Gamla MFF Dam mötte gamla Eintracht Frankfurt i semifinal i UEFA Womens Cup
På lördagen möts Malmö FF och Eintracht Frankfurt i Champions League-kvalgruppens final. För över 20 år sedan, våren 2004, möttes gamla Malmö FF Dam och gamla Eintracht Frankfurt Dam i semifinal i UEFA Womens Cup, föregångaren till Champions League.
Då blev det 4-1 den 11 april i Frankfurt sedan MFF spelat 0-0 i den första matchen hemma på Malmö IP den 28 mars. MFF var vidare till final ända till det återstod en kvart av returen. Då gjorde Renate Lingor hattrick, men de två sista målen dröjde till den 89:e och 90:e minuten.
I all officiell statistik står det att matcherna spelades mellan Eintracht Frankfurt och FC Rosengård och det är en naturlig följd av det som hände de kommande åren.
MFF bestämde sig för att släppa damfotbollen i föreningen och fanns bara kvar till och med 2006. Efter det blev det först LdB FC Malmö och senare FC Rosengård och alla tidigare meriter tillräknas nu FC Rosengård.
FFC Frankfurt fortsatte som egen förening fram till 2020 då det genomfördes en sammanslagning med Eintracht Frankfurt och då och Eintracht över både namnet och meriterna.
Men där och då var det MFF och FFC som möttes.
– Vi var faktiskt rätt nöjda och optimistiska efter den mållösa matchen hemma. Vi hade skadeproblem och Frankfurt hade om jag minns rätt åtta landslagsspelare. Därför tyckte vi att det var starkt att hålla nollan och att det gav oss ett bra utgångsläge inför returen, där vi ju också startade väldigt bra och hade dem i gungning, minns dåvarande Malmö FF Dam-tränaren Anders Johansson.
Bland jobsposterna för honom inför den första matchen i Malmö var att Asthildur Helgadottir var knäskadad och att det därför uppstått en brist på etablerade anfallsspelare.
Lösningen var oväntad för många.
– Vi satte upp Nilla Fischer i anfallet. Det hade hon väl knappast väntat sig som relativt ny i klubben.
Men äventyret startade långt tidigare, i Chernihiv i norra Ukraina, där hemmalaget FC Lehenda, FC United från Jakobstad i Finland och Maccabi Holon från Israel stod för motståndet. MFF vann gruppen överlägset med tre vinster och sammanlagda målskillnaden 12-1.
– Vi spelade mot det finska och israeliska laget på Yuri Gagarin Stadion, en jättestor betongkoloss med löparbanor och nästan ingen publik. Men gruppfinalen med hemmalaget flyttades plötsligt till en mycket mindre plan inne i ett bostadsområde. De tyckte väl att flytten skulle ge dem fördelar. Överhuvudtaget var det en väldigt annorlunda resa. Vi hade till exempel med oss en egen kock och honom ville de inte släppa in. Vår ordförande Gert Sparr som varit med förr sa bara ”visa några papper med stämplar på så löser det sig”. Så kocken halade upp vaccinationsbeviset och efter det var allt okej.
– Det mesta var dock svårlöst och vi hade inte med oss någon stor stab. Det var jag, målvaktstränaren Rickard Albin och lagledaren Tina Lindqvist. Någon assistent hade jag inte. Vi höll oss i alla fall kalla och struntade i att Stadion först var stor och tom och sedan liten och knappt godkänd, att gräset var jättehögt och vi vann för att vi helt enkelt var bättre än de andra lagen.
Det som då hette Yuri Gagarin Stadium och var ett olympiskt träningscenter bytte för övrigt senare namn till Chernihiv Stadium och är inte längre sig likt. Ryssarna bombade sönder hela anläggningen ganska tidigt i angreppskriget.
Nästa steg i avancemanget togs den 22 november 2003 mot norska Kolbotn när höstvädret börjat koppla greppet rejält om Malmö. Den ordinarie hemmaplanen Malmö IP gick inte att använda eftersom bristen på dränering gjorde ena halvan vattensjuk.
– Så var det ofta då. Ena halvan var jättebra, den andra dyngsur och vi brukade flytta träningarna till där planen var spelbar. Men nu gick det inte att spela match och vi spelade inne på Malmö Stadion istället. Som jag minns det kom det oväntat mycket folk, åtskilliga tusen, för att titta. Faktiskt fler än i semifinalen. Och vi gjorde dem inte besvikna, säger Anders Johansson.
Malmö FF Dam vann med 2-0. Heidi Kackur gorde båda målen!
Nu var det verkligen bäddat väl inför returen en vecka senare. Fast då dök det upp nya bekymmer. Ett var att Anders Johansson själv blev indisponibel och nedbäddad.
– Jag blev sjuk, fick den där konstiga grejen att jag blev helt yr och inte kunde gå eller stå ordentligt. Kristallsjukan heter det väl? Jag var helt borta och kunde inte följa med.
In kom i all hast rekryterade Sven Sjunnesson, som coachade laget i matchen som spelades i en inomhushall. Sedan blev han kvar i laget, Anders Johansson fick sin assisterande tränare och Sjunnesson tre slutspelsmatcher i UEFA Womens Cup att sätta upp på meritlistan.
Matchen slutade 1-0 till Kolbotn efter mål i den 67:e minuten, men riktigt nära att tappa den sammanlagda ledningen var aldrig Malmölaget.
– Jag såg matchen på tv, men kommer knappt ihåg vad den blev, erkänner Anders Johansson.
Till semifinalen, där Malmö FF Dam lottats att först spela hemma sent i mars, var Malmö IP spelbar. Därför avgjordes kvarts- och semifinalerna på två olika arenor i Malmö vilket UEFAS officiella hemsida missat. Där står att båda spelades på Malmö IP.
Ett par korta fakta:
Heidi Kackur blev tvåa i skytteligan på nio mål. Bara Chiara Gazzoli från Firono Verona gjorde fler (10).
FFC Frankfurt förlorade sedan båda finalerna mot Umeå IK med stora siffror (0-3 borta och 0-5 hemma).
Frankfurts trupp mot MFF: Marleen Wissink, Sandra Minnert, Louise Hansen, Nia Künzer, Marion Wilmes, Pia Wunderlich, Tina Wunderlich, Birgit Prinz, Renate Lingor, Katrin Kliem, Bianca Rech, Mira Krummenauer, Christina Zerbe, Sabrina Rastetter, Barbara Legrand, Judith Affeld, Patrizia Baricha, Stefanie Weichelt, Sandra Albertz och Steffi Jones.
Malmö FF Dams trupp mot Frankfurt: Caroline Jönsson, Karolina Westberg, Asthildur Helgadottir, Nilla Fischer, Jenny Engwall, Sara Larsson, Frida Nordin, Malin Andersson, Therese Lundin, Heidi Kackur, Mia Westerblad, Anna Mörstam, Therese Sjögran, Denise Reddy, Josefine Ovesson, Natalia Folbrycht, Jenny Olsson, Therese Jönsson och Emma Stålhammar.
Foto: Bildbyrån
programbladet från egen samling (delar av texten har tidigare publicerats i Skånsk idrotts historia, årsboken 2025)
