Oscar Lewicki: “Nu känns det äntligen väldigt positivt”
Ni har hört det förr, men nu ska Oscar Lewickis skadebekymmer snart vara över.
– Nu känns det äntligen väldigt positivt, säger MFF-mittfältaren till Fotboll Skåne.
– Det har varit en lång väg och givetvis mycket upp och ner. Jag har känt att jag varit på gång, gått ut och testat lite och så har det inte varit tillräckligt bra och så har jag fått backa. Men just nu känner jag mig stark och det det känns bra därute med inga setbacks eller något sådant.
Han har nyligen gjort tre pass med boll tillsammans med fystränarna och stegrat insatsen, med start förra veckan.
– Det har fungerat bra. Nu gäller det bara att ta det i lagom takt så att jag kan gå in med laget också.
Har det någon gång hänt att du tänkt att det här funkar inte, elitkarriären är över?
– Nej, så har jag väl aldrig känt utan att det är mer att när man får en setback blir man otroligt frustrerad och känner liksom att allting är åt helvete. Men när man tänker logiskt, vilket jag får mig själv att göra när väl frustrationen har släppt, så vet jag också att det här kommer inte att vara något slut på karriären. Det är bara att det tar ytterligare tid.
Det som hände i cupfinalen, var det den gamla skadan som gick upp?
– Det var den gamla.
Innebar det att du kom till spel för tidigt?
– Ja, jag tror det. Så enkelt är det nog. Men det är svårt att veta för någon. Det hade känts bra på träningarna. Det är väl så också att man är så pass smart och dum samtidigt att i träning kanske jag inte utsatte mig för de där riktiga testen.
Men det är inte så att du blivit försiktig och tänker att det här vågar jag inte göra?
– Nej, jag testar mig fram och när jag väl kommer tillbaka till full träning är jag helt redo.
Hur hanterar du att alla spekulerar om vad som händer och inte händer, hur du mår, när du kan vara tillbaka och att alla runt omkring dig har en massa åsikter om det som du givetvis vet mest om?
– Egentligen är det inget märkvärdigt. Så är det ju oavsett om jag är skadad eller spelar. Folk har tankar och åsikter. Det är något man lever med hela tiden och jag har inte direkt några problem med det så länge jag själv vet vad som händer och är trygg i processen. Det är lugnt.
Har du någon du får mycket hjälp av, mer än det medicinska teamet?
– Inte någon specifik person. Jag pratar mycket med min fru och så har vi klubbens idrottspsykolog Sverker (Frykberg) som jag har samtalat med vid något tillfälle. Mer än så är det inte. Jag har inte känt mig deprimerad eller så. Jag jobbar på.
Och det känns som att du är på plats på Stadionområdet lika mycket som spelarna som inte är skadade.
– Förutom resorna kör jag samma tider som de övriga spelarna.
Hur är det att sitta på läktaren eller framför TV:n och se matcherna?
– Jag har accepterat det. Ibland sitter jag lugnt och ibland är jag frustrerad. Känslomässigt blir det som en supporter samtidigt som jag ser saker på ett lite mer detaljerat sätt.
Vad tycker du om säsongen hittills?
– Det är inte riktigt där vi vill vara. Samtidigt är det ändå ett läge där vi har alla möjligheter. Nu åkte vi ur Champions League, så det är ingen möjlighet längre, men vi har fortfarande en bra chans på Europa League, guldet i Allsvenskan är nåbart och på det sättet kan det bli en hur bra säsong som helst.
Och mitt i allt ett tränarbyte.
– Det är så det funkar i den här världen. Oftast är det tränaren som får ta ansvaret. Som spelare får man bara göra det bästa av det.
Du har hittills i MFF bara haft tränare som rankat dig högt och berömt dig. Finns det något i huvudet som säger att tänk om det kommer en tränare som inte alls gillar den spelartypen du representerar?
– Nej. Jag påverkar det jag kan påverka. Hamnar man vid sidan är min tankegång alltid att visa att man är tillräckligt bra. Tänka mer långsiktigt och jobba med att förbättra sig själv. Till slut får man chansen.
Nu duggar matcherna tätt och MFF är inte kvar i U21-serien. Efter en lång skadeperiod behövs det ofta att spelarna får stegra matchtiden i etapper, från kanske en del av en halvlek, till 45 minuter till lite mer och succesivt spela sig i matchform och in i laget. Finns det några sådana tillfällen kvar med viktiga matcher som kommer hela tiden?
– Bra fråga. Jag vet inte. Vi får se. Min åsikt är i alla fall att jag kan fotboll så pass bra att får jag bara några träningar är det inga problem att gå in i en match och spela 45 minuter och sedan stegra snabbt.
Har det varit en trygghet i att du är så pass etablerad i klubben och har ett långt kontrakt?
– Ja det får man säga, men samtidigt vet jag att karriären är kort och vill göra det mesta av den. Så varje dag man tappar är en förlust. Jag älskar fotboll och älskar klubben så pass mycket att det är inte så här man vill gå och dra. Jag vill in och visa och in och hjälpa.
Märker du att många supportrar och andra saknar dig på planen och stöttar dig i rehab-jobbet?
– Det är jätte-juste av dem att tycka så och många säger det till mig efter träningar och när jag träffar folk ute på gatorna.
Foto: Bildbyrån
