Hansson: Fem skäl att vara optimistisk i MFF (och fem skäl att vara pessimistisk)
Vill du vara irriterad, eller gå vidare med en bättre torsdag?
Här är fem saker där man kan vända och vrida på statusen i MFF.
MFF saknade fyra startspelare och hade en del annan frånvaro. Vi pratar nästan uteslutande om viktiga spelare för defensiven. Alla lag i världen hade haft oerhört svårt borta mot Chelsea med sådana förutsättningar.
… men MFF har haft oroväckande mycket frånvaro i år. Räknar man bort skadorna på Melicharek (2020) och Sejdiu (2021) har MFF redan haft ungefär lika många borta i år som de hade på hela förra året (cirka 100 frånvarotillfällen i Allsvenskan per år). Med samma takt året ut kommer MFF att ha ökat frånvaron med 20-25%, främst på grund av skador. Fler matcher i år, men sämre upplägg förra året i och med pandemin.
MFF var inte ens särskilt utspelade rent statistiskt. Den här matchen var närmare ”Rangers borta” än ”Juventus hemma”. Chelsea kanske slog av på takten, men matchen kan ha varit ett litet steg framåt jämfört med övriga två gruppspelsmatcher. Det hade absolut kunnat vara värre.
… men det var ett stort steg tillbaka jämfört med dubbelmötet våren 2019. Chelsea är ett bättre lag nu än vad de var då, men MFF 2019 lyckades mini-skaka Chelsea trots att det i princip var försäsongsträning för MFF.
Det har varit en jobbig period, men MFF har ändå lyckats att rotera runt en del på spelarna (ibland medvetet, ibland framtvingat). Det är bara tre spelare som har fått spela 90 minuter under i princip varje match: Berget, Colak, och Birmancevic. Och det var tre spelare som kunde ta landslagsledigt senast. Många spelare borde nog kunna hålla sig hyggligt fräscha ett tag till. MFF har hanterat det som ett ”maratonschema”.
… men Colak och Birmancevic måste få ordentlig vila snart. De tio senaste matcherna för Birmancevic (exkluderat Onsala): 0 mål, 0 assist, ett par fixade straffar. De tolv senaste matcherna för Colak (exkluderat Onsala): 3 mål, 2 assist – men två av målen var straffmål, och övriga tre poäng kom mot ÖSK hemma.
MFF har fortfarande Allsvenskans bästa målvaktsduo, två av Allsvenskans bästa mittbackar, några av Allsvenskans bästa ytterbackar/vingbackar, åtminstone topp-2 Allsvenskans bästa centrala mittfält, Allsvenskans bästa offensiva uppsättning, och spelare på bänken som absolut bidrar även i en toppstrid. Man ska inte låtsas som att laget är sämre än så i Allsvenskan.
… men jag har aldrig sett Anders Christiansen så ojämn som han har varit i höst. Ibland är han fortfarande Allsvenskans bästa spelare och han har även gjort flera riktigt bra Europamatcher, men han kan också vara irriterad alldeles för ofta och försvinna när han behövs som mest.
MFF är klara favoriter att vinna Allsvenskan. Nästan alla ställen har dem som dubbelt så stora favoriter som den näst största favoriten (Djurgården). Placeringarna på lagen som MFF har kvar att möta: 10, 3, 9, 12, 8, 7, 14. I princip bara en massa mittenlag och AIK. Flera av mittenlagen kommer inte att ha mycket att spela för när de möter MFF.
… men vad har hänt med attityden i MFF-truppen? För ett par år sedan var MFF irriterade om de förlorade stort, de var missnöjda om de fick 2-1-förlust borta mot Wolfsburg trots dåliga förutsättningar, det accepterades aldrig att man inte kunde utmana även riktigt bra lag. Jag skulle säga att det är den kanske sämsta utvecklingen i MFF sedan Jon Dahl Tomasson kom in: mer fokus på ursäkter än förbättringsmöjligheter. Jag tror att man bygger framgångar med andra attityder.
Foto: Bildbyrån
