Jammerbugt FC, från välskött förening till kaos och konkurs på ett år
Sommaren 2021 startade Malmö FF ett samarbete med Jammerbugt FC, då nykomlingar i den näst högsta danska divisionen.
Den sammankopplande länken mellan de två klubbarna var tysken Klaus-Dieter Müller.
Men ett halvår senare började danska medier att rapportera om problem att betala löner, människosmuggling, startelvor med endast utländska spelare, och till slut konkurs i augusti 2022.
Fotboll Skåne har kollat på vad som egentligen hände i Jammerbugt FC 2021-2022.
När anfallaren Isiyaku Nayara kom till Danmark från Nigeria så var han 18 år. Han hade skrivit på ett deltidskontrakt med Jammerbugt FC, värt 13 000 danska kronor i månaden, men han blev orolig när lönen inte kom in på kontot. Han frågade därför klubbens ägare, tysken Klaus-Dieter Müller, om vad som hade hänt.
Svaret han fick var något som den danska spelarföreningen (Spillerforeningen) aldrig tidigare hade hört talas om. Müller argumenterade för att kontraktet endast gällde om Nayara spelade i A-laget. Om Nayara spelade i reserv- eller ungdomslaget så skulle spelaren inte ha någon lön överhuvudtaget. Müller argumenterade för att det skulle ses som ett provspel.
Det fanns två problem med det. Dels så stod det inget om ett sådant villkor i det skrivna kontraktet, och dels är det olagligt att skriva ett kontrakt på det sättet. Ett av lagbrotten är att minimilön existerar i Danmark.
– Det var en väldigt, väldigt konstig situation, säger Allan Reese till Fotboll Skåne.
Reese är vicedirektör och seniorrådgivare i Spillerforeningen, som bland annat är elitspelarnas fackförbund i Danmark. Han var en av de mest inblandade parterna när Jammerbugt FC tvingades ansöka om konkurs i augusti 2022. Han kan sitta länge och berätta om allt som han upptäckte när han undersökte klubben. Han hade aldrig stött på något liknande.
– Vi har aldrig haft en sådan här situation, där ägaren och klubben… Hur ska jag sätta ord på detta. Där ägaren, med mening, tagit in spelare, signerat spelare, men inte betalat dem något alls.
Några månader senare åkte Nayara hem till Nigeria över julledigheten, precis som flera andra spelare i laget. När han var i Nigeria fick han veta att treårskontraktet med Jammerbugt FC var brutet, och det verkar som att han fortfarande inte har fått några pengar alls av klubben. Det finns ingen info om att han har tillhört någon annan klubb efter det. Han kom till Danmark, fick inte betalt, och försvann.
Att spelare i Jammerbugt FC inte fick betalt var något som ofta dök upp i medierapporteringarna. Spillerforeningen upptäckte även att vissa spelare hade fått sina löneutbetalningar korrekt ifyllda på pappret, där det stod att skatt och liknande var betalt av klubben. När de sedan kollade närmare så insåg de att klubben inte hade betalat skatt för lönen. De hade behållit pengarna själva, fram tills att det påpekades. Först då betalades skatten in av klubben.
– Många av spelarna var afrikanska spelare som fick en ”once in a lifetime”-möjlighet att komma till Europa. Det var svårt för oss att övertyga dem om att det här inte var en okej situation i Danmark. Som arbetsgivare måste man betala skatt och om man som arbetsgivare inte gör det, så är det du själv som arbetstagare som får skyldigheten att betala skatten, säger Reese.
Sommaren 2021 såg ju annars det mesta riktigt bra ut. Jammerbugt FC hade blivit uppflyttade till den näst högsta divisionen. Föreningen hade aldrig tidigare varit så högt upp. Det var en liten klubb uppe i norra delen av Danmark, i Pandrup där det bara bor några enstaka tusen invånare, och var elitavdelningen i en klubb som heter Jetsmark IF.
Folk runt klubben var stolta över att stora delar av truppen bestod av lokala spelare, att huvudtränaren var den oerhört omtyckte Bo Zinck, och att klubben ofta beskrevs som en välskött sådan. Den nya tyska ägaren Klaus-Dieter Müller skulle ta in pengar, lånespelare från Malmö FF, och intressanta unga spelare från akademier i bland annat Mali och Nigeria. Det skulle bli en bra mix. Det skrevs också ett samarbetsavtal med Malmö FF.
– Man skriver – det är egentligen inte värt någonting – ett ”letter of intent”, säger Daniel Andersson.
Det finns dock ingen stark laglig grund i ett sådant avtal. Det är mer en riktlinje för att visa att man ska försöka hjälpa varandra.
I december 2021 lämnade Zinck klubben och sa att han var orolig över klubbens utveckling, enligt TV2 Nord. Under den säsongen värvades det in totalt 35 spelare. Nio stycken var unga spelare som kom direkt från Mali eller Nigeria, ett par unga spelare från Guinea som hade varit i Turkiet något år, en landslagsmeriterad målvakt från Senegal, sex spelare på lån från Malmö FF, fem spelare från Luxemburg, fyra fransmän, en portugis, ett par unga anfallare från Rosenborg och IFK Luleå, och fem danskar.
– Det har funnits många spekulationer kring vad Müller tjänar på detta, att placera alla de här spelarna i Jammerbugt, för de var uppenbart inte bra nog, sa lokaljournalisten Simon Ydesen till Fotboll Skåne förra året.
Det har varit ett återkommande tema med Jammerbugt FC: det är en sak att värva en massa spelare, men för många utomstående var det uppenbart att många av spelarna inte var bra nog. Av de 24 utländska spelarna som värvades (exkluderat MFF-lånen) så är det i dag tio stycken som är klubblösa och sex andra spelare är tillbaka i klubben som de lånades ifrån, enligt Transfermarkt. Den enda av de 24 som kanske kan sägas ha fått en bättre karriär efter tiden i Jammerbugt FC är den tidigare MFF-provspelaren Seydou Kone, som har spelat ett par hundra minuter för ett bottenlag i nordmakedonska ligan den här säsongen.
Ydesen påpekade också att Nabil Trabelsi, lagets assisterande tränare under hösten 2021, mest fungerade som en tolk åt alla spelare innan han tog över huvudansvaret när Zinck lämnade tränarjobbet.
Nabil Trabelsi, då tränare i Jammerbugt FC. Foto: Bildbyrån
Klubben använde 45 olika spelare under säsongen 2021/2022 och kunde spela med startelvor helt utan danska spelare. Just det där är en anledning till att danska klubbar är attraktiva för många som vill köpa en fotbollsklubb. Det har varit fritt att använda hur många utländska spelare som helst i matcherna. I slutet av säsongen var det bara två danskar som var aktuella för matchtrupperna i Jammerbugt FC: Emil Nielsen och reservmålvakten Nicolai Christensen. Alla andra hade lämnat.
Vid ett tillfälle hade Spillerforeningen sagt till Jammerbugt FC att lönerna inte var utbetalda på utsatt datum. Där är det danska regelverket tydligt: om man inte betalar fullständig lön till en spelare på utsatt datum, så kan/bör spelaren redan dagen efter anmäla det till klubben. Om klubben inte har betalat in fullständig lön inom ytterligare tre dagar så har spelaren rätt att bryta kontraktet och kräva ersättning.
– Jag berättade detta för Klaus ett par gånger, men jag tror inte att han förstod att vi menade allvar och att vi talade sanning, säger Reese.
– När han förstod det och vi skickade ett meddelande om att alla spelares löner saknades, detta var kanske i mars (2022), så hade han inga pengar att betala till dem.
Men Müller dök upp i Jammerbugt ett antal timmar senare och betalade spelarna – i kontanter. Hur han fick tag i de kontanterna vet vi inte.
Malmö FF:s sportchef Daniel Andersson är tydlig: MFF-spelarna fick sina löner korrekt utbetalda. Enligt Andersson stod MFF för lönen till de sex utlånade spelarna, även om Jammerbugt FC agerade mellanhand och betalade ut det därifrån.
– Vi har haft kontakt med våra spelare och hela tiden säkerställt att de mår bra och har fått betalt. Det är det vi har haft kontakt om. Vi hade ändå många spelare där, och då har man trott att det var ett tvärsnitt, säger Andersson.
Har ni betalat några pengar till Jammerbugt?
– Till Jammerbugt har vi betalat för att sätta över lönerna.
Men inget annat?
– Nej.
Om jag har förstått det rätt så frågade klubben om ni kunde vara någon sponsor, men det sa ni nej till?
– Ja.
Andra historier har kommit att handla om annat än det ekonomiska. Danska B.T. har skrivit om en misstänkt människosmuggling. Flera källor till tidningen ska ha uppgett att minst en spelare smugglades från Danmark och över den tyska gränsen med hjälp av en anställd i Jammerbugt FC, eftersom spelaren inte verkade ha något uppehållstillstånd i Danmark. En annan spelare ska ha blivit lämnad på Köpenhamns centralstation för att resa vidare till Sverige. Även han var ska ha varit utan uppehållstillstånd i Danmark.
Den spelaren skulle dock inte till Malmö FF, och det är inget som Daniel Andersson har hört om.
I B.T. uttalade sig också en anställd i klubben om det.
– Man har en plikt att hjälpa sådana människor vidare, sa den anonyma anställda i en intervju med B.T. och personen hyllade Müller för att han försökte att hjälpa spelaren.
Müller förnekade i Nordjyske att något sådant skulle ha hänt.
– Jag kan helt och hållet dementera att det stämmer. Vi har alltid styr på vårt pappersarbete, så vi har inte spelare i klubben som inte har lov att vara i Danmark.
Vissa spelare bodde på träningsanläggningen. Där fanns det mindre rum med plats för två till fyra personer, som var tänkta som temporära boenden under exempelvis träningsläger eller turneringar. Vissa spelare verkar dock ha haft det som permanenta boenden.
– Ägaren Klaus hyrde fem-sex sådana lägenheter och satte spelarna i dem, säger Reese.
– Rummen är okej för en vecka eller något sånt, men det är inte ett ställe där du kan bo kontinuerligt.
– Det skulle egentligen bo två-tre-fyra spelare i sådana lägenheter, men ägaren kunde ha fem-sex-sju spelare istället.
Under en träning ska ägarna till rummen ha kommit till Müller. Anledningen var att rummen inte var betalda.
– Så de sa till Müller ”Antingen betalar du för de fem-sex rummen, för jag behöver pengarna, annars måste jag skicka ut spelarna på gatan för jag måste då ha någon som hyr rummen”.
Vissa spelare ska då, mitt under träningen, ha behövt lämna för att packa ihop sina saker, enligt Spillerforeningen. Istället fick de bo ännu trängre.
I de rummen bodde dock inte MFF-spelarna.
– Jag var på träningsanläggningen, och träffade tränaren (Bo Zinck) för att få en uppfattning om vad det var för kille, säger Andersson.
– En otroligt trevlig man. En riktig föreningsman. Träningsanläggningen var fin. De hade där här boendena och det lät som en bra idé – om det skulle ha varit ett tillfälligt boende. De sa ”När vi tar in spelare kan de bo här innan vi hittar boende”, och MFF-spelarna bodde inte där. Jag tittade på andra lägenheter åt dem och de var schyssta.
När Spillerforeningen tittade på vissa spelares kontrakt upptäckte de ett annat problem. Skriver man deltidskontrakt i Danmark så ska man ha fem timmars ledigt från fotbollen, på förmiddagen eller eftermiddagen, för att kunna ha annat jobb vid sidan av. Spelarna hade det inskrivet i kontrakten, men i olika kontrakt var det olika tider utskrivna trots att lagträning pågick vid specifika tider. Ibland tränade de dubbelpass, så att man teoretiskt sett inte hade chans att vara ledig varken på förmiddagen eller eftermiddagen.
En annan gång förlorade de en fotbollsmatch i efterhand eftersom MFF-lånet Ismaël Sidibé fick speltid i matchen (2-2 mot Esbjerg), trots att han skulle ha varit avstängd. Jammerbugt FC hade missat den avstängningen och förlorade i efterhand med 0-3, enligt Tipsbladet.
Ismaël Sidibé, i en träningsmatch för Jammerbugt FC mot Malmö FF. Foto: Bildbyrån
Nordjyske rapporterade om en spelare, Solomon Ogberahwe, som inte kunde lösa flygbiljett hem till sin pappas begravning eftersom den var för dyr (cirka 6000 danska kronor). Ogberahwe försökte komma i kontakt med Müller för att se om det gick att fixa på något sätt, men han fick inget svar. När han pratade med andra spelare i laget så gav de samma svar: de hade inte heller lyckats få tag i honom.
– Några gånger får du lön. Andra gånger får du det inte, sa Ogberahwe till Nordjyske.
– Det är inte roligt att gå runt med ett sådant problem eftersom du inte vet hur det ser ut i morgon. Har du pengar eller inte?
– När Bo Zinck var i klubben så var det ordning på det hela. Efter att Bo har lämnat oss så har det varit många problem.
Daniel Andersson stryker under att det här är första gången som han hör talas om flera av fallen som Fotboll Skåne nämner.
– Men jag har funderat jättemycket. Jag och Niclas (Carlnén) funderade mycket och det kändes som en jäkla bra idé, men det är klart att stämmer allt som har kommit fram så är det skittråkigt att förknippas med det överhuvudtaget. Det är jävligt tråkigt.
– I min värld var det en bra idé, men det blev katastrof.
Klaus-Dieter Müller var president för den tyska klubben Hannover 96 under säsongen 1995-1996, när de åkte ur tyska andraligan. Han köpte den grekiska klubben Anagennisi Karditsa runt år 2016 där han ska ha varit i cirka två år, och under de två säsongerna värvades 41 spelare enligt Transfermarkt.
Enligt Tipsbladet sa han själv att han har varit involverad i akademin som har fostrat Malis A-landslagsstjärnor Amadou Haidara (RB Leipzig) och Diadié Samassékou (Olympiakos), men det är oklart vilken akademi som han pratar om och det finns ingen uppenbar koppling mellan Müller och de två spelarna. Den enda tydliga akademin som bägge spelarna har varit i är JMG Academy Bamako, men det är en akademi som drivs av fransmannen Jean-Marc Guillou, den mest kända akademiägaren i Afrika. Müllers akademi i Mali, AS Performance, var akademin som den tidigare MFF-spelaren Ismaël Sidibé tillhörde. Müller har eller hade även en akademi i Nigeria vid namn Capital City FC.
Tyska HAZ har skrivit om att Müller tidigare stod uppskriven på en hemsida för företaget SoccerCompetition Sportmanagement UG, men deras hemsida verkar inte finnas kvar och företaget avvecklades i september 2020. På hemsidan presenterade han sig framför allt som tidigare president för Hannover 96, och stod skriven där tillsammans med Abdoul Nassirou Kolisama, en agent från Togo som har bott i Tyskland i många år. Müller ska ha sagt till HAZ att det var en investerare inblandad i Jammerbugt FC, men att han inte fick säga namnet på investeraren och han la till att han själv inte fick någon lön för sin insats i Jammerbugt FC.
Enligt Firmenzentrale har han också varit inblandad i fyra företag i Tyskland: ett i fastighetsbranschen, ett i restaurangbranschen, ett i vinbranschen, plus ytterligare ett företag. Samtliga fyra företag existerar inte längre, utan gjorde sina sista år mellan 2009-2017. I tre av fallen står det att det var brist på pengar när företagen avvecklades, och på det fjärde företaget (som avvecklades år 2009) står det ingen anledning till beslutet.
Müller själv verkar inte ha gjort någon intervju sedan den 24:e augusti, då med några minuters intervju i Nordjyske. När tidningen hörde av sig ett par veckor senare så ville han inte göra intervju, och när de dök upp på träningsanläggningen så gick han därifrån. Advokaten Tommy Olsen ska ha representerat Müller under konkursförhandlingarna eftersom att Müller inte hade betalat sin tidigare advokat, enligt Ekstrabladet, men Olsen ville heller inte kommentera något. Müller ska ha lämnat Danmark någon gång runt konkursen och det finns inga mediarapporter om att han dykt upp där igen efter det. Fotboll Skåne har försökt att komma i kontakt med Müller, men bland annat har hans danska nummer slutat att fungera.
Malmö FF kom i kontakt med Müller första gången via föreningens tidigare chefsscout Vito Stavljanin.
– Han har varit här mycket på matcher, säger Andersson.
– Det är en otroligt trevlig man. Vältalig, hade renommé och varit i tyska klubbar och frågade man där nere var det ingen som hade något att anmärka på honom.
– Nog förmodligen ganska intellektuell också, om man pratar med honom.
– Från början så var han här som… Scout, agent, skulle man kunna säga. Han tipsade både om spelare i tyska ligan, och lite andra olika. Han hade lite kontakter. Afrika kom efter ett tag och då via Vito.
– Vi hade två nigerianska spelare (på provspel) först. Det var de första som kom. Där var Emmanuel (Igbonekwu) med. De hade hyfsat CV. De hade varit med i lite ungdomslandslag. Sedan tog vi de här Mali-spelarna på prov där vi tog Ismaël Sidibé.
De fyra provspelarna från Mali var Sidibé, Seydou Kone, Abdoulaye Traore, och Mohamed Kaba, där MFF alltså värvade Sidibé.
– Där var det lite komplicerade tider eftersom det var covid. Vi kunde inte göra det vanliga med visum, utan vi fick låna dem. Det komplicerade situationen lite så vi fick ge dem ett tremånadersavtal. Men vi testade dem en längre tid och då var Klaus med i det. I hela den processen fungerade allt hur bra som helst, skulle jag säga.
De fyra provspelen, eller “lånen”, försvårades av att några av spelarna åkte på skador, men annars MFF var nöjda.
– Sedan kom han med idén att han skulle köpa en klubb i Danmark, och vi hade haft lite lyckade utlåningar i danska andraligan och förstaligan. (Han frågade) om vi ville ha ett samarbete där, där hans tanke var att dels ta upp lite afrikanska spelare som kunde spela där och vi kunde ha lite “första tjing” på, och sedan kunde vi sätta våra spelare där. Idén lät bra. Jag och Niclas (Carlnén) hade lite möten med honom. Vi bestämde oss för att testa.
Förutom Sidibé så värvade MFF två andra spelare: Emmanuel Igbonekwu och Abdramane Djittèye.
– De hade varit i österrikiska ligan, Emmanuel och Djitteye. Han erbjöd oss att vi i princip kunde få de här spelarna och att det var våra, men att de skulle vara på lån där. Emmanuel var vi jäkligt nära att plocka när han var här första gången.
– Djittèye var vi lite senare på, men han hade en spets. Han var jäkligt snabb, så vi tänkte ”Vi testar”.
Varken Igbonekwu eller Djittèye blev officiellt presenterade av MFF, och de står inte med i någon trupp på hemsidan. De nämns nästan bara i lånerapporterna.
– De har aldrig tillhört någon A-trupp här. Vi pratade om det, men vi kände att de aldrig nådde det. Hade de kommit in här så hade vi nog gjort det. Det var lite mer chansningar och så fanns det en fin plattform för dem att växa där egentligen. Så det är den anledningen.
Ni kan inte vara nöjda med utfallet än så länge? Igbonekwu får inte starta så ofta i Olympic, och Djittèye inledde på bänken i Lund senast?
– Nej, verkligen inte.
– Ismaël är den där vi hade jättestora förhoppningar. Sedan har han haft jättemycket skador, men de två var mer en möjlighet som vi tog. Det blev vi såklart inte nöjda med, det utfallet.
Abdramane Djittèye, nu på lån i Lunds BK. Foto: Bildbyrån
Utöver det har MFF även värvat in Mamadou Diagne via Müllers kontaktnät, men Daniel Andersson stryker under att Müller inte har något att göra med Diagne längre. Enligt Andersson värvades kameruanen Samuel Kotto via andra kontaktnät, och nuvarande provspelaren Banabas Tagoe från Ghana ska också ha kommit från andra kontakter.
Andersson är också ganska nöjd med hur det gick för några av MFF-lånen. Aleksander Damnjanovic Nilsson hamnade senare i Sandefjord, där han blev ordinarie i norska högstaligan som tonåring. Damnjanovic Nilsson och David Edvardsson, två av de sex MFF-lånen, lämnade nämligen Jammerbugt redan under vintern, innan kaoset drog igång.
– David var ju för bra där. Det var en jättefin tid för honom så vi hade tankar på att han skulle konkurrera om en plats här. Aleksander var inte sugen på att köra vidare där. Han trivdes inte riktigt, så han ville inte. “Mubbe” (Mubaarak Nuh) trivdes och ville köra på. Vi hade lite snack med de tre andra spelarna, och de ville köra vidare. Och då körde vi ett halvår till.
I danska medier har Jammerbugt FC-historien mest handlat om alla andra spelare.
– Vissa människor säger att det här är ett väldigt konstigt sätt att driva en fotbollsklubb på, säger Reese.
– Att han (Müller) inte visste vad han gjorde, men jag tror – det var ganska tydligt för mig en eller två veckor efter att vi hade satt oss in i klubben – att han är en smart person. Han är duktig på att prata med människor och övertyga dem om det han vill. Han har jobbat mycket med afrikanska spelare, centralafrikanska länder, och jag tror att han tar spelare från Afrika, med väldigt dålig situation och utan pengar och dåligt boende och ingen utbildning, och sätter dem i en situation i Europa, i Danmark till exempel, där vi har bättre förutsättningar. Han betalar spelarna lite mer än vad de kan tjäna i Mali eller Nigeria och så vidare. Så han trodde att han gjorde något bra. Att han gjorde de spelarna en tjänst genom att ta dem till Danmark eller Sverige, betalade dem för mat och lite fickpengar och så vidare.
– Han trodde att han var ”a good guy” och gjorde något bra för de spelarna. Ur ett perspektiv så kan jag verkligen följa hans tankegång kring det, men det finns ingen logik i att spelarna levde på det sättet i norra Europa. Vi kan inte tolerera de förutsättningarna.
Du pratade med många av spelarna. Hur upplevde de allt det här?
– De lyssnade på honom. Vad han än sa – att de skulle få kontrakt, att de skulle få pengar – så trodde de på honom. Om klubben hade sagt till dem ”Den här ägaren är full av lögner, bara lögner, för han har inga pengar, han betalar inte skatt, han fullföljer inte sina kontrakt”, så hade vissa spelare ändå trott på honom. De hoppades så mycket på att han berättade sanningen. De letade efter sin ”once in a lifetime”-möjlighet. De brydde sig inte om det betalades skatt eller annat. De tänkte på sig själva. ”Hur kan jag prestera för att få en större klubb intresserad?”. Jammerbugt är en väldigt, väldigt liten klubb, inte en professionell klubb, och i slutändan var Klaus den enda anställda. Det fanns bara spelare och Klaus. Det fanns ingen administration alls. Inte en enda. Han tog sig an klubben själv och det är självklart fullständigt omöjligt.
Senast Daniel Andersson pratade med Müller var ungefär i januari i år, när Müller kom med ett tips om en spelare.
– Efter det som har hänt där är vi såklart lite försiktiga, säger Andersson.
Vad som kommer att hända med Jammerbugt FC vet vi inte. I augusti 2022 började det komma rykten om konkurs. Müller sa till Nordjyske att alla rykten om konkurs var “bullshit” och vid tre olika tillfällen, på tre olika dagar, upprepade han att pengarna bara var några dagar bort. Några veckor senare hade klubben gått i konkurs och de tvingades lämna WO till alla resterande ligamatcher.
HAZ har skrivit att Müller har sagt att “främlingar är öppet ratade här”, att Jammerbugt FC åkte på “ofattbara domslut”, att Spillerforeningen gjorde allt som de kunde för att “förstöra klubben”, inkluderat stora böteslappar. Det visade sig dock att klubben inte hade fått några sådana böter alls, enligt en talesperson för Spillerforeningen.
När processen gick igång med att få Jammerbugt FC i konkurs så var det initialt drygt 400 000 danska kronor som Spillerforeningen trodde saknades i bland annat löner. Den siffran var alldeles för låg och istället handlade det snarare om cirka fyra miljoner danska kronor. Det är ett väldigt stort belopp för en så liten klubb. Müller försökte överklaga beslutet om konkurs, men han betalade inte in de 750 danska kronorna som krävdes för en överklagan och då gick klubben under, skrev Nordjyske.
De 17 spelarna som klubben hade värvat under sommaren blev klubblösa efter bara någon månad, de fick ingen hjälp av klubben, och laget kommer bara kunna börja om långt ner i seriesystemet i höst. Det är oklart hur många spelare som totalt sett gick igenom Jammerbugt FC, om man räknar in alla provspelare.
När det gjordes en slags utmätning av klubbens tillgångar förra året så var det i princip inget av värde kvar, enligt Nordjyske. Det var ett par hundra danska kronor på kontot och några enstaka kontorsmöbler. Det var allt av värde som gick att hitta. Det ser fortfarande ut som att det saknas cirka fyra miljoner danska kronor att betala till spelare och i andra skulder.
Samarbetsavtalet med MFF bröts sommaren 2022.
– Sedan fick jag någon fråga i Fotbollskanalen som folk har hakat upp sig lite på, säger Andersson.
– Jag ville inte döda det när jag fick frågan, men vi hade inte samarbetet längre då. Jag ville inte spä på och det var rätt hårt tryck generellt, både på Jammerbugt och Klaus.
– Jag kanske inte skulle ha sagt så där, men jag tycker det var bättre att låta det ”fade:a” ut.
Andersson ser tillbaka på året:
– Det finns säkert där man kunde ha gjort bättre. Vi vägde alla beslut jäkligt noga, jag och Niclas, och vi hade även styrelsen inblandad. Vi funderade och tog inga förhastade beslut, men kanske skulle ha kollat upp Klaus ännu mer som person. Det är väl det. Men han hade ändå drivit klubbar i Tyskland, så man kan inte förstå att han inte skulle fixa Jammerbugt.
– Jag håller med om att (hans CV) är lite luddigt.
– Men vi hade ingen anledning att misstro. Jag har kanske varit lite naiv, om man ska titta tillbaka.
– Om man summerar det så är det klart att vårt varumärke har tagit skada av att ha samröre med detta. Sedan är det ingen annan skada. Spelarna som var där fick ändå en okej matchning, skulle jag säga. Jag ångrar inget mot killarna som har varit där. De har varit väl behandlade och fått spela i näst högsta ligan.
– Allt det som påstås hända, det är jäkligt tråkigt, men det kan inte vi ta ansvar för.
Reese avslutar:
– Det är intressant, inte bara för detta fallet utan för oss i framtiden, att veta hur affärerna ser ut mellan en person som Klaus och en väldigt stor svensk klubb. Vad som pågår och vad som är målet med ett sådant samarbete.
– Och även efter konkursen i Danmark så kom det fortfarande spelare till Jammerbugt. De trodde att de var i någon klubb. Den sommaren var det 20-25 spelare på provspel, trots att klubben hade gått i konkurs. Det var en väldigt konstig situation.
– Varför tog han dem till Europa?
Foto: Bildbyrån
