HIF–Elfsborg 2009: När Henke, Lantz och Jönsson avslutade sviten
Idag möter HIF Elfsborg på Olympia. Vi ser tillbaka på ett klassiskt möte mellan klubbarna. Vi tar oss till den 12 juli 2009.
Sommar, sol och allsvensk toppstrid. Ett Olympia med 11527 åskådare som svämmade över av självkänsla. Med Bengt Streuli som under spelarpresentationen utannonserade laget som ”Helsingborgs, Skånes, kanske hela Sveriges stolthet”.
HIF–Elfsborg 2009 var något speciellt. Ofta var matcherna mellan de här två lagen sådana på den tiden.
Fyran i tabellen tog emot tvåan. Det var ett möte mellan allsvenskans två stora stjärnor: HIF:s Henrik Larsson och Elfsborgs Anders Svensson. Med en VM-bronshjälte i Teddy Lucic (han och Henke var de enda fortfarande aktiva spelarna från 94-laget). På planen fanns dessutom hemvändarna Christoffer Andersson och Marcus Lantz. Talangerna Denni Avdic och Rasmus Jönsson. Martin Ericsson och René Makondele. Erik Wahlstedt och Mathias Florén. James Keene och Daniel Mobaeck.
Landslagsprofiler, talanger och gott om Fotbollskväll-certifierade namn.
Och för Elfsborg kom förresten en blivande HIF-spelare in – Daniel Nordmark.
Elfsborg var vid den här tiden det småtråkiga men pålitliga laget som var allsvenska favoriter varje år, men oftast blev tvåa-trea i allsvenskan. De kom till spel med en 16 matcher lång förlustfri svit och hade släppt in sex mål på säsongens 13 matcher.
HIF var ett spektakulärt lag som ofta underpresterade. Någon vecka tidigare hade de behövt förlängning för att slå ut division 1-laget Syrianska ur cupen. De kom närmast från förlust mot Djurgården som låg på kvalplats. Men hemma spelade de ut det mesta, framför allt toppkonkurrenterna.
Och den här dagen satte det Bosse Nilsson-ledda laget punkt för Elfsborgs förlustfria svit.
”Henke” var dominant, med det kvicka one touch-spel som var hans signum under slutet av hans karriär. Men huvudrollsinnehavaren var ändå en annan spelare, en spelare som finns med även när HIF och Elfsborg 13 år senare gör upp på samma arena.
19-årige Rasmus Jönsson precisionslobbade in 2-0. Och eftersom det inte var nog med ett drömmål, fortsatte han med att precisionslobba in avgörande 3-2.
Det var inte hans stora genombrott – det kom ett par månader tidigare med ett hattrick på Råsunda. Men det var ett besked om att det här var en spelare som var något utöver det vanliga, en intelligent och kylig anfallare. Elfsborgs Svenska Fans skrev att ”Jönsson (…) gett de kyliga avsluten ett ansikte”.
Marcus Lantz var så enorm som han kunde vara vid den här tiden. Bredvid sig på centralt mittfält hade han en ung Andreas Landgren som fick ta emot glåpord från delar av Olympia-publiken eftersom han hade blivit klar för Udinese ett par dagar tidigare och skulle lämna som Bosman efter säsongen. Det verkade dock inte påverka hans starka prestation mot Svensson, Ericsson och Helgi Danielsson.
Ett par veckor tidigare Landgren förresten varit med på bänken när Sverige mötte Italien i U21-EM på samma arena, med en viss Jörgen Lennartsson som tränare. Han hade sedan startat semifinalen mot England på Gamla Ullevi (Sverige förlorade, trots att England stod på andra sidan, den matchen på straffar).
Längst bak fanns unga trion Pär Hansson, Joel Ekstrand och Marcus Nilsson, som ett år senare skulle växa ut till ett defensivblock som ingen ytterst få, i allsvenskan 2010 bara Malmö FF, kunde rubba.
Detta var dock inte Hanssons bästa match. I en intervju med TT efteråt tog han på sig båda målen – inskickade av 21-årige Emir Bajrami – och tackade Jönsson för de tre poängen.
– Vi är inte vana att förlora, sa Bajrami i samma artikel.
För Henrik Larssons del var detta en av de sista showerna i karriären. Ett par veckor senare skulle han få en knäfraktur i Europa League-mötet med Sarajevo. Efter det rasade HIF samman i tabellen: HIF ledde allsvenskan när Henke gick sönder i början av augusti. HIF slutade åtta.
Henke gjorde comeback på hösten och såg till att HIF hemmabesegrade blivande SM-guldvinnarna AIK (som sagt, HIF gjorde det på den tiden), men efter en tråkig HIF-höst och ett missat VM i Sydafrika tackade 38-årige Larsson för sig.
Utöver Henke och Landgren var det två av den här matchens rödblå spelare som inte skulle vara med när HIF mosade allt motstånd i allsvenskan efterföljande vår – vilda vänsterbacken Adama Tamboura och bärsärkarmittfältaren Olafur Skulason (han kom in sent, men fick ett gult kort). Dessutom lämnade ju tränaren Bosse Nilsson över rodret till Conny Karlsson.
Men de var alla med på Olympia en julidag i herrens år 2009. En dag då HIF lyckades med det inget annat svenskt lag hade lyckats med under den säsongen – att besegra Elfsborg. En dag då HIF med fog kunde kalla sig för Sveriges hetaste fotbollslag.
******
Olympia, 12 juli 2009:
HIF–Elfsborg 3–2
1–0 Christoffer Andersson (12), 2–0 Rasmus Jönsson (48), 2–1 Emir Bajrami (52), 2–2 Emir Bajrami (63), 3–2 Rasmus Jönsson (71)
HIF (4-4-2): Pär Hansson – Erik Wahlstedt, Marcus Nilsson, Joel Ekstrand, Adama Tamboura – Christoffer Andersson, Andreas Landgren (Olafur Skulason, 69), Marcus Lantz, René Makondéle – Henrik Larsson, Rasmus Jönsson (Markus Holgersson, 85).
Elfsborg (4-2-3-1): Ante Covic – Johan Karlsson, Teddy Lucic, Anders Wikström, Mathias Florén – Helgi Danielsson (Joel Johansson, 82), Anders Svensson (Daniel Nordmark, 86) – Daniel Mobaeck, Martin Ericsson, Emir Bajrami – James Keene (Denni Avdic, 70).
Foto: Bildbyrån
Reporter på Fotboll Skåne
