Ole Törner: Vinst i försäsongsmatcher allt mindre viktigt
Att resultatet inte är det viktigaste i träningsmatcher har alltid varit ett mantra. Förr var det dock – åtminstone ibland – mest något som sades när ett lag förlorat. Men steg för steg har det blivit en sanning och numera närmast en förutsättning.
Direkt efter 1-3-förlusten i 120-minutersmatchen mellan MFF och FC Krasnodar skrev jag så här på twitter:
”A) Som förberedelse inför det som ska komma och kartläggning av spelarna kan det ha varit en riktigt bra idé av MFF att köra 120 minuter och 22 spelare.
B) För att vinna matchen, eller undvika förlust, var det en riktigt usel idé.
Tur att A är viktigare i en träningsmatch.”
Med ny tränare och nytt spelsätt vill MFF se så många spelare som möjligt i aktion nu i början av säsongen. I ett tidigt skede vill man dessutom undvika att belasta spelarna för hårt plus prioritera tempo och intensitet framför att ge spelare 90 minuter. Därför spelas numera knappt en försäsongsmatch på hyfsad nivå utan MÄNGDER med byten. Mot Krasnodar körde alltså MFF den numera rätt vanliga modellen att byta rubbet efter halva matchen.
För 15 år sedan hatade jag att se det! Intensivt. Troligen beror det på att – om jag minns rätt – så var det tidernas sämste MFF-tränare Sören Åkeby som tillämpade den metoden för första gången i klubben. Ett par år senare började jag förstå och numera kan jag sedan länge se fördelarna. Men jag är nog för gammal för att kunna tycka att det helt kvittar om det blir 1-3 eller 3-1, oavsett när på säsongen matchen spelas.
Viktigare än resultatet var i alla fall:
…att elvan MFF startade med höll 0-0 med mersmak i de 60 minuter den spelade.
…att Anel Ahmedhodzic och Adi Nalic, som är de av de unga spelarna som är i särklass närmast att ta en plats i startelvan, den här gången fick helt rätt förutsättningar. De fick spela med de bästa och med rätt stöttning. Anel tog chansen fullt ut. Adi ska bara slipa bort bolltappen i fel lägen och de onödiga frisparkarna, i övrigt gjorde han det också.
…att det syntes att MFF blir ett betydligt sämre lag utan Johan Dahlin i målet, Rasmus Bengtsson i backlinjen, AC och Bachirou på mitten och troligen Isaac Kiese Thelin där framme.
Fast det är faktisk även viktigt att komma ihåg att det där med nedtoningen av resultaten gäller på båda hållen. Redan efter 7-0 mot IFK Malmö i match 1 skrev jag att det såg lysande ut, men att man inte skulle dra för stora slutsatser.
Mot Krasnodar förlorade MFF på förutsättningarna. MFF har på 22 spelare INTE samma bredd som Krasnodar. Vill inte ha heller, det är därför man fortfarande tycker att truppen är några spelare för stor för att ge rätt förutsättningar för alla inklusive de unga. I Krasnodar – och ännu mer i större lag än den ryska ligatvåan – tycker man inte att det är ett problem. Då blir det också logiskt att MFF tappar mer på bytena i en träningsmatch.
Mot IFK Malmö var det dock inte bara klasskillnaden på ett Allsvenskt lag med guldambitioner och ett Division 2-lag som gav 7-0. Givetvis mest, men inte bara. Det var även den modernare synen på försäsongsmatchernas betydelse och utseende. 2019 hade IFK Malmö en utpräglat old school-tränare i Nils-Erik ”Nisse Bagare” Persson som tyckte att det viktigaste var att hålla siffrorna nere mot MFF och även lyckades. Det skulle ge en boost inför säsongen. I år var det Per Harrysson och Roger Nilsson som prioriterade att bygga ett eget spel även mot bra motstånd och dessutom bytte tio spelare. IFK gjorde sju byten redan i pausen och tre i den andra halvleken. Det gjorde skillnaden ännu större.
Vill man kan man faktiskt se 2019-matchen som ett bra bevis på att det är den modernare synen på försäsongsmatcher som är rätt.
För vad hände efter det att IFK Malmö klarat 2-2 förra året?
Som seriefavorit i Division 2 gjorde IFK Malmö en bottensäsong som slutade med att man fick kvala sig kvar i serien. MFF gjorde en ganska hyfsad säsong, inte minst om man blickar fram mot beviset på den saken; 16-delsfinalen mot Wolfsburg.
