Förlusterna i IFK Malmö stärkte Melker Ellborg inför återkomsten i MFF
Förra året var 19-årige målvakten Melker Ellborg utlånad till det särklassiga jumbolaget i Ettan Södra IFK Malmö. Nu är han tillbaka i MFF och tycker att säsongen 2022 trots att IFK Malmö bara vann två av 30 matcher och hade minus 48 i målskillnad ändå gav värdefulla erfarenheter.
– Klart att jag hade högre förhoppningar än så, men det stärkte mig också. Jag tror att jag lärde mig jäkligt mycket av det. Nu har jag spelat i MFF i flera år och mycket har gått med mig resultatmässigt eftersom vi ju är Sveriges främsta lag och det var intressant och kul att se hur en grupp och ett lag fungerar när det går emot och även hur man själv fungerar då. Jag tror som sagt att det var något jag lärde mig väldigt mycket av, säger Melker Ellborg till Fotboll Skåne.
Rent krasst fick du i alla fall mycket att göra.
– Ja, det är också något positivt Det var aldrig att bara stå och kolla på matchen.
Hur blev stämningen i laget när det i ett rätt tidigt skede av säsongen stod klart att hoppet om nytt kontrakt var kört?
– Truppen påverkades givetvis mycket. Men sedan var det ett gäng med jäkligt sköna människor. Jag har träffat många nya vänner som jag kommer att hålla kontakten med. När vi fick en en ny tränare fick vi också in lite ny tro och energi, så jag tycker ändå att vi gjorde det bra även när det var klart att vi skulle åka ut.
Hur mycket utvecklades du rent spelmässigt av tiden i Ettan Södra?
– Att få bra med matcher i division 1 stärkte mig mycket och jag kunde träna både med IFK Malmö och här i MFF någon gång i veckan. Det var ett bra upplägg för mig. Den långsiktiga planen att jobba med Jonnie Fedel och utvecklingen han lägger upp för mig stod fast och samarbetet med IFK Malmö fungerade bra.
Behövde du anpassa ditt spel?
– Det var lite olika. I början av säsongen var tanken att vi ville spela oss upp ganska mycket, så det var rätt likt MFF och hyfsat lätt att komma in i. När resultaten gick emot oss kände vi att vi behövde byta och då till det lite längre spelet. Eftersom jag inte jobbat så mycket med det i MFF kändes det kul och utvecklande att testa det också.
Vilka är dina styrkor som målvakt?
– Jag tycker att jag är bra på fötterna och duktig med reflexräddningar och stark i luften. Jag försöker jobba mycket med det verbala och vara med och styra försvaret.
Just nu har MFF en situation med fem-sex väldigt lovande unga målvakter bakom Dahlin och Diawara. Känner du att du står först i ledet där?
– Oj, det har jag inte funderat så mycket på. Det är ju ett bevis på att MFF gör något bra i ungdomsleden med bland annat Zlatan Azinovics jobb. Kul med konkurrens.
Är du i truppen permanent nu, eller blir det en ny utlåning?
– Just nu är jag kvar här. Det är tanken.
Och så har du lagt beslag på det klassiska målvaktsnumret på ryggen, nummer 1.
– Det var ledigt så jag slog till. Det gick inte att tacka nej när jag fick chansen att välja mellan ettan och ett par andra nummer.
Melker Ellborg kom till Malmö som 15-åring från Kalmarklubben IFK Berga och 2020 fick han ett A-lagskontakt som inför utlåningen till IFK Malmö förlängdes till och med säsongen 2025.
Han trivs bra och bor på Limhamn.
– Efter tre och ett halvt år trivs jag svinbra. Jag har fått vänner även utanför fotbollen, från skolan och så där. Jag gick tre år på Procivitas med samhällsvetenskaplig inriktning. Jag vill gärna ha något att göra utanför fotbollen också, både för att det känns bra och för att träffa andra människor. Jag läste nyligen en kurs i design, men det var inget jag fastnade för. I vår ska jag läsa en samhällsvetenskaplig kurs på kvartsfart, så det är inga problem att hinna med.
Lite då och då hälsar han dessutom på hemma i Kalmar.
– Mamma, pappa och syster och många vänner är kvar där. Ibland kommer mina föräldrar ner och tittar på matcherna, men de är egentligen inte alls idrottsintresserade. De är teaterapor.
– Så jag testade det lite också, teatern. Men det var inget för mig. Ända sedan jag var fyra-fem år gammal är det fotbollen som gällt.
I många år var Melker dock utespelare.
– Fram till jag var tolv-tretton var jag mittmittfältare. Sedan började jag skifta mellan det och målvakt. Det har jag stor nytta av nu. Att jag blev målvakt till slut berodde rätt mycket på att vi hade en pappa till en av spelarna i laget som var gammal målvakt och körde lite målvaktsträningar med mig. Jag kände att det både var roligt och det jag var bäst på.
Foto: Bildbyrån
