Andrea Sjögren – spelare, anställd, och tränare i Malmö FF
För ett år sedan hade Andrea Sjögren ingen direkt relation till MFF, mer än att sambons familj är stora MFF-supportrar.
Nu kretsar i princip hela hennes liv runt föreningen.
– Jag får ställa in en säng här på Stadion snart, säger hon till Fotboll Skåne.
I dag är första gången på 13 år som Malmö FF har ett damlag som spelar tävlingsmatch, en DM-match klockan 14.00 på Mariedals IP mot Lilla Torg FF.
Truppen är fullproppad av spelare som har vuxit upp som MFF-supportrar, och som får sina drömmar uppfyllda av att bära himmelsblått. Det finns dock en spelare som har en helt annan bakgrund, men som brinner lika mycket för MFF.
En som vissa dagar kan komma till Eleda Stadion klockan åtta på morgonen och inte vara bortkopplad från MFF förrän elva på kvällen. Fotbollsspelaren, flicklagstränaren, och projektkoordinatorn för Karriärakademin: smålänningen Andrea Sjögren.
– Det här är verkligen inga ”40 timmar i veckan”.
Var det givet att du även skulle försöka bli spelare i föreningen?
– Det var mer ”Ska jag ens gå på provträningen? Har jag något att komma med?”. Och det hade jag.
– Skulle jag få frågan visste jag att jag skulle tacka ”Ja”. Jag behövde ju få in lite mer MFF i mitt liv. Jag får ställa in en säng här på Stadion snart, för ni blir inte av med mig.
– Jag vill köra på här så länge jag håller.
Om vi tar Andrea Sjögrens 28-åriga liv i korthet: är från Västervik, började spela i Vimmerby när hon stegrade upp karriären, hamnade på fotbollsgymnasiet i Norrköping, och sedan började livet bli hoppigt. Plugga i Kalmar, bo i Oslo och Thailand, hamnade i Malmö för två år sedan, och efter en tid på ett annat jobb blev det MFF i maj förra året. Först som kommunikatör, och nu projektleder hon bland annat karriärdagarna för Karriärakademin, som är en del av MFF i Samhället.
Fotbollskarriären återupptogs förra sommaren. Det blev sju seriematcher och några mål för Lilla Torg i Division 3, efter att ha varit borta från fotbollsspelandet i fyra-fem år. Som högst spelade hon i det som i dag är Division 1.
– Det blev för mycket ett tag. Jag tror det blev för mycket mentalt, jag tappade det lite, men nu har jag vuxit till mig.
– Nu har det varit en känsla av ”Äh, varför var jag borta så länge från fotbollen?”.
Primärt spelar hon anfallare eller på en kant. Är det då MFF:s potentiella målspruta 2020?
– Jag vill ju svara ”Ja” på den, men det har ju inte visat sig hittills. Men jo, det ska jag fan få fart på. Det ska bli mål.
Vilket är ditt bästa år målmässigt?
– Pfff…
Är det så långt bakåt i tiden?
– Vi säger 2020 på den frågan.
Damlaget skapades i slutet av november, truppen presenterades i mitten av december, försäsongen satte igång i januari, och efter tre träningsmatcher är det nu spel på riktigt.
– Det har blivit så jäkla stort och det är riktigt kul. Alla ögon som är på damfotbollen är riktigt bra. Ingen av oss är van vid det. Hur mycket det tas upp i media, snack med folk på gatorna, att 500 personer kommer till Kristianstad… Det hade man inte trott man skulle få uppleva.
– Och nu låter det som att jag överdriver, men jag har aldrig spelat i ett lag med så bra stämning. Inga grupperingar, det är genuin familjekänsla. Vi börjar det här tillsammans, vi gör det här tillsammans, och det känns i hela laget. Jag säger det verkligen från hjärtat. Det här är ett sjukt härligt gäng.
Foton: Bildbyrån
