Voelkerling Persson om svåra tiden: ”Det har varit fruktansvärt”

Jakob Voelkerling Persson närmar sig comeback efter den korsbandsskada som hållit honom borta från spel sedan maj förra året. Under de senaste dryga tre veckorna har han varit med laget på planen och även tränat med boll i en del övningar.

– Det är kul, det har varit en lång resa ut till planen. Det är bara glädje i att komma ut och i alla fall få vara med i laget en del, säger han till Fotboll Skåne.

Vägen tillbaka har dock varit mycket svår, berättar han.

Annons

Jakob Voelkerling Persson debuterade i tävlingssammanhang för HIF som 18-åring sommaren 2019, i cupmatchen borta mot Oskarshamn. HIF ställde upp med ett mycket ungt lag och åkte ur (1-2). Dagen efter matchen avgick tränare Henrik Larsson efter att ha fått ta emot verbala påhopp. Men fiaskot blev också början på Voelkerlings väg in i A-laget.

– Det var på sätt och vis den matchen som gjorde att jag fick ett lärlingskontrakt. Jag är grymt tacksam att Henke lät mig och oss unga spela den matchen, jag har mycket att tacka honom för, säger Voelkerling Persson.

På försäsongen 2020 under tränare Olof Mellberg fick Voelkerling mycket speltid.

– Jag kom inte in i den säsongen med några förväntningar överhuvudtaget. Det var mitt första seniorår, jag hade blivit uppflyttad från U19 och jag hade bara ett lärlingskontrakt. Jag krigade på riktigt hårt på försäsongen och lyckades vinna Olofs förtroende och fick spela mycket, berättar han.

På sensommaren det året fick han skriva under ett A-lagskontrakt som sträcker sig över 2022.

Bortsett från att HIF åkte ur allsvenskan, hur var den säsongen för dig? Du fick spela en hel del i allsvenskan?
– Tyvärr åkte vi ur som sagt, men för mig var det grymt kul och lärorikt. Det roligaste var att det var ett kvitto, jag kände både mot Norrköping hemma och borta, mot AIK och mot Malmö att jag stod upp mot de bästa lagen i allsvenskan. Det var grymt kul att känna att de är inte omänskliga.

Men våren 2021 förändrades allt för Jakob Voelkerling Persson. På ett träningspass i början av maj skadade han knäet så illa att korsbandet gick av. Istället för fotboll väntade nu operation och ett års rehabilitering.

– Det har varit skitjobbigt. Fruktansvärt. Jag ska inte ljuga, jag har haft problem. Jag tror att det är vanligare än vad man tror för fotbollsspelare, säger han.

– Om man gör det man älskar, om man till exempel är journalist, har det som karriär och älskar att skriva – och så tas det ifrån en. Det är skitjobbigt. Det är samma sak för en fotbollsspelare, att ens karriär och det man kämpat för i 15 år tas ifrån en, plus att det är det man älskar att göra varje dag: Det är fruktansvärt. Man går ner sig jättemycket, i alla fall gjorde jag det. Det har vänt nu, men jag har mått dåligt.

Voelkerling Persson berättar att han tagit hjälp av psykolog och sjukvården och att han fick diagnosen depression.

– Man behöver inte förstora det, jag tror att det är vanligare än vad man tror. Oavsett om man får en diagnos eller inte, jag tror att man går ner sig lite när man får en så tung skada. Speciellt när man som jag kände att jag var på väg framåt, jag spelade i allsvenskan och sedan… Pang, bom, så blev jag skadad. Det är klart att det tar hårt på en.

Är det värst i början av rehabiliteringen?
– Nej, det skulle jag inte säga. I början försöker man hålla uppe modet och man lever lite på att det kanske inte är så farligt. Men när tiden och veckorna går och man är bara i gymmet… Ens vardagsliv fungerar inte heller, man kan inte röra sig och man kan liksom inte bara gå och ta en joggingtur i det fina vädret på fritiden. Sådana små saker som ger en energi är svårt och desto mer veckorna går så inser man att det blir bara jobbigare och jobbigare. Man inser allt mer att det kommer att ta tid.

Men Jakob Voelkerling Persson har tagit sig igenom den värsta tiden och är alltså sedan ett par veckor i träning med boll igen. Nästan samtidigt som han kom tillbaka i den träningen gjorde även långtidsskadade Viktor Göransson det. Att han haft kollegor i liknande läge (även Andreas Landgren, Sumar Almadjed och Anders Lindegaard har rehabiliterat knäskador i vinter) har hjälpt under vägen tillbaka.

– Det har gjort det mycket lättare. Viktor fick en hjärnskakning förra året som tog lång tid för han och sedan har han haft knäet också. Jag och han är i ungefär samma fas.

Landgren gjorde comeback i U21 i måndags, men jämfört med Landgren och Göransson var Voelkerlings skada allvarligare och därför tar varje fas i rehabiliteringen lite längre tid för honom.

– Men bara att ha någon att köra med är grymt, säger han.

Under rehabiliteringen har det även skett medicinska bakslag. Voelkerling berättar att han för ungefär en och en halv månad sedan fick göra ett till mindre ingrepp i knäet.

– Mitt korsband var lite för tjockt. Det klämde i knäet så vi fick gå in och göra in och göra en liten operation till. Man fick rensa och slipa lite, så att blev lite mer luft och det inte skulle klämmas. Efter det så har det känts hur bra som helst, det är skönt, säger han.

När får man se dig på planen igen?
– Jag hoppas jag snart ska vara med i possession (på träningen) och sedan efter det är det ju spel. Inom en och en halv månad så hoppas jag kunna göra några minuter i alla fall.

– Det har tagit lite längre tid än vad det hade kunnat göra i och med att jag fick göra en operation till. Men tanken har hela tiden varit tolv månader och nu har det gått tio (efter operation). Jag har alltid ställt in mig på tolv. Läkarna säger att statistiken visar att om man går tillbaka innan tolv månader så är det stor risk att man drar det (korsbandet) igen. Så jag har ställt in mig på tolv, säger han.

Voelkerling spelade främst som defensiv innermittfältare i allsvenskan 2020, men grundpositionen är egentligen mittback.

– Jag kan spela båda. Jörgen (Lennartsson, tränare) har sagt att han ser mig som mittback. Så länge jag får spela så är jag nöjd.

Foto: Bildbyrån