Hur ska AC bli bättre än Allsvenskans bästa spelare 2020?

På ett personligt plan vann han i princip allt som gick att vinna och han var bäst på det mesta som han försökte sig på.
Så hur ska Anders Christiansen kunna bli bättre än det som han visade 2020? 

Är det en sak som Anders Christiansen alltid återkommer till – oavsett år eller form – så är det tanken om en konstant förbättring. I de flesta intervjuer så tar Christiansen upp att han vill bli den bästa versionen av sig själv.

Förra året vann han i princip samtliga individuella priser som han kunde nomineras till. MFF dominerade hem Allsvenskan. Han blev lagkapten i MFF och kom med i danska landslaget på riktigt igen.

Statistikföretaget Twelve specialiserar sig på att få ihop hur bra en spelare är rent statistiskt, och de försöker få ner allt till en enda siffra. De sätter sedan ihop det på en lista. Hos dem var det 2020 ungefär lika stor poängskillnad mellan allsvenska bästa spelare Anders Christiansen och näst bästa spelaren Rasmus Lauritsen, som det var mellan Lauritsen och 22:a-placerade Jesper Löfgren.

Han gjorde 16 mål och assist på 23 matcher, en siffra som ingen annan central mittfältare var nära, och han låg högt upp i nästan alla passningssiffror.

Så hur ska han kunna bli bättre än allt detta?
– Bra fråga. Men jag kommer också ihåg att när jag kom hem från Belgien så fick jag frågan om jag inte var rädd för att misslyckas, när jag hade gjort det så bra tidigare. Att jag hade mer att förlora än att vinna, typ. Jag tycker att jag den gången visade att jag blir bättre år efter år. Jag har bra erfarenhet av att göra samma sak som jag har gjort i hela min karriär. Jag ska fortfarande jobba på samma sätt, med samma ambitioner.

Ibland pratar du om att du får mer uppmärksamhet av att göra mål än när du gör en riktigt bra match. Förra året gjorde du en massa mål, men var det ändå inte din bästa säsong i karriären?
– När man gör mål och poäng i fotbollsvärlden så får man mer uppmärksamhet, men sista året hittade jag nog en bra kombination av mål och spel. Det blir svårt att leva upp till 13 mål i Allsvenskan på 23 matcher igen.
– Men det är det som är så fint med fotboll. Det är en så komplex sport att man kan bidra på många olika sätt och fortfarande lyckas.

Var det någon del av spelet där du inte kom upp i din bästa nivå förra året?
– Man kan säga att jag fick för många kort förra året. Rekordmånga mål, men också rekordmånga kort (tio gula kort, varav två som blev ett rött kort). Där måste jag förbättra mig.

Hur minskar man på det? Nu såg man i Kalmar-matchen att spelarna försökte ”get inside your head”, att spela fulare mot dig och se vad som händer?
– Exakt, det är något jag upplever oftare och oftare. Det är en del av spelet, så det är upp till mig själv att visa att jag kan hantera det på ett bra sätt.

Har det hänt att du också blir en bättre spelare av det? Att det blir ”Nu ska jag köra över er” istället?
– Ja, absolut. Det är både min styrka och ibland min svaghet också, men det triggar mig och gör mig bättre på det sättet. Det handlar om att navigera känslorna. Att ta de positiva delarna av det.

Christiansen säger att han känner av att han blir mer provocerad, mer uppmärksammad, och tätare markerad nu jämfört med för några år sedan.
– Det är också en lite ny situation för mig och vi alla vet hur det är med en ny situation. Man har inte samma erfarenhet, men det kommer.
– Det är mycket press på en i Malmö. Det är press på dig, på tränarna, på supportrarna. Vi ska prestera, vi ska vinna. Jag trivs med det här, men det kräver också något speciellt. Vi kan aldrig vara nöjda med en säsong. Vi kan aldrig vara nöjda med ett guld, för vi kvalificerade oss inte till Europa. Vi kan inte vara nöjda med att kvalificera oss för Europa om vi inte vinner guldet. Det är pressen som vi lever med. Jag älskar det, så det är inte det att jag inte tycker om det, men sedan ska man då också gå en extra meter när det är tufft och hårt.
– Jag har spelat i mindre klubbar där det är skitsamma om man vinner eller förlorar eller om man gör en tackling eller inte gör en tackling. Det blir mer uppmärksammat om man spelar i Malmö. Jag älskar det, men vi är också människor. Jag gör fel, alla gör fel, och vi är inte felfri. Vi har känslor och när du har en puls på 120 så tänker du inte alltid rationellt. Det handlar om att navigera det.

Du är uppvuxen i Lyngby och har varit några andra mindre klubbar. Hur lång tid tog det i Malmö innan du lärt dig allt vad pressen innebär?
– Jag har alltid haft det eftersom vi vann mycket i Lyngby. Att vinna var alltid förväntningarna. Jag har alltid haft vinnarskallen till att jag alltid vill vara bäst, jag vill alltid vinna. Det har varit naturligt.
– Det har alltid tilltalat mig att ha en ambitiös inriktning i fotbollen. Det var naturlig del av mig att vara i Malmö. Det är väl därför jag trivs här.

Förutom att lära sig att hantera provocerande motståndare och ta färre gula kort så finns det ytterligare en sak som kan göra att AC har ett bättre 2021: ett ännu mer samspelt lag. Det tar tid att få ihop all rörelse med Christiansen, Toivonen, och kantspelarna, där spelarna får röra sig relativt fritt.
– Det sa jag förra året: det här spelsättet tar tid.
– Jag vet att supportrar och ni journalister kanske inte ser det på samma sätt som vi gör, för vi pratar mer om processer. Men det är en fördel att vi har samma lag och känner varandra. Relationen mellan spelarna blir bättre och bättre. Samtidigt blir motståndarna lite bättre på hur vi spelar, så vi måste utvecklas. Vi kan inte spela på exakt samma sätt.

Hur kul var det att ha Anel Ahmedhodzic och hans passningsfot bakom sig, och Ola Toivonens kreativitet framför sig?
– Det var fantastiskt. Det är exakt det spelsättet som vi gillar att spela. Det är det som jag tycker är roligast att kolla på. Toivonen var den sista pusselbiten som vi saknade i spelet. Han kompletterade truppen på bästa möjliga sätt.

AC hoppas faktiskt också att det blir en lite annorlunda roll för honom 2021. Inte för att han inte trivdes, utan för att han konstant vill testa något lite nytt. Mellan varje säsong i MFF har det blivit nyansskillnader i vad han förväntas göra. Det har aldrig varit två identiska år efter varandra.
– Jag hoppas att rollen utvecklas, som den har gjort under alla år. Det gör att jag måste hitta ny motivation och inspiration, men det gör mig också till en bättre fotbollsspelare. Om man tränar på samma sak hela tiden så blir man duktig på ett sätt, men då missar du något annat. Uwe gjorde mig mer offensiv än vad jag har varit tidigare, och det skulle jag anpassa mig till.
– Det är bra för mig själv att man har nya roller hela tiden.

Foto: Bildbyrån