Rampljuset riktas mot Adi Nalic: ”Har inga hjärnspöken”
Han är nära på unik i Allsvenskan med sin påhittighet, bolldriv, favoritroll och fysik.
Adi Nalic kommer också att få sin stora chans i Malmö FF år 2020.
En kall torsdagskväll i Wolfsburg kan bli det första stora testet för att se vilken kapacitet han har.
Skadefri, fin säsong 2019, konstant utveckling i flera år utan stora dippar, favoritrollen som en fri nummer tio, en ny tränare vars mer lekfulla spelsätt passar perfekt…
Finns det något mer som ens Nalic själv hade kunnat önska sig inför säsongen 2020? Han funderar på det i några sekunder.
– Det finns det nog inte. Jag trivs verkligen jättebra också. Fantastiska tränare, vi har tre nya som jag trivs med. Gruppen fungerar hur bra som helst. Jag får spela i den roll där jag trivs som bäst… Allt sånt, säger han till Fotboll Skåne.
Nalic har knappt blivit presenterad för Malmö FF-publiken, men nästan varje mening som kommer ur honom låter som att det är taget ur MFF:s ABC-bok kring hur de vill att spelarna ska vara. Fötterna på jorden och ett lugn, men också ett rejält självförtroende utan att det kommer ut som divalater. Han tror på sig själv, men pratar också gärna om klubbarna som har hjälpt honom att komma dit där han är i dag.
Han är 22 år och går in som möjlig startspelare i MFF 2020, i en karriär som i några år inte var enkel. Först var han riktigt kortväxt, sedan växte han så snabbt och så mycket (nästan 40 centimeter) att vissa delar av kroppen inte hängde med och då sa ifrån. 2017 var han inhoppare i Division 1. 2018 tog han startplats i Superettan. 2019 var han stjärna i AFC Eskilstuna.
Seniorkarriären har inte fått något stort negativt hack bakåt och en stor anledning till det är en medveten prioritering. Nalic ska alltid försöka att vara i en klubb där han får spela så mycket som det går. Ett år på bänken kan stanna av för mycket av utvecklingen.
Steget till MFF:s startelva är stort och det finns en risk att han hamnar på bänken om han inte presterar, men det var helt givet att han skulle tillbaka i vinter. Nu ska han bevisa att han är den nummer tio-spelaren som Jon Dahl Tomasson kan bygga en offensiv runt.
Hans spelstil är inte helt lik någon annan MFF-spelare under de senaste tio åren, men det finns några likheter med andra spelare. Han har exempelvis Romain Galls vilja att hela tiden försöka göra den lite svårare aktionen. Den där aktionen som ger en mycket större belöning när det väl lyckas.
Han var en av Allsvenskans statistiskt sett bästa dribblers förra året, men han var också den som tappade bollen flest gånger. Ser Nalic en lagkamrat på bortre stolpen, men han bara kan slå inlägget med en yttersida, då slår han inlägget med en yttersida. Finns det chans att lobba målvakten från 40 meter så testar han det ibland. Kalkylerar han fram en möjlig dribblingsräd på 20-30 meter så öser han på.
Han rör sig över stora ytor för att hitta de lösningarna. Ibland hittar han den enda lediga kvadratmetern mellan motståndarnas backlinje och mittfältare, och gör han inte det så finns det många kvadratmeter ute på kanterna istället.
Till detta har han även en ”bitighet” i kroppen och en längd som gör att han kan hålla bort motståndare, och det löps många kilometer per match. Han trycks inte undan av en enkel arm i ryggen och han saknar inte egenskaperna för att grovjobba i presspelet.
När han väl får bollen kan han maskera sin kommande aktion oavsett om det är skott, dribbling, eller pass. Han kan också skapa sig tid med boll genom en fin mottagning eller oväntade kroppsrörelser, och det är ofta man ser honom ta fyra-fem touch framåt med bollen utan att anfallet ”rinner ut i sanden”.
– Jag har ju behovet av att ha boll. Jag är en kreativ spelare. Ibland gör man de lite svårare grejerna för att det ska bli ett mål eller ett läge, men jag bara kör på. Ibland kanske man kan värdera annorlunda, men det kommer med speltid och mognad.
Har du mentalt förberett dig på att du ibland kanske slår tre fina passningar, men lagkamraterna inte gör mål, eller att du misslyckas med det sista i varje dribbling, och att det i en såhär stor klubb snabbt kan märkas om marginalerna går emot dig?
– Nej, jag har inga sådana hjärnspöken. Det gäller att gå ut och försöka göra det så bra som möjligt bara. Ibland går det inte alltid som man, men man blir inte en dålig spelare av en dålig match.
Det är framför allt två saker som ska stämma för att det ska kunna bli något riktigt bra. Det första är att han måste fortsätta att förbättra poängskörden. I AFC Eskilstuna, ett lag som gjorde 23 mål på 30 matcher, gjorde han mål eller assist var 180:e minut. Det måste bli ännu bättre i en ännu bättre omgivning.
Det andra som ska stämma är samarbetet med lagkamraterna. Att veta hur Jo Inge Berget brukar löpa, eller skapa en uppfattning om vad Arnor Traustason vill i kombinationsspelet. Det är saker som kommer göra det lättare att lyckas med de svåra lösningarna och minska på de jobbiga bolltappen som ger en ryckig offensiv.
– Förhoppningsvis sitter det väldigt snart, om det inte sitter redan nu. Jag har försökt läsa av hur de rör sig. Det kommer att bli bättre sen, det kommer att bli lite mer naturligt, men jag tycker ändå att jag har kontroll på det.
Foto: Bildbyrån