. Nu är det klubbat att vi ska få en ny träningsplan nästa månad. Man sitter nu i en position där ens ord väger tyngre. Då ser man också potentialen. Det finns en del pengar, men alla pengar läggs på spelare, spelare, spelare. Ingen tänker “Hur ska vi utveckla spelarna?”.
– Vi är bortskämda i Sverige med läktarkultur, men är det något irakiska förbundet och ligan och folket har lyckats med, då är det läktarkulturen. De fyller sina arenor, nästan alla lag.
– Och efter matchen är det 20 mickar i ansiktet och 40 frågor, och du ska svara på allt.
– Hatten av. Man förstår hur stor fotbollen är i världen.

Meral fortsätter: 
– Långsiktigheten och tiden som de flesta tränare vill ha i Sverige, “Ge mig lite tid så blir det här bra”, existerar inte i Irak. Ingen bryr sig om att du vågade spela offensiv fotboll, eller att du har gjort jättefina powerpoint till styrelserummet, eller att du spelar med en ung spelare för att få motsvarande SEF-poäng och för att då kunna säga “Titta vad jag har gjort”.
– Tålamodet är väldigt kort, men fanatismen är på en annan nivå. Du kan inte gå runt på gatorna. Det ska tas hundra bilder. Det ska pussas och kramas. De ska kasta upp dig i luften.
– Fotbollen är den enda idrotten som de följer. Det bor 45 miljoner i Irak och det finns 70 miljoner kurder i världen. Vinner du tar du över hela nyhetsflödet, hela vägen upp till presidenten. Tränarens roll är annorlunda och större.
– Dina ord blir en sanning när du pratar till en stor massa. Man kan inte säga vad som helst. Man har märkt vad enad kraft kan leda till. Jag har behövt ta hjälp under de senaste veckorna, för att min ordförande sa att folk väntar på “Vad ska Mesut säga?”. Det är flera miljoner som ser det nyhetsflödet. Jag kan inte vara arg och klaga på en situation i matchen. Skulle jag vara arg på en spelare så är jag körd. Ledarskapet sätts oerhört mycket på prov.

Duhok (eller Dihok) är en stad i gamla Mesopotamien, med snygga grekiska byggnader och fantastiska vyer bland berget. Trots alla supportrar har det varit förvånansvärt få incidenter, men den som skedde var å andra sidan en extrem sådan. Under en match fick en assisterande domare en halv tegelsten slängd i skallen av en motståndarsupporter. Duhok SC hade ledningen med 2-1 och fick en tilldömd skrivbordsseger till 3-0. 
– Jag hade en bild av Irak som inte visade sig vara rätt. Jag har inte sett en enda person begå brott. Jag har inte sett någon slå någon här. Det enda är den där incidenten med den assisterande domaren, men säkerhetsmässigt är det strikt. Det är ju kameror överallt.
– Jag är tacksam. Som fotbollstränare hade man ju pojkdrömmen att få träna Juventus, men i dag känner jag tre saker: njut av dina äventyr, utveckla dina spelare och se till att göra något bra för klubben.
– Efter mina år i Sverige såg jag att tränare tävlar om att vara etablissemanget, istället för att förstå att fotboll inte är tränarnas sport. Det är spelarnas sport. Jag tror det var Stefan Billborn som sa det en gång: det spelar ingen roll hur bra kontakter du har eller hur bra du själv tycker att du är. Förr eller senare hamnar du där du ska vara. Jag har sökt ett jobb i hela mitt liv, i näringslivet och i fotbollslivet. Att jag är här i Irak är ödet.
– Om du ska vara här i Irak måste du vara arbetsnarkoman. Du måste älska ditt jobb varje dag och du måste utveckla spelarna varje dag. Då är Irak perfekt för dig. Det finns så mycket potential.
– Ta Henrik Rydström som exempel. Jag har hört att han är arbetsnarkoman. Han skulle passa handen som handsken här.

Ett stort problem är att det inte finns något snus. 
– Det där är åt helvete. Vännerna har inte varit lika flitiga att hälsa på i Irak som de var i Dubai…
– Nu ska några besöka finalen. Då får man träffa vänner och familj, men snuset är uppförsbacke.
– Det finns bara Siberia på flygplatserna. Varje gång jag flyger lassar jag på mig så mycket som möjligt. Annars sparar jag det till matcherna och tyvärr röker jag ibland för att klara mig dit. På matcherna går det ju dessvärre åt en hel dosa snus. Normalt sett sitter en snus ganska länge, men sedan ser man något felpass i matchen och då skyller man på snuset.

Klubbens lönebudget är cirka 40 miljoner kronor per år, motsvarande ett bottenlag i Allsvenskan.
– Jag har jobbat i Allsvenskan, Superettan och Division 1. När jag kom hit tänkte jag “Hur många går in i elvan på ett lag på övre halvan i Allsvenskan i dag?”. Då var det enkla svaret noll stycken, men det fanns så mycket potential. Spelarna är tekniska och har kroppar för att göra dem väldigt fysiska. Spelarna var dynamiska. Jag tänkte “Nu försöker vi skapa något tillsammans”.
– I dag tycker jag att jag har fyra spelare som går in i de flesta allsvenska lagen. Vi har ytterligare åtta spelare som är i botten av Allsvenskan, toppen av Superettan.
– Det är fascinerande vad man kan göra i fotboll om man går på en grej och tränar efter det.

De fyra spelarna som enligt Meral är bra nog för nästan alla lag i Allsvenskan: 

Karim Darwiche. En 26-årig anfallare som Meral hittade i Libanons liga. Han är något av en Erik Botheim-typ, och spelar ofta som släpande anfallare. 
– Det enda negativa med Karim är att han vill döda målvakten varje gång han får en målchans. Annars är han en fantastisk lagkamrat, bra på att länka, bra med huvudet, bra avslutare med båda fötterna. Han är oerhört dynamisk och är en av de som löper mest. Han är den smartaste spelaren i vårt lag.

Lucas Turci. En 28-årig brassemittback som kom från amerikanska Memphis 901. 
– En oslipad diamant. Han är 28 år och har en vänsterfot som alla fotbollstränare skulle vilja ha i truppen. Han är en magisk huvudspelare. Han har bra tajming i sina brytningar. Han är kommunikativ i försvarsspelet och tar ansvar. Vi har släppt in två mål på nio matcher sedan han klev in. Grädden på moset är hans familj är polare med Rivaldo.
– Sådana här spelare går under radarn. Att spela i brasilianska tredjeligan och andraligan i USA och hålla den här höga nivån… För mig har det skapat ett annat framtidstänk kring scouting om jag skulle jobba i en svensk förening. Då hade jag gått till sådana ligor och tittat. Hade Lucas varit fyra år yngre hade jag ringt Daniel Andersson och sagt “Här har du nya Derek Cornelius”.

Marlon. En 29-årig brasseytter som var lagkamrat med Lucas Turci i USA, och det var Turci som tipsade Duhok SC om Marlon.
– Han är så fruktansvärt bra på att pressa och man vinner mycket i alla ligor om man har bra och synkroniserat presspel. Han har tajming och explosivitet i det.
– Om han ska ta nästa steg ska han bli bättre en-mot-en offensivt, men han har spelat åtta matcher och gjort fem poäng.

Och Peter Gwargis, värvningen från Malmö FF som ofta spelar som en slags fri “åtta” i Duhok SC och nu börjar bli startspelare för Iraks landslag. 
– Vissa spelare behöver få nycklarna. “Ta ansvar, det här är ditt lag”. På ett finare sätt kanske man kallar att ge något förtroende.
– Han har fått nycklarna för att vara Peter Gwargis. Det har han tagit.

Och hur spelar Duhok SC sin fotboll? 
– En kombination av position och relationer. Jag vill ha mycket flexibilitet för mina spelare innanför linjerna.
– Jag vill alltid skapa relationer inne i korridorerna med mina spelare. Jag vill att positionerna på planen ska vara så pass bra, att man i offensiven kan göra en genombrottsfas därifrån. Defensivt tar man sig ganska långt om du har kontroll centralt.

Det började dock hackigt i ligaspelet. 
– Jag såg efter tio matcher att vi förtjänar fler poäng, men det kan jag inte säga till styrelsen. Då bankar de ihop pappret och slänger det i ansiktet på mig.
– Det vi är bäst på är kontroll. Det är en böljande serie. Det är långa avstånd mellan lagdelarna. Vi är ett av få lag som är kompakta och prioriterar kontroll. För mig betyder kontroll en sak: att inte ge motståndarna omställningslägen. Där tycker jag att vi är bäst i serien. Vi är definitivt ett av de bästa lagen på fasta situationer. Jag tror att vi har +8 i målskillnad på fasta. Det kommer du ganska långt på.
– Det är klart att jag ser vårt lag och tänker att vi kan bli bättre på till exempel offensiva omställningar, men vi bygger ett nytt lag. Vi hade halva startelvan ny i somras.

För att ta sig till final slog de först ett lag från Jemen. De drog på sig tre straffar på 18 minuter borta mot ett lag från Oman, men fick ändå oavgjort. Sedan slogs de jämnt med bland annat Al Nasr, en klubb från Dubai.
– Vi ska kunna leda med 3-0 efter en halvtimme hemma mot Al Nasr, och borta tror jag vi har 17-6 i avslut och förlorar med 2-1. Där kände jag att vi börjar bli bra. Det syntes i serien. När vi hade uppehåll från Gulfcupen blev det tio segrar, två oavgjorda och en förlust i ligan.
– Borta mot Al-Ettifaq i semin… Jag förstod att de är bättre än oss på allt. Saudiska lag är jävligt bra på att pressa, så vi var tvungna att förklara för spelarna att motståndarna är ett och två steg högre än oss i intensitet, kvalitet, teknik och allt. Vi måste stänga igen något. Vi stängde igen centralt och sa “De får ha allt annat”. Jag tror de hade 20 hörnor, men efter 23 minuter fick vi vårt första avslut och det ska bli mål där. Deras första avslut var efter 34 minuter. Det fungerade.
– Vi hade kunnat ligga under i den matchen, men när vi gör vårt första mål skapar det något hos oss. I hemmamatchen är vi bättre. De har 1,5 avslut på mål. Hatten av när spelarna jobbar tillsammans och tror på någonting.
– Jag sa till en kompis: “Vi har blivit som ett smutsigt Atlético de Madrid-lag i Gulfcupen”. Min polare sa: “Du ska inte skämmas över att du är i final med det här laget”. Det är ju också att kunna prestera. Du utmanar dig själv i situationer när du är obekväm, men ibland måste du göra något annat som du inte är trygg med. Och det gjorde vi.

Första finalen är 8 april mot Al Qasia SC från Kuwait. Det jobbiga med det datumet: den 1 april har Duhok SC sitt stora derby, vilket alltid är årets höjdpunkt, och den 4 april har de match mot serieledarna. Finalen blir den tredje stora matchen på en vecka. Just nu ligger de sjua i tabellen, men då har de som sagt spelat fem matcher färre än vissa lag. Vinner de alla sina hängmatcher så är de serieledare. 
– Vi vet redan hur stort intresset är för finalen. Allt har blivit så enat i landet. “Nu ska vi mot guldet, nu ska vi ta vårt första guld i asiatiska cuperna”. Som kurd känner man en stolthet. Vi har fått hälsningsmeddelanden från presidenten, artister, kändisar…
– På läktarna är det annorlunda än i Sverige. Det finns inga gemensamma sånger. Där borta är det 100 personer som gillar en sång som de sjunger. Sedan är det en sida som har sina olika typer av instrument. På andra sidan ska det tutas. På den tredje sidan ska det buas. Där borta ska det vara en annan sång.

Något som dock är anmärkningsvärt: Meral har inte PRO-licens som tränare. Egentligen måste man ha det för att träna klubbar på hög nivå, men det är en assisterande tränare som har stått uppskriven på det i Duhok SC. Meral har sökt kursen i åtta år i Sverige, utan att komma in. 
– Jag vet inte längre vad jag ska säga om det.
– Jag har fått bekräftat av människor på förbundet att jag, under de här åtta åren har sökt, borde ha kommit in. Jag säger inte att jag är bättre än någon annan, men i slutändan ska man på ett förbundsjobb sätta en riktning på hur dina klubbar ska bli bättre.
– Förbundet har under åren gjort exakt tvärtom. De har låtit klubbarna säga :”Här är ett tips”. Är du polare med någon är det klart som fan du kommer in, men kolla historiskt sett de senaste åtta-tio åren. Då är det åtta-tio klubbar som har sagt “Här är vår nästa tränare, han måste ha PRO”. Hur kommer det sig då att flera av dem inte jobbar med elitfotboll åtta år senare? Är det verkligen bra för fotbollsspelarna i vårt land? I slutändan måste vi tänka på det.

Kommer du söka till vintern igen?
– Jag pratade med dem förra året och förrförra året. Det är något nytt hela tiden. Jag är ingen paragrafryttare. Jag säger vad jag tycker. Jag tycker jag borde ha kommit in.
– Tidigare har jag fått så många ursäkter. I början var det “Du har inte varit på planen så mycket”. Har ni besökt mig? “Du har inte varit huvudtränare”. Jo, det har jag varit. “Ja, men du har varit i Division 1”. Ja, men jag har sett Division 1-tränare komma in. “Du har varit assisterande”. Ja, men jag har sett assisterande tränare komma in. Och de två senaste åren: “Du är inte i vår marknad”. Då är det som det är. Då finns det ingen anledning att söka om jag är i den här marknaden.
– Om de själva inte ringer och säger “Du, vi hade fel, det är samma marknad”.

Vad blir nästa steg efter Duhok SC, någon gång i framtiden?
– Jag har hamnat i en punkt i mitt liv där jag älskar äventyr. Att uppleva något nytt och ha nya spelare. Jag har fått intresse på mig. 
– Men då måste jag hitta rätt projekt. Det behöver inte vara pengar. Det behöver inte vara ett färdigt lag. Jag vill ha ett projekt som passar mig. Det kan vara varsomhelst i världen.