”Alla spelare borde vara till salu” – sex frågor om HIF:s ekonomi

Trots degradering och pandemi gjorde Helsingborgs IF ett litet plus under 2020.
Hur står det till med klubbens finanser?
Vi tog hjälp av Kristof Vogel, som driver fotbollsekonomibloggen Osynliga handen, för att analysera.

Annons

Helsingborgs IF gick 1,5 miljoner kronor plus under pandemiåret. Starkt jobbat – eller?

De första prognoserna under det första halvåret av 2020 var skrämmande. Helsingborgs IF gick in i pandemiåret med en svag balansräkning. Så var fallet också för många allsvenska klubbar. Det har också visat sig under rapportsäsongens gång att de allra flesta klubbarna har klarat sig förhållandevis väl. Så också HIF. Genom ett hårt arbete på ekonomiavdelningen, med hjälp av statliga stöd, hyresrabatter, supportrar och sponsorer som har bidragit under årets lopp så har man lyckats att hålla huvudet över ytan.

Vad sticker ut i rapporten?

Två saker. Personalkostnaderna är upp 12 procent från föregående år där personalkostnader för fotbollspersonal ökar med 20 procent. Generellt har de nio allsvenska klubbar som har släppt sina årsredovisningar sett sina personalkostnader minskat med 10 procent, på aggregerad nivå.

I en prediktionsmodell baserad på det relativa förhållandet mellan personalkostnader och tabellplacering i allsvenskan under den senaste 10 årsperioden (160 datapunkter) så var sannolikheten att Helsingborgs skulle hamna på någon av de två sista placeringarna mindre än 10 procent. HIF har med andra ord inte varit särskilt duktiga på att hushålla med resurserna.

Det andra är att Helsingborgs balansräkning har blivit större. Temat under rapportsäsongen har annars varit att de allsvenska föreningarnas balansräkningar har krympt i och med att den ekonomiska aktiviteten har varit mindre.

I HIF:s fall beror den ökade storleken på balansräkningen bland annat på att fordringarna från spelarförsäljningar har ökat från 9 miljoner kronor till 15 miljoner kronor. Fordringarna står för cirka en tredjedel av HIF:s totala tillgångar. De utgör en kredit- och valutarisk. Förra året uppgick de realiserade valutaförlusterna till 155 000 kronor och orealiserade kursförlusterna till 366 000 kronor.

5.6 miljoner av fordringarna avser en garantibetalning av utbildningsbidrag för spelaren Rafael Porcellis de Oliviera som HIF ligger i en tvist med ett Brasilianskt företag om. Styrelsen bedömer att inget reserveringsbehov föreligger. Samtidigt har denna fordran legat på balansräkningen i snart 10 års tid. Kommer HIF någonsin att få dessa pengar?

HIF har under året finansierat detta genom att övriga kortfristiga skulder har ökat lite drygt 5 miljoner kronor. Dessutom ser HIF ut att ha utnyttjat möjligheten att få anstånd med betalning av skatter och avgifter till Skatteverket. De kortfristiga skatteskulderna har ökat med 8 miljoner kronor. Kassan har tack vare det blivit större under 2020.

Vad imponerar mest?

Ska man hitta något positivt så är det att HIF lyckades sälja Armin Gigovics kontrakt till FK Rostov i oktober förra året. De 16 miljonerna är oerhört viktiga då kassaflödet från rörelseresultatet var negativ, -13.3 miljoner kronor.

Vad oroar mest?

Degraderingen till Superettan var inte bra för HIF:s finansiella hälsa. Intäkterna från sändningsrättigheter kommer att minska med mellan 5 och 8 miljoner skulle jag gissa. HIF:s personalkostnader var 15 miljoner högre under 2020 än 2016, förra gångar man degraderades. Kassaflödet från rörelseresultatet kommer att pressa HIF under 2021. Balansräkningen är svag. Soliditeten är mindre 10 procent.

Vad kan man läsa ut av klubbens agerande på transfermarknaden?

Alla spelarkontrakt borde rimligen vara till salu. HIF behöver pengar. Men det är inte säljarnas marknad nu och de kommande transferfönstren.

Hur står sig HIF ekonomiskt i Superettan?

HIF kommer troligen ha den största ekonomin i Superettan. Erfarenheten säger dock att störst inte alltid är bäst. HIF jagade under sin förra Superettan-sejour de nya stora allsvenska miljonerna som TV avtalet skulle ge från och med 2020. Man jagade genom att spendera mycket mer pengar än Superettan-konkurrenterna snarare än att utveckla sin verksamhet och göra den bättre och mer effektiv. Den strategin har inte varit särskilt framgångsrik. Idag – tre år senare står HIF med ett lägre eget kapital än vad man hade efter 2017 samt med en betydligt högre kostnadskostym än vad man hade då. 2021 kommer att bli ett utmanande år och någonstans behöver Helsingborgs IF fundera över på vilket sätt man ska driva sin verksamhet framöver.