Rosenberg om framtiden: ”Vill göra något inom fotbollen”
Markus Rosenberg har under lång tid varit van vid att hyllas och uppmärksammas.
Nu är karriären över, men på onsdagskvällen fick han ta emot stående ovationer i en ny roll – som hedersgäst när MFF presenterade filmen om hans karriär.
Fotboll Skåne var på plats på Restaurang 1910 på Eleda stadion för att se den första visningen av dokumentären ”Mackan”. Rosenberg själv var förstås också närvarande – och han var nöjd med slutresultatet.
– Hur länge man än drar ut på det hela så tar det ju slut någon gång. Filmen är bra. Jag har sett den ett par gånger nu och Nils Byrfors som gjort den är duktig. Många gånger när det hände undrade jag varför de filmade just där och ställde just den frågan. Först nu när jag ser den fattar jag hur allt hängde ihop och hur allt blir en berättelse. Byrfors är bra på att plocka fram den berättelsen, konstaterade Markus Rosenberg efter visningen.
Eftersom det är MFF som producerat och betalt filmen har Nils Byrfors och company i två års tid fått en unik tillgång till alla miljöerna MFF rört sig i och uppdraget har fått ta tid. Materialet har varit gigantiskt och klippts ner till cirka en timme.
En timme med Markus Rosenberg i omklädningsrummet, på hotellrummen tillsammans med kompisen Behrang Safari (som stjäl de flesta scenerna han är med i), med familjen i bilen och i trädgården i huset i Höllviken. Plus givetvis de stora ögonblicken i MFF, men även i Werder Bremen och Ajax; matcherna. målen, hyllningarna, armbågarna…
Tack vare just familjen har filmarna även fått använda gamla VHS-filmer från pojklagsspelet på grusplaner, när han var maskot på Malmö Stadion och höll Per Ågren i handen.
– Jag vet inte riktigt var de fått allt från. Bilderna från pojklagsmatcherna är nog från en förälder till en av lagkamraterna. Det är kul att se dem , sa Markus Rosenberg och kommenterade ett särskilt känsligt ögonblick då han hade svårt att hålla tårarna borta när han pratade om sin morfar Gunnar.
– Mormor och morfar hade sommarhus i Brösarp och jag var mycket där så det var en speciell stund första gången jag fick se dem, det var heller inte så länge sedan de gick bort. Morfar var med mig överallt, på alla matcher och träningar. Vi var väldigt nära och det kändes så fint att han fick vara med och synas i filmen.
Ett par månader efter sista matchen i karriären har Markus så smått börjat landa i den nya tillvaron.
– Ett gott råd till de som ska sluta är att åtminstone ha något förberett, om det så är studier eller vad som helst. Det blir väldigt ensamt! En fotbollsspelare är aldrig ensam. Man är i ett lag i ett omklädningsrum och stunderna man har med sig själv är de 15 minuterna i bilen på väg till träningarna. Därför är man inte van vid den nya ensamheten.
– Jag har kommit fram till att jag vill göra något inom fotbollen. Inte bara syssla med padel. Om det tar en månad, ett år eller mer att komma fram till vad jag ska engagera mig i får vi se. Man måste vara beredd på att ge processen den tid det tar. Vissa har allt klart för sig direkt, jag får låta det växa fram. Just nu har jag i alla fall bara valt bort tränarrollen.
Filmen är alltså beställd, producerad och betald av MFF. Klubben har i sin tur sålt visningsrätten till Viaplay där den snart kommer att vara tillgänglig. Onsdagskvällens visning var ett arrangemang för de 120 MFF-medlemmarna som först löste biljett.
– Därför var det ju en väldigt välsinnad publik, men det kändes ändå skönt att filmen verkade bli väl mottagen med applåder och allt. Vi har jobbat en lång tid med den, lagt ner åtskilliga timmar och haft hjälp av proffs i allt från ljudsättning till klippning.
– Egentligen skulle den bara tagit ett år att göra, men så bestämde sig ju Mackan för att ta ett år till och då var det bara att köra på. Med facit i hand blev det perfekt. Visst hade det varit en bra slutkläm med Besiktas också, men det som hände mot Dynamo Kiev och även FC Köpenhamn toppade ju precis allt, sammanfattade Nils Byrfors.
Eller som Markus Rosenberg säger i omklädningsrummet, brett leende och med blicken mot filmteamet.
– Där fick ni ert jävla manus!
Foto: Bildbyrån
