De fria rollerna i anfallslösa anfallstrion: ”Mer krav på dem i försvarsspelet”
Malmö FF startade mot RFS (1-0) med Hugo Bolin, Sead Haksabanovic och Taha Ali längst fram.
I det stora hela utgick Bolin till vänster, Ali centralt och Haksabanovic till höger när det kom till lägre försvarsspel, men det ändrades beroende på om MFF pressade högt eller om de anföll.
När MFF anföll var det omöjligt att veta var spelarna placerade ut sig.
– Vi är jävligt rörliga. Det känns som att vi aldrig är statiska. Vi trivs i små ytor, säger Ali.
– Nu har det varit så i flera matcher och relationerna börjar sitta. Så är det alltid när man spelar med bra spelare: vi behöver inte prata så mycket. Vi spelar på varandras styrkor.
Haksabanovic utvecklar:
– Vi har våra utgångspositioner, men det är inte ”du är till vänster, du är till höger, du är längst fram”. Vi rör oss ganska mycket. Om Hugo och Taha är ute till vänster, så försöker jag hålla mig lite till höger, för jag vet att de kommer komma förbi och då ska jag vara inne i boxen.
– Men mot de här mittbackarna har vi inte mycket alls (på inlägg). De är fyra huvuden högre än oss. Det gäller att slå den på marken, som jag gjorde till Hugo.
Rydström hade en sak han inte gillade i första halvlek när det kom till anfallstrion: att spelarna inte löpte in bakom RFS:s vingbackar, även om det kanske inte heller behövdes i och med MFF:s stora ledning.
– Sedan har vi mer krav på dem i försvarsspelet.
– Men RFS hade tre stora, starka mittbackar. Längre bollar mot dem är inte att föredra. Vi jobbar rätt mycket i coachstaben med intentioner. Vi är inte mycket ”du ska göra det här, och när bollen ska ut där ska du springa in bakom”. Ibland hade det varit enklare tror jag, när de inte gör som min intention var.
Foto: Bildbyrån
