Ole Törner: Förra MFF-samarbetet blev en katastrof
Att MFF inlett ett samarbete med division 1-nykomlingen BK Olympic har tagits emot positivt i båda klubbarna och förväntningarna är stora.
Men förra gången MFF hade en lokal samarbetsklubb i Malmö gick det snabbt snett och avtalet bröts redan efter en halv säsong.
Så vad var det som gick fel då och vad kan MFF lära sig av att blicka tillbaka på avtalet med IFK Malmö som avslutades sommaren 2009?
Det korta svaret är att IFK Malmö var helt fel klubb på flera vis och att MFF tittade för mycket på sitt eget bästa och för lite på vad som krävdes i det aktuella seriespelet. Dessutom var det troligen fel tidpunkt att starta samarbetet.
Det går inte att komma ifrån den bittra rivaliteten mellan MFF och IFK Malmö.
Därför fanns det ett inbyggt motstånd redan från början. Från båda håll.
Numera är MFF:s dominans i stan total. Det var den då också, men 2008-09 fanns det fortfarande många i IFK Malmö som mindes tiden när IFK också var ett storlag. Nostalgin har alltid varit en viktig faktor i IFK Malmö. Glöm heller inte att så sent som 2001-2003 var ”Di Gule” ett Superettanlag. När division 1 infördes som en nivå mellan Superettan och division 2 2006 tog IFK plats i den. Året efter klarade sig laget kvar, men 2008 åkte laget ner i division 2. I den sista omgången.
De flesta i IFK Malmö såg framför sig en snabb återkomst till division 1.
De flesta i MFF såg samma scenario för sin nya samarbetslubb.
Och båda lägren såg samarbetet som ett medel att nå det målet.
Sedan startade serien och IFK Malmö vann bara en av de elva första matcherna.
Bland annat blev det 0-5 mot IFK Klagshamn och 0-7 mot Nybro IF.
Strax efter 0-7-förlusten meddelade IFK Malmös ordförande Lars Holmberg – som ersatt Göran Åkerman – att IFK Malmö med omedelbar verkan avbröt samarbetet. ”Annars blir det döden för vår klubb” betonade han.
Samarbetet inleddes alltså med en resultatsvit som gjorde det omöjligt att jobba i lugn och ro.
De nya villkoren fick snabbt skulden för allt som gick fel.
Det skapades en klyfta mellan spelarna som lånats ut av MFF och IFK Malmö-spelarna.
En del saker i MFF:s upplägg spädde dessutom på problemen.
MFF hade i flera år redan lånat ut spelare till IFK Malmö. Det fungerade bra och båda lagen hade nytta av det. Men sedan ville man ta ett steg till. Man kom överens om att MFF skulle tillsätta och betala tränarna i IFK Malmö, som i sin tur skulle styra spelsättet. Dessutom tillförde man ytterligare ett antal talanger som enligt 24-timmarsregeln kunde gå mellan klubbarna. I praktiken innebar det att de många gånger spelade både i division 2 för IFK Malmö och i U21-serien för MFF. När samarbetet avbröts hade MFF Pontus Jansson, Alex Nilsson och målvakten Dejan Garaca i IFK Malmö placerade i IFK på det sättet.
Att U21-dubbleringen störde tror jag är rätt givet.
Att MFF underskattade erfarenheten som krävs av en tränare i division 1 eller 2 känns lika givet. MFF tillsatte Hasse Mattisson och Jörgen Ohlsson, två stora spelarprofiler som senare utvecklats rejält som tränare. Men då kom de direkt från division 5-laget Dalby GIF. Rutinerade Anders Grimberg tog över när avtalet bröts och med honom tog IFK Malmö 15 poäng under hösten mot åtta under våren. Utan MFF-spelarna.
Trots det uppsagda avtalet kunde IFK Malmö inte rädda nytt kontrakt i division 2.
Istället inleddes en period med stora sportsliga motgångar och ekonomiska bekymmer.
2010 misslyckades laget med att kvala sig kvar i division 3 och 2011, 2012 och 2013 spelade ”Di gule” i division 4.
Ett ras som knappast bara kan förklaras med ett halvår långt samarbete med MFF. IFK Malmö led av det formaliserade samarbetet och borde aldrig ha skrivit på avtalet. Samtidigt går det att fråga om MFF verkligen gjort sin research ordentligt? Hade IFK Malmö strukturen och organisationen som gjorde den till en lämplig klubb att välja som partner?
Samma fråga går att ställa nu om Jammerbugt.
Fast där slipper man i alla fall historien med den bittra rivaliteten.
När det gäller BK Olympic finns det stora skillnader mot IFK Malmö.
Olympic har ingen historik som gör att ett samarbete med MFF känns fel och startar i uppförsbacke.
Olympic har en stabil organisation, en pålitlig förmåga att fostra talanger till Allsvenskan och ett eget upptagningsområde (Lindängen) som även kan gynna MFF.
Olympic vann division 2 och avancerade till division 1. IFK Malmö hade precis gjort den omvända resan.
Olympics nye tränare Mesut Meral är visserligen rekryterad av MFF, men i samarbete med BK Olympic och har erfarenhet som huvudtränare i Dalkurd FF och assisterande tränare i Jönköpings Södra.
Förutsättningarna för att placera MFF-talanger i Olympic utan att äventyra lagsammanhållningen borde också vara bättre.
I IFK Malmö gjorde målsättningen att direkt ta klivet tillbaka till division 1 den skrala inledningen till en omedelbar katastrof. BK Olympic har målsättningen att etablera sig som nykomling och tålamodet borde vara både bättre och längre.
Men om fotbollshistorien lärt ut något är det att det där med samarbetsklubbar inte är enkelt.
