Viljormur Davidsen om Ranieri, Bernardo Silva och hemmapremiären

Han är HIF-nyförvärvet som spelat vänsterback mot Cristiano Ronaldo, Iago Aspas och Thomas Müller. Fotboll Skåne har träffat Viljormur Davidsen.

– Jag är en ärlig kille, väldigt öppen. Jag vill se folk i ögonen och få ut det bästa ur dem. Det är så jag fungerar som ledare. Jag snackar mycket på planen och jag har en rutin och ålder som gör att det är lätt för mig att ta det ansvaret, säger den färöiske landslagsspelaren som under Anthony van den Hurks skadefrånvaro på försäsongen direkt fick vikariera som lagkapten i HIF.

Viljormur Davidsen föddes i Runavík på Färöarna och flyttade till Odense Boldklub som 16-åring 2007. Seniorkarriären inleddes ett par år senare med kortare sejourer i FC Fyn, norska Jerv, Runavík och FC Federicia – men det var i Vejle som den tog fart ordentligt.

”Viljo” kom till den östjylländska staden inför säsongen 2013-14 och lämnade först i vintras – då som Vejle BK:s meste utländske spelare någonsin.

– Det var så klart svårt att lämna, men jag kände att jag behövde en ny utmaning. Jag pratade med Helsingborg redan året före och nu när de sökte en vänsterback igen och skulle spela i allsvenskan så var det ett lätt val. Jag är glad att jag fattade det beslutet, det är rätt utmaning för mig just nu, säger han.

HIF:s Jörgen Lennartsson är inte den första svenske tränaren han arbetat med.

– Jag hade Andreas Alm och Kleber Saarenpää i Vejle. Saarenpää var bra för mig vid den tidpunkten (2014-16), jag hade en tung period i Vejle just då och han var väldigt bra för mig. Jag har bra relation med båda. Dessutom är vår landslagstränare Håkan Ericson svensk.

Ja, Viljormur Davidsen är ju landslagsman – för Färöarna. Han har gjort 57 landskamper och just nu har landslaget under den förre svenske U21-förbundskaptenens ledning en av sina bästa perioder någonsin.

– Vi har gjort det bra sedan han kom. Vi vann vår grupp i Nations League och för varje samling bygger vi (laget) vidare. Jag har bara positiva saker att säga om honom (Ericson), säger Davidsen.

I Färöarnas landslagshistoria är det två matcher som sticker ut lite mer än övriga: 1-0-vinsten mot Österrike i Landskrona 1990 och segern borta mot Grekland 2014. I den sistnämnda matchen spelade ”Viljo” 90 minuter.

– Det var fantastiskt. Det är svårt att beskriva… Vi vann med 1-0 inför 25-30000 åskådare och de buade ut de grekiska spelarna. Men när vi lämnade planen stod de och applåderade oss, på Olympiakos stadion. Vilken kväll…

Var det det bästa ögonblicket i din karriär?
– Ja, jag tror det. Det var riktigt trevligt, vi spelade så bra och imponerade på dem. De var toppseedade i vår grupp, vi var så små och de var så stora. Den (nyheten) spred sig över hela världen och (tränaren Claudio) Ranieri fick sparken efteråt.

Efter det gick Ranieri till Leicester och ledde klubben till den högst sensationella Premier League-titeln 2016.

– Han borde tacka oss, skrattar Davidsen.

Du har spelat vänsterback mot ett par bra högeryttrar i landslaget. Vem är den bästa spelaren du mött?
– Cristiano Ronaldo. Bernardo Silva (Portugal) var också väldigt bra. Jag kom aldrig i närheten av honom, han tog hela tiden rätt beslut. Han är vänsterfotad också, han hade alltid vänsterfoten vänd bort från mig. Det var så svårt att få tag i bollen.

– Men jag har mött många stora spelare. Min första landskamp var på Friends Arena 2013. Jag spelade mot Sebastian Larsson då, i en match där Zlatan gjorde två mål. Jag har mött Thomas Müller (Tyskland), jag har både hans tröja och David Alabas (Spanien).

Låt oss tala om HIF. Många pratar om att du är värvad för dina ledarskapsförmågor. Berätta om dem.
– Jag är en ärlig kille, väldigt öppen. Jag vill se folk i ögonen och få ut det bästa ur dem. Det är så jag fungerar som ledare. Jag snackar mycket på planen och jag har en rutin och ålder som gör att det är lätt för mig att ta det ansvaret. Jag är här för att ge allt för klubben och att hjälpa spelarna i laget att bli bättre. Jag bryr mig inte om hur jag själv presterar så länge vi vinner som lag. Fotboll är ingen enmans-sport.

Den allsvenska debuten kom i lördags när HIF spelade mot Hammarby på Tele2 Arena inför 30000 åskådare.

– Vilken arena det var. Jag SMS-ade Brandur (färöiske lagkamraten Hendriksson) efteråt och sa att det var en av de bästa arenor jag spelat på. Stämningen var elektrisk. Vi hade så klart velat ha ett bättre resultat, men nu har vi kommit igång. Det var kul att vara en del av en match med sådan inramning och tifo och allt annat.

Ni förlorade med 1-2, men backlinjen gjorde en ganska bra match?
– Vi kunde inte kommunicera som normalt (på grund av ljudnivån), men vi hade en ganska OK match. Vi har något att bygga vidare på. Vi behöver ta bort alla småmissar, bygga vidare och leverera i de kommande matcherna.

Hur upplevde du att de yngre spelarna och laget i stort påverkades av publiktrycket?
– Jag tyckte att laget hanterade det ganska bra. Man spelar fotboll för att man har en dröm att spela inför en stor publik. Man måste njuta av det. Ta energin och använda den för att bygga sitt självförtroende, inte bli försiktig och rädd för att göra misstag. Jag hoppas att alla tog det med sig så att de har provat det nästa gång de spelar på en stor arena där många supportrar tittar på dig.

– Jag blev också imponerad över att det var så många HIF-fans på plats. Det är en lång resa, så ett stort tack till dem.

Vad väntar du dig av hemmapremiären mot IFK Göteborg?
– Det blir en helt annorlunda match. Vi kommer att spela på gräs – med konstgräs är det nästan en annan sport. Det kommer att bli mycket dueller och vi måste vara beredda på det. Vi vet hur de spelar och vi måste hantera det. Att spela vårt eget spel och låta våra fans och allt runt omkring ge oss den sista procenten. Då kan vi få ett bra resultat.

Mot Hammarby var det konstgräsunderlag. Hur van är du vid att spela på konstgräs?
– Landslaget spelar på konstgräs, men i Danmark var det bara Nordsjælland som spelade på konstgräs. Nu har Silkeborg också byggt en ny arena med konstgräs så nu är det två lag i Superligan.

– Jag fattar att vädret så här års gör det svårare och det är samma snack i Danmark, men jag anser att riktig fotboll ska spelas på gräs.

Foto: Bildbyrån