Jonnie Fedel om läget på målvaktssidan inför den allsvenska starten
Jonnie Fedel är säker. När MFF startar säsongen i Allsvenskan ser det riktigt bra ut på målvaktssidan. Johan Dahlin och Ismael Diawara är redo och bakom har Melker Ellborg gjort tydliga framsteg efter återkomsten från IFK Malmö.
– Ismo har ju varit iväg med Mali och spelat bra och har sett bra ut här också. I matchen mot Öster tyckte jag att både Johan och Ismo såg felfria ut. Så just nu finns det inte så mycket mer att göra. Sedan är det ju en lång säsong och allt ska falla på plats.
Melker Ellborg har redan fått två matcher med U21. Nyttigt?
– Det har han och det är bra. Melker kommer från en mindre bra säsong med IFK Malmö, men han har verkligen visat framfötterna här nu. Det ser fint ut.
Hur påverkades han av att vara utlånad till IFK Malmö som bara vann två av 30 matcher och åkte ur division 1?
– Det var inte positivt. Jag var väldigt skeptisk till själva upplägget som han fick där. Inte för att lägga någon skuld på IFK Malmö överhuvudtaget, men det blev vad det blev. På sätt och vis kändes det som om jobbet man gjort med Melker i ett, ett och ett halvt år var, jag ska inte säga bortkastat, men det var inte positivt.
Speltidsmässigt stod Melker bara ungefär hälften av matcherna.
– De andra stod Merlin (Nuhanovic). Det är inget fel på Merlin, det är en duktig målvakt och en bra kille och vilken av målvakterna de väljer är inget jag lägger mig i. Det handlade mer om själva upplägget än hur många matcher det blev.
Trycker ni ännu mer på målvakternas roll när ni ska spela er ur pressen i år?
– Den uppgiften har vart viktig hela tiden. Sedan har det blivit så att vi blivit mer och mer involverade och kommer mer och mer in i det. Vi började, tycker jag, rätt så markant med Jon (Dahl Tomasson) där vi verkligen blev en del i det jobbet Med all respekt för Uwe (Rösler) så var det ett annat upplägg då. Lite mer minimera risken medan Jon gärna ville ha med keeprarna, vilket jag tyckte var positivt. Jon integrerade dem mer i träningarna än de var vana vid och det ger frukt nu. Både om man tittar på Johan och även Ismo, som tagit enorma kliv.
Johan ser verkligen ut att gilla det.
– Det gör han. Tittar man sedan på de yngre keeprarna är de skolade i en annan tradition. Huvudtränarna involverar målvakterna mer och bättre än man gjorde förr och det ger resultat när de sedan kommer upp till oss.
Var det din idé att byta målvakt inför straffläggningen i cupfinalen?
– Vi hade det på tal och diskuterade i målvaktsgruppen hur vi såg på straffarna och hela den biten. Ismo känner sig stark på straffar och har ett bra CV där. Så vi visste om förutsättningarna när det väl kom till skott. När kvitteringen kom på slutet var beslutet redan taget och Johan visste vad som skulle hända. Diskussionen påbörjades tre-fyra dagar innan. Ett sådan beslut måste växa fram innan matchen, det går inte att göra när den är igång.
Att MFF numera tränar på straffar, var det också något som började med Jon Dahl Tomasson?
– Jon var verkligen en av dem som tyckte det var viktigt och även med Uwe övade vi på straffar. Det är en övning precis som allt annat och även om det inte är samma press på träning är det klart att det gör nytta.
Till hur stor del är det du som avgör vilken målvakt som ska stå i matcherna, tränarna hänvisar ju ofta till dig när vi frågar?
– Jag vet att de gör det och vi i målvaktsgruppen har haft en bra kommunikation med alla de senaste tränarna. Till sist kommer man dock inte ifrån att det är Henrik (Rydström) som tar ut laget. Han frågar och jag ger min bedömning. Svårare än så är det inte.
Och det är fortfarande du som har hand om de fasta situationerna?
– De defensiva är det fortfarande jag som styr, det hörs väl också.
Trodde du att Henrik skulle skrika lika mycket som du gör?
– Så jävla mycket skriker han inte.
Men du gör…
– Nja. Jag bör ju skrika eftersom jag vill hjälpa laget och ser det på ett lite annat sätt. Jag har sett jag vet inte hur många hörnor som slås från de olika motståndarna så jag vet ju på ett ungefär vad de hittar på och istället för att stå tyst och inte hjälpa skriker jag hellre. De små justeringarna kan vara avgörande. Det såg vi mot Öster när vi slarvade. Det som hände på hörnan vid 2-2 var på gång redan vid den första hörnan och då har vi en som missar två gånger i rad och det är inte acceptabelt.
Foto: Bildbyrån
