Lundblad: Oket lyftes från HIF-spelarnas axlar

En extra vikt. Som det handikapp kapplöpningshästar bär i galoppsporten, ungefär.

Det gick HIF runt med fram till gårdagens match mot Elfsborg. Vikten av tre förluster i rad. Vikten av den poängmässigt sämsta starten på seriespel sedan 1968. Vikten av omvärldens misstro. Ett slags ok av press.

90 minuter senare var de extra kilona på axlarna borta.

– Det var fantastiskt (i omklädningsrummet efteråt). En stor lättnad att vi fick tre poäng, sa en sprudlande glad Viljormur Davidsen efter matchen.

Jörgen Lennartsson påtalade på presskonferensen att det inom gruppen råder god stämning och övertygelsen om att man är på rätt väg gjort att pressen från de uteblivna resultaten inte varit så stor som man kanske kunnat tro.

– Vi gör mycket med ett smil när vi kommer till Olympia varje dag, sa han.

Det betvivlar jag inte heller, men samtidigt är det också människor det handlar om. Resultaten påverkar det allmänna måendet, även när hjärnan rent intellektuellt vet att det inte är någon fara på taket.

Så om man ska fortsätta med den här kapplöpningshäst-analogin så blev järnvikterna pulvriserade av: 1) Taha Alis avslut och 2) Kalle Joelssons linjegymnastik.