Gasetten spår MFF 2026 – största överraskningen, bästa värvningen och annat

Allsvenskan sätter igång på söndag för Malmö FF:s herrlag.
Gasettens Lennart Hedstigen, Jens Ljunggren, Jonas Hansson Lilja och Ole Törner passar på att spå poängkung och bästa värvning, hitta en sak de hade ändrat med MFF och svara på varsin specialfråga.

VEM BLIR POÄNGKUNGEN?

Hedstigen: Det borde bli Erik Botheim. Han ska vara lagets målskytt och borde kunna få några assistpoäng från sitt targetspel.

Ljunggren: Det är svårt att riktigt säga någon annan än Erik Botheim efter svenska cupen. Han behöver vara en pålitlig poängspelare för att MFF ska ha någon möjlighet att prenumerera på Europaplatserna. 

Hansson Lilja: Ett tråkigt svar: Erik Botheim. Han borde göra tillräckligt många mål för att åtminstone komma upp i… 14 poäng? Minst någon slags Kiese Thelin-nivå.

Törner: Det naturliga svaret är Erik Botheim, så jag säger det. En naturlig målskytt som är tillbaka från skadan och under försäsongen visat att han nätar igen. Assisten är problemet, så jag garderar med AC! En AC med mycket speltid slår nog Botheim.

VEM BLIR DEN STORA POSITIVA ÖVERRASKNINGEN?

Hedstigen: Kan det bli Emanuel Ekong? Om han hittar rätt i MFF:s spelsystem och dessutom får fler snabbt slagna bollar att springa på kan han bli så bra som det var tänkt när han köptes.

Ljunggren: Han har väl redan slagit sig in någorlunda i A-laget, men jag spår ett genombrott för Theodor Lundbergh. Det är en spelare med hårdhet, fysik och uthållighet trots sina 17 år. En spelare med egenskaper som MFF behöver mer av på planen. Lundbergh verkar dessutom stå ganska högt i kurs hos Miguel Angel Ramirez redan.

Hansson Lilja: Jag drar till med en chansning i form av Vicente Ponnert Hidalgo. Jag gillar det jag ser av den 16-årige P19-försvararen. Jag tror inte han kommer bli en startspelare, men jag tror han kan få något slags genombrott à la Theodor Lundbergh under hösten och bli en av åtta försvarare i A-laget 2027.

Törner: Bleon Kurtulus. Ung med en rejäl potential att utvecklas. Tränarstaben ska bara inse att Bleon har det som saknas nu, det vill säga både viljan och förmågan att sätta passningarna uppåt i planen som MFF så väl behöver. Nu blir det mest ett envist duttande från mittbackarna.

VEM ÄR DEN BÄSTA VÄRVNINGEN?

Hedstigen: Jag har sett dem för lite för att säga något vettigt, men det blir två svar ändå. Kortsiktigt Karabelyov eftersom han är den enda av de nya som ser ut att få en plats i startelvan. Långsiktigt Milosaljevic.

Ljunggren: På kort sikt tror jag att Oscar Sjöstrand kommer utveckla sig till den bästa värvningen. Han har en härlig genombrottskraft när han utmanar en mot en, verkar duktig på att smyga förbi ytterbacken när det kommer en boll på djupet. Jag tror att han ganska omedelbart kommer slå sig in i MFF:s startelva.

På längre sikt tror jag att det blir Bleon Kurtulus. Tycker att varken Rösler eller Djuric övertygar, och kan se att Kurtulus konkurrerar ut dem båda två, kanske redan under vårsäsongen.

Hansson Lilja: Jag gillar Bleon Kurtulus. Han mixar ihop skicklighet och rätt inställning. Han kommer att kosta MFF poäng i år eftersom han alltid spelar på gränsen till för riskfyllt, vilket vi såg mot Mjällby, men en 18-årig försvarare som redan har en hel säsong som ordinarie i Allsvenskan, med den passningsfoten… Det kommer bli bra.

Törner: Svarade jag Bleon Kurtulus på förra frågan får jag väl svara samma på den här. Annars Karabelyov, som var den nödvändiga värvningen! Men då måste han visa mer än han redan gjort.

HUR SER ETT BRA MFF-ÅR UT 2026?

Hedstigen: Normalt sett ska ett bra MFF-år innehålla både SM-guld och Europaspel. I år skulle jag bli positivt överraskad om man är med i striden om Europaplatserna. För att året ska klassas som ett ”bra mellanår”, vilket är allt man kan begära i dagens läge, krävs topp tre i Allsvenskan och att man går till playoff i Europakvalet.

Ljunggren: Till en början är det väl att se några former av mönster i spelet, vilket man knappast gör än så länge. När mönstren eventuellt börjar falla på plats så ska MFF ha tillräckligt bra spelarmaterial för att vinna majoriteten av matcherna. MFF ska vanligtvis snitta åtminstone två poäng per match. I år kan man kanske inte begära det, men sett till hur mycket man ändå har investerat i truppen så bör man inte ligga allt för långt därifrån. Senaste fem allsvenska säsongerna har det krävts 52-57 poäng för att sluta topp tre.

Hansson Lilja: Jag tror inte på slagord som ”tålamod” och ”ge det tid”. MFF måste samlas som förening igen. Det måste finnas en utstakad plan som alla förstår sig på och köper. Poängminimum? Det måste vara fler vinster än poängtapp, vilket ska betyda någonstans runt 55 poäng.

Törner: Bättre än förra året! Spelmässigt, poängmässigt och placeringsmässigt. Alla de rutorna måste bli ikryssade.

DU FÅR VARA BESTÄMMA ÖVER MFF FÖR EN DAG. VAD ÄR DET FÖRSTA DU ÄNDRAR?

Hedstigen: Då hade jag satt igång en modernisering av scoutingverksamheten.

Ljunggren: En kontroversiell åsikt. Jag hade sett till att det spelas ”Freed from desire” av Gala i högtalarna på Stadion efter att MFF vunnit. Något som är vanligt förekommande i England. En kul grej i mitt tycke som skulle kunna skapa en härlig atmosfär och ett lite extra sug bland supportrar att gå på MFF-match igen. Det är så där precis på rätt sida ”jippo-gränsen”.

Hansson Lilja: Det första? Något som inte kräver en enda uns av analys eller diskussion: byte av tröjnummer på spelarna. Det är förskräckligt att se ett MFF-lag fyllt med spelare med 30, 23, 25, 44, 28, 29, 37, 40, 47, 32…

Törner: Sportsligt: direkt sätta upp en plan på hur man ska fasa ut och ersätta de bärande spelarna som sjunger på sista åldersversen; AC, Ponne, Olsen/Dahlin… En anledning till att MFF hamnat där man är nu är att man inte hade en jäkla aning eller plan som fungerade för hur man skulle ersätta Rosenberg, Bengtsson, Safari och alla de andra bärande spelarna från de gyllene åren. I övrigt: omedelbart satsa på en upprustning och utvidgning av MFF-museet. Det har blivit bättre, men är fortfarande pinsamt litet, lågmält och budgetartat för en förening av MFF:s historia och dignitet.

VARSIN SPECIALFRÅGA

Vilket svenskt lag kommer att gå bäst i Europa?

Hedstigen: Det står mellan Mjällby och Hammarby. Svenska mästarna Mjällby kan glida på en räkmacka in i Conference League. Det räcker med seger i en av tre kvalomgångar för att ta sig dit, medan Hammarby har en krångligare väg för att gå lika långt. Om båda tar sig till Conference League blir Hammarby bästa svenska klubb.

Vilken P19-spelare tror du är näst på tur till A-laget?

Ljunggren: Det är mycket svårt att sia vid säsongsstart. Adrian Skogmar hade svårt att platsa i P19 inledningsvis, likaså Antonio Palac, som blev poängkung i P19 förra året. Det kan gå fort i den åldern. Jag tror mycket på Emilijan Andersson. Den vänsterfotade högeryttern, född 2009, hade en fin fjolårssäsong i P17 och har sett intressant ut under försäsongen. Han är vindsnabb och ser ut att ha varit född med en fotboll vid fötterna.

Vad behöver MFF taktiskt utveckla? 

Hansson Lilja: På kort sikt måste MFF snabbt hitta ett bättre kontringsskydd, för just nu klarar motståndarna av att springa igenom MFF:s nödbromsar. På lång sikt måste de hitta fler sätt att skapa mål på än ”Låt Taha Ali lösa något”, och de måste våga kliva upp i den höga man-man-pressen som de försöker sig på.

Vad gör damlaget som även herrlaget borde göra?

Törner: Scoutar och värvar rätt. Nyförvärven kommer in vid rätt tidpunkt i den stegvisa utvecklingen, bidrar direkt och passar utmärkt in i gruppen. Det är omöjligt att vara 100-procentig, men på damsidan är man nära. Dessutom finns bärande idéer bakom valet av vilka spelare man ska gå efter. Ett av flera exempel är att det inte är någon slump att MFF har väldigt många snabba spelare i truppen. Inte minst på kanterna där man vill att spelarna ska kunna utmana och vinna löpduellerna. Alla MFF dams yttrar kan det. Flera av dem är kandidater till snabbast i Allsvenskan. Frågan som måste ställas är varför scoutingen fungerar på damsidan när den inte gör det på herrsidan?

Foto: Bildbyrån