Pontus Jansson och skadan: ”Jag ska inte slå något rekord i att komma tillbaka”
Det har nu snart gått två månader sedan Pontus Jansson åkte på en skada i främre korsbandet.
Hur går då rehaben?
Om man får använda det enklaste möjliga ordet: Bra.
Fredagen den 18 april. Bortamatch mot Djurgården. Pontus Jansson hade en av sina bästa matcher i Malmö FF-tröjan sedan återkomsten.
Och på stopptid hände något där han direkt förstod vad det kunde vara. När naprapaten David Björkman kom fram till Jansson så sa mittbacken:
– ”Har jag löst detta är jag Superman”.
Kroppen var i chock på ett sätt den aldrig varit tidigare. Jansson tyckte att det hade kunnat få vara vilken skada som helst: en fraktur, en meniskskada, en skada i bakre korsbandet…
Allt utom en skada i främre korsbandet. Han visste inte vad en sådan skada skulle innebära. När läkaren ringde upp dagen efter så förstod Jansson på tonen att det var just den skadan som han hade dragit på sig.
Det funderades på om han skulle åka över till England för en operation, men det blev Malmö av ett par skäl. Dels var hans fru Åsa gravid. Dels fanns läkaren Pär Herbertsson i Malmö, och Herbertsson har lång erfarenhet av korsbandsskador.
Jansson samlade ett gäng personer på kvällen efter skadan. Där fanns bland andra MFF:s läkare, andra personer i MFF och fysioterapeuten Rickard Dahan.
– Jag var tydlig: ska vi göra detta, ska jag komma tillbaka i bra skick, så kommer jag att vara rå mot er, säger Jansson.
– ”Antingen gör vi på mitt sätt eller så…”. Jag sa detta, men menade det inte: ”Annars skiter vi i det”.
– Och alla var med från den stunden.
Han säger att hela truppen har varit fantastisk mot honom, men lyfter fram två spelare lite extra: Robin Olsen, som direkt följde med Jansson efter slutsignalen mot Djurgården, och Johan Dahlin, där den sistnämnda själv hade en allvarlig skada i hög fotbollsålder.
– Efter den dagen har Robin varit med mig emotionellt non-stop.
– Och Johan har gått igenom det. Han sa: ”Så som jag känner dig och hur du hanterar detta, så kommer detta att förlänga din karriär”. Det har på något sätt drivit mig också.
– Johan har varit den som har normaliserat saker för mig. ”Det här är fullt normalt”.
Jansson har även hört av sig till personer som har haft knäskador. Han tränade lite ihop med Kosovare Asllani förra vecka, då hon också drog på sig samma typ av skada nyligen. Han har pratat med Nikola Vasic i Hammarby, eftersom Vasic hade liknande kroppstyp och ålder när han åkte på sin skada. Han försökte styra upp ett samtal med Virgil van Dijk, via Alexander Isak, men det var svårt att hitta en ledig tid för båda.
Vissa saker har varit svåra. I början mindes han ofta tillbaka till den millisekunden när skadan skedde, och det tog tid innan det ögonblicket inte kom fram när han blundade. Tvivlet kommer också ibland, både hos sig själv och från andra. När folk har tvivlat på honom tidigare har han kunnat gå ut på planen och motbevisa dem. Det kan han inte göra nu. Istället använder han en motivationsgrej för att tänka på annat.
– Bara den dagen jag kan ta på mig Malmös tröja igen och gå in på arenan och vinka till min mamma och pappa och mina barn… Det är en sak som driver mig att få göra igen.
– Min son har ju inte sett mig spela.
– Om det så bara är en minut så ska jag komma tillbaka och visa han också.
Han har sagt att han ska bli minst lika bra som tidigare och det jobbar han för, men tanken på att göra minst en minut till som MFF-spelare är det som kan förenkla vardagen. Familjen är MFF-are (”De har inte så mycket till val”, säger Jansson med ett skratt). Åttaåringen förstod lite kring skadan. Fyraåringen hade det svårare och där var det mer sorgset. Det är flera som bor i huset och som hjälper till.
– Det är jag oerhört tacksam för. De personer som har hjälpt under de här sju veckorna, de vet vem de är. Det låter som en klyscha här, men det hade aldrig gått utan dem. Det är klart att det hade gått, men då vet jag också att det som hade blivit lidande på andra sidan hade blivit min rehab.
Så, hur går rehaben?
Det har varit få komplikationer sedan operationen för sju veckor sedan. Jansson tror att de som hjälper honom ibland kanske tonar ner framfarten, för att inte göra honom för exalterad. Om man vill ha en tidsram: man kan nog hoppas att han är i någon form av träning när försäsongen sätter igång i januari.
– Men jag ska inte slå något rekord i att komma tillbaka snabbare än någon annan. Noll sånt. Det får ta den tid det tar.
Redan förra året började han ta ännu mer hand om sin kropp, bland annat med en egen fystränare, och han känner att det inte finns många stora saker han kan ändra på. Han lever redan rätt professionellt och han gjorde allt man skulle redan från början i rehaben.
– Allt från att ligga med benet i högläge i sju dagar till att ”isa” varannan timme till att äta rätt till att få i rätt ”supplements”.
Han vill också kunna tänka på att skadan kanske kan förlänga hans karriär.
– Det är en sådan klyscha som alla slänger sig med, men ja, det tror jag faktiskt. Jag är helt övertygad om att jag kommer uppskatta fotbollen ännu mer.
– Jag har alltid sagt att när jag känner att tiden är kommen, då kommer jag att tacka för mig. Men det känner jag inte gör nu.
Han vill hitta tillbaka till samma känsla som han hade mot Djurgården.
– Det var länge sedan jag kände den glädjen av att spela fotboll.
– Det var en horribel fotbollsmatch, men sättet som vi försvarade på och krigade för varandra och det trycket som var på Malmö FF…
– Det vill jag komma tillbaka till.
Det är inte mycket han kan göra just nu för laget.
– Pär Hansson sa det jäkligt bra (i Gasettens MFF-podd), om skadade spelares funktion. Det kvittar vem du är och vilken funktion du har.
– När du är skadad är det skitsvårt att få effekt på ett omklädningsrum. Det är mer eller mindre omöjligt.
– Jag är där och kramar om dem och hjälper dem och försöker allt man kan göra, men det är skitsvårt.
Förutom att bli förälder för tredje gången, och en rehab, så är det något annat som han sysslar med. Något som han påbörjade redan innan skadan. Han utbildar sig, men ”outside the book” som han själv kallar det.
– Jag har månads- och veckovisa samtal med vissa personer i England, i sportsliga organisationer, i tränarsyfte… Ni kan säkert fatta vilka personerna är, men det är främst i Brentfords ledning. Det är ledare jag pratar med månadsvis och ibland oftare än så.
– Jag tror inte det finns några utbildningar i Sverige som slår det.
– Jag kan få 45 minuter till en timme med vissa av dem och ställa vilka frågor jag vill och få svar på allting, i en av världens kanske mest välskötta föreningar.
– Du kan ju lägga ihop pusslet själv. Jag älskar den här föreningen. Jag är jätteöppen för att ta in de sakerna här. Sedan är det Premier League.
– Men jag tror man kan nyansera och använda vissa saker i denna miljön och denna organisationen.
Foto: Bildbyrån
