JHL: Sommaren då folk började prata om relationen mellan medier och agenter

Den här sommaren har det pratats mycket om agenternas relationer till media.
Undertecknad och Gasetten vill understryka att vi gör vårt allra bästa för att hålla oss oberoende och kritiskt granskande.
Men om media ska kunna granska och vara kritisk mot andra, så måste vi också prata om potentiella fel i vår egen bransch.

(Innan jag sätter igång: jag har bra erfarenheter av mina arbetsgivare, Gasetten med systersajter och min tidigare arbetsplats Fotbollskanalen. Under mina perioder som frilansare har jag inte haft något att påpeka om deras källor och källhantering. Hade jag varit missnöjd med någon på arbetsplatsen så hade jag sagt något.)

Agenter fyller en funktion inom fotbollsvärlden, den funktionen ska inte ignoreras, men medier och läsare måste också kunna få notera om deras inflytande blir oproportionerligt stort. Under mina snart tio år som bevakande allsvensk journalist är det två agentkopplade händelser som har stuckit ut som varningssignaler: 

För några år sedan ringde en agent till vår VD på Gasetten. Det var oklart varför, men till slut kom det fram: han undrade om han kunde börja ge nyheter till oss, eftersom han funderade på att sluta ge nyheter till en annan inom mediakåren. Vi sa ”Nej”. För oss kändes det lurigt att få ett sådant erbjudande. 

Vid ett annat tillfälle berättade en dåvarande kollega om när han jobbade för en annan sajt. En annan agent ringde en dag till kollegan. Agenten ville framföra en åsikt: att en av hans spelare borde få spela i en ny roll i sitt lag och att tränaren gjorde fel. Min kollega tänkte inte så mycket på det och gick vidare med dagen. Nästa morgon såg han att en annan sajt hade skrivit en krönika om att den spelaren borde få en ny roll i sitt lag. 

Det har funnits mindre utstickande händelser, exempelvis har ett par andra agenter hört av sig och försökt ge nyheter, men i båda de fallen har det känts som att man har förväntats ge något i utbyte. Det ska också läggas till att undertecknad har stött på ett par agenter som aldrig gör intervjuer och som verkar skita fullständigt i vad som skrivs. De verkar inte ha haft någon särskilt agenda. 

Det enklaste, och mest rimliga, för oss på Gasetten har varit att hålla oss undan i så stor utsträckning som möjligt. Det kan ses som ett populistiskt beslut, men i grunden bygger det mer på att vi vill bygga förtroende hos läsarna.

Det här är också en hållning som är svårare att utföra än vad den är att säga. Vi vet till exempel att om vi skulle göra misstag, så kan det slå hårdare på oss. Det tar också lång tid att bygga upp förtroende, våra intäkter är inte särskilt stora och vi missar säkert en del nyheter. Vissa kan påpeka att det är journalistiskt svagt att strunta i alla källor i en viktig grupp inom fotbollen. Det gör vi inte, men vi är bara extra noggranna och extremt snabba att säga ”Nej” om det känns minsta fel. Man försvinner snabbt på listan över Gasettens källor.

Ska man dessutom vara en såhär liten sajt, med bara en heltidsanställd, så måste man också välja en väg. Ska man vara nyhetsdrivande, och ska man då fokusera på exempelvis granskning eller transfernyheter? Ska man ha mer fokus på video? Ska man försöka maximera antalet artiklar? Vi valde spåren ”nördigt” och ”förtroendeingivande”. Den första av de två kategorierna kan vi garantera att vi alltid når upp i. Den andra är mer upp till läsaren.

Vi försöker att vara så oberoende och kritiskt granskande att det nog inte finns en enda person i MFF som undertecknad inte har kritiserat vid minst ett tillfälle, eftersom jag ändå har gjort detta i snart tio hela säsonger, och det finns knappt en enda person som inte har fått tala ut i intervjuer om den vill.

(Och där kan man lägga till att folk tar kritik på många olika sätt, och vi är öppna för kritik i andra riktningen.)

Någon gång har jag fått höra att en person i MFF har sagt ”Vem läcker till Hansson Lilja?”. Svaret: lycka till i den jakten. Under mina år har jag lagt fokus på att sprida ut kontaktnätet, så brett som möjligt och så trovärdigt som möjligt. Några exempel på källbredden under de senaste månaderna: 

Person 1 har berättat om två stycken VD-kandidater. Person 2 berättade att Christian Eriksen tränar med MFF, vilket vi då var först att avslöja. Person 3 har gått igenom Nils Zätterström-situationen. Person 4 berättade vilka positioner som MFF scoutade inför sommarfönstret. Person 5 fyllde under de sista transferdagarna på med att det förmodligen antingen blir Gabriel Pirani eller ingen. Person 6 gav bakgrund till Isaac Kiese Thelin-situationen. Person 7 gav mer info om Mahamé Siby. Person 8 berättade om en provspelare i P19 för ett tag sedan.

Jag hade kunnat nämna betydligt fler Personer. Dessutom kommer det ibland samtal med andra Personer där det plötsligt dyker upp information.

Ibland gör vi avslöjanden av det vi vet. Ibland väver vi in små avslöjanden i materialet som vi redan har. Ibland använder vi istället informationen för att förstå vad man som är rimligt att skriva och att inte skriva. Ibland gör vi hintar. Ibland gör vi fel, men vi försöker att vara så noggranna som vi kan. Undertecknad har också stort förtroende för vad många många medier och många fotbollsjournalister skriver. 

Undertecknad har dock noterat en ökad vilja hos agenterna att synas mer, antingen i egna kanaler eller i diverse olika medier. Nu har de flesta agenter sociala medier-konton, och många agenter är snabba att ändra på Transfermarkt om de har fått en ny spelare på klientlistan. Detta sker samtidigt som agentbranschen har en förtroendekris inom svensk fotboll. Blash Hosseini är svartlistad hos klubbar. Hasan Cetinkaya har ett mediakrig mot Fotboll Sthlm, ett krig där Fotboll Sthlm verkar ha fått alla supportrar enade, samtidigt som Cetinkayas agentfirma har varit under granskning för deras koppling till gängkriminalitet. 

Jag gissar att agenter fortsätter att bli en allt synligare del av fotbollen. Det går inte att ignorera, särskilt inte när SvFF tar en passiv roll i agentvärldens utveckling. Det är bara något man får ta hänsyn till. Jag har noterat ett par andra trender: 

I exempelvis NBA är det nu allt vanligare att det inte finns någon hemlighet mellan medier och agenter. Det finns personer som skriver rakt ut att deras källa är en specifik och namngiven agent. Är det en utveckling som även kommer till fotbollen, när agenternas synlighet ökar? 

Synligheten går också nedåt i åldrarna. Det är allt fler transferkonton som avslöjar intressen och övergångar för spelare som är 15-16 år, och på sociala medier skryts det hos agentfirmor med klipp och bilder. Det mest extrema MFF-exemplet jag har sett den här sommaren var när någon skickade ett klipp från en MFF-talangs Instagram-konto, där spelaren (som då var under 15 år) la upp en video där han presenterades som ny klient hos en agent.

Det som stack till i kroppen var att det filmades som en maffia-liknande film, där agenten Nochi Hamasor tog in den då 14 år gamla spelaren som klient. En snabbgoogling på Nochi Hamasor ger följande träffar: 

Ska man förlåta någon efter åtta år? Ja, det är kanske rimligt, men det är nog svårare att glömma bort historiken när man sedan väljer att lägga ut ett videoklipp där man leker maffiaboss över en ung tonåring. 

Eller så är det bara jag som inte förstår mig på nutiden. 

Vill man ge stöd till Fotboll Sthlms granskning av agentvärlden så finns deras swish-nummer och prenumerationsalternativ längst ner i den här artikeln.

På tal om något annat: 

Det är nu drygt en vecka innan det är cupmatch mot BK Olympic. Matchen är flyttad till MFF:s hemmaplan. BK Olympic-tränaren är anställd av MFF. Och nu, åtta dagar innan matchen, är det fortfarande BK Olympic-ägda spelare som tränar med MFF:s A-lag. Snacka om att SvFF slängde bort en massa sportslig integritet från Svenska Cupen. Det där kommer att vara en internmatch, inte en cupmatch. 

Foto: Bildbyrån