Ole Törner: Måste alla träningsmatcher sluta med en myriad av spelarbyten?
Oavgjort mot FC Midtjylland är givetvis ett bra resultat i det läge MFF är i nu.
En seger hade varit ännu bättre och en sådan var på gång, men MFF tappade 2-0-ledningen till 2-2 sedan matchrytmen gått i tusen bitar efter en myriad av byten i båda lagen.
Det har blivit en slags sanning att i träningsmatcher ska man lufta hela den uttagna truppen. Men det känns ändå lockande att ställa frågan: måste man byta sönder alla träningsmatcher?
Särskilt den här.
5-2-segern mot Halmstads BK i sista omgången gav en välbehövlig paus i självförtroendet för ett sargat MFF-lag.
En vinst mot FC Midtjylland – som garanterat hade varit ett topplag i Allsvenskan – hade spätt på den effekten. Så varför inte ta den chansen?
Särskilt som FC Midtjylland även är ett extremt fysiskt starkt lag, nästan urtypen för ett lag MFF ska ha svårt för.
Jag är inte dummare – tror jag – än att jag fattar att det dels finns mycket som talar för byten, dels att Midtjylland mycket väl kunde kvitterat ändå.
MFF släpper fortfarande till mycket bakåt, Midtjylland fick rätt mycket tryck i MFF:s straffområde och ibland var det bara Robin Olsens fina spel som räddade laget från att släppa in mål även med startelvan. Men att sista halvtimmen blev mer kaos än fotboll på grund av bytena underlättade ju inte.
Sedan gav bytena givetvis en hel del svar, både positiva och negativa, innebar värdefull speltid för flera unga talanger, som ju är en uppgift för varje tränare som följer MFF-modellen och värmen var en stor faktor. Trots vätskepauser modell VM är det inte lätt att orka 90 minuter.
Naturligtvis finns det också en uppgjord matchplan att följa och där ingick garanterat bytena. Det plus den mest naturliga invändningen av alla, att träningsmatcher är just det och resultatet väldigt underordnat, är också något som starkt talar för att det ändå var rätt att byta sönder matchen.
Men någonstans finns det ändå två tankar som ligger där och gnager:
För det första att det inte var ett bra tecken att MFF blev sämre av bytena och FC Midtjylland blev bättre.
För det andra den stora övergripande lite smått filosofiska frågan vad hände med de gamla träningsmatcherna där man prioriterade att spela samman ett lag och i alla fall tyckte att resultatet var ganska viktigt? Och innebär att alla träningsmatcher numera ser ut på det här sättet att det automatiskt är rätt att de ska göra det?
OBS, det här är ingen kritik mot Guillermo Molins. Alla tränare håller ju på med exakt samma sak. Tvärtom tycker jag att MFF fått ett rejält lyft sedan han tog över och han gör ett bra jobb. Synd bara att han inte fick med sig en seger mot ett lag som är bättre än de flesta MFF kommer att möta i höst…
