Ole Törner: Endast minnena återstår – riv Malmö Stadion nu!

Alla städer har sina politiska långbänkar, ärenden där man egentligen är överens om vad som bör göras, men där man oftast av ekonomiska skäl inte går från beslut till handling.

I ett nationellt perspektiv är Malmö rätt bra på att undvika sådana. Men det är klart att långbänkarna finns. Malmö Stadion är en sådan. Det har växt fram en mycket bred politisk majoritet för att riva anläggningen och utveckla Stadionområdet med en ny multihall med bland annat en fullstor fotbollsplan inomhus, en mindre friidrottsarena och eventuellt en simarena. Ändå står Stadion där.

Att Stadion bör rivas är egentligen något de som satt sig in i frågan vetat i ungefär 20 år och vi är många som tjatat. Utan att leta särskilt länge hittade jag en krönika från 2001 och en från 2009 där jag tyckte att det var hög tid att riva. 2009 intervjuade jag dessutom dåvarande Fritidsdirektören Bosse Sjöström som tyckte exakt samma sak och berättade att den åsikten fanns med redan när han i början av 2001 medverkade i en stor utredning om Stadionområdets framtid.

Sedan har det bara rullat på. I februari 2015 kallade Malmös kommunledning till en presskonferens där kommunstyrelseordföranden Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) berättade att Malmö stadion skulle rivas. Men det sades aldrig när. Tre år senare var det de fyra allianspartiernas tur att kalla till pressträff. De borgerliga vill lägga fyra miljarder kronor på området, riva den gamla stadion, bygga tre nya idrottsanläggningar, samt 2500 bostäder.

Mycket snack, rätt lite verkstad!

Det är både dumt och kontraproduktivt. Särskilt nu när möjligheterna att ta de där avgörande stegen är så mycket bättre än någon gång tidigare.

Det byggs redan för fullt på området. Lagom till höstterminen 2021 ska en ny stor skolbyggnad – eller snarare två med en loftgång emellan – stå klar. Där stärks idrottsanknytningen ytterligare. Malmö idrottsgrundskola får 550 elever, 300 fler än idag då den redan fostrat massvis med väldigt framgångsrika idrottare. Det är faktiskt rätt få av de egenfostrade MFF-spelarna de senaste tio åren som inte gått där. Samtidigt byggs en ny sporthall i anslutning till skolan. Tillsammans med akademin och gymnasiet i Eleda Stadion kommer det att innebära att Stadionområdet kommer att sjuda av liv på vardagarna. Och eleverna behöver bra och moderna lokaler att träna i, inte en gammal relik som Malmö Stadion.

MFF:s beslut att starta damlag och komplettera med nya flicklag plus det extrema intresset på provträningarna bör också sätta fart på politikerna. För det ökar trycket på tränings- och matchtider på Stadionområdets redan hårt utnyttjade planer. Det är ett problem man måste ta tag i och på sikt kommer det att bli absolut nödvändigt att bland annat få tillgång Multihallen som just nu bara finns som beslut och färdigt projekt i den där långbänken. Varje år det dröjer innan man kan börja gräva förvärrar läget.

De lite mindre besluten behöver också tas. På andra sidan Stadiongatan finns två konstgräsplaner. En är okej, den andra (plan 10) liknar mest en filtmatta. Där behövs det nytt underlag. Snabbt. Helst igår. När plan 5 och 6 byggdes samman och MFF:s nya stora hybridgrästräningsyta anlades pratades det om att plan 7 bredvid också skulle få hybridgräs. Sedan har ingen hört ett dugg om den saken.

Även om många MFF:are helt vill glömma det finns dessutom IFK Malmö också på Stadionområdet. Med en ny entusiastisk ledning som vill blåsa liv i en sömnig ungdomssektion och på sikt också starta damlag. På sätt och vis kan det vara bra även för MFF.

MFF har redan ökat och breddat sin verksamhet och kommer att fortsätta göra det. Om IFK Malmö också har den ambitionen bör det vara närmast omöjligt att förstå att man inte måste göra något eftersom det redan innan var stora problem att få ytorna att räcka till.

I ett större perspektiv stärks också Stadionområdets status som ett av Sveriges mest kompletta och bästa idrottsområden. Malmö Stadion rivs, men Eleda Stadion, Isstadion, Baltiska Hallen, Träningshallen, Malmö Idottsakademis gym, Atleticum, Kombihallen, Bowlingarenan och Stadiontorget blir kvar och kompletteras med ytterligare en sporthall, en Multiarena, en mindre Friidrottsarena och en Simhall.

Jag är själv en Stadionkramare. Malmö Stadion är vacker, att cykla genom Pildammarna och se den på håll, helst i elljus är en fantastisk upplevelse om man som jag under uppväxten haft den som ett andra hem. Troligen för andra också. Gå in på den helt intakta huvudläktaren, gå vidare längst ut i hörnan mot ståplats och se hur hela läktaren liksom böjer sig i ett flöde, titta på CO Hulténs gigantiska väggmålningar på sidorna eller studera ett flygfoto över anläggningen och försök hävda att den inte är en skönhetsupplevelse från förr.

Men den står i vägen, håller på att falla samman och när det gäller det väsentliga för alla byggnader, att fylla en funktion, har den passerat sitt bäst före datum för evigheter sedan.

Den är en koloss, helt omodern och att bevara den skulle ske enbart av nostalgiska skäl och dessutom bli extremt dyrt. Underhållet som görs varje år är inte större än att det ser till att betongen inte rasar samman. Sprickbildningen är redan omfattande. Att genomföra en total, och om man ska ha kvar anläggningen till slut nödvändig, renovering skulle kosta över 300 miljoner kronor. Efter en sådan skulle Malmö Stadion ändå vara lika omodern. En uppfräschad antikvitet.

Jag älskar Malmö Stadion, men insåg som sagt redan ett tiotal år innan Eleda Stadion – då Swedbank Stadion – byggdes att anläggningens tid var förbi. Efter det har övertygelsen bara stärkts och irritationen växt över att inget händer när nästan alla ändå är överens.

Absolut ingen av aktiviteterna som sker i Malmö Stadion kan heller inte lika gärna placeras någon annanstans på området när det är färdigbyggt. Sedan konserterna slutade arrangeras och MAI-galan dog för gott är den stora publikdragaren IFK Malmös hemmamatcher i division 2. Alla som varit på en av dem inser ironin i att kalla dem för publikfester.

Det är numera minnena som är Malmö Stadions största tillgång.

Bevara dem i en bok och kanske en utställning. Och riv. Nu.