HIF-elvan börjar kännas given – men hur formeras innermittfältet?
Anders Lindegaard står om han kan, Alexander Nilsson är närmsta backup.
Trebackslinjen formeras likadant om alla spelare är tillgängliga.
Anthony van den Hurk spelar anfallare, ofta i par med Max Svensson.
Men hur kommer Olof Mellberg att formera sitt innermittfält under avslutningen på Allsvenskan?
Det har varit en följetong under hela säsongen hur Olof Mellberg ska formera sitt lag. Dålig form, en absurt skadesituation och en felbalanserad trupp har många gånger gjort att huvudtränaren inte kunnat ställa upp laget på sättet han önskar.
Men på senare tid har Helsingborgs IF landat i en 3-5-2-uppställning, som i vissa perioder av matcherna mer ser ut som ett 5-3-2 eller 5-4-1.
Många av spelarna jag har pratat med trivs i den nya formationen, och det är uppenbart att det är många som kommer mer till sin rätt. Martin Olsson blir användbar i offensiven när han kan kliva framåt till vänster, Joseph Ceesay och Adam Eriksson får nytta av sin löpstyrka längs kanterna och Rasmus Jönsson får lite mer tid att göra bra saker med bollen i en släpande roll. Bara för att nämna några exempel.
Med sju omgångar kvar är den stora knäckfrågan hur HIF ska ta tillräckliga många poäng för att klara det allsvenska kontraktet – antingen med eller utan kval.
I förra veckan lät det på Olof Mellberg som att man har hittat rätt formation, men att det skulle kännas än mer självklart om man faktiskt fick ut fler poäng av det som faktiskt varit bättre prestationer på slutet.
– Det är klart att det är en fördel om spelarna är trygga och trivs i sättet vi spelar på. Om det skulle vara helheten som inte fungerar skulle man behöva jobba väldigt mycket med det, analysera och förändra. Nu kan vi kanske jobba mer i detaljerna, och relationer, och vrida och vända på det för att optimera prestationen, menar Olof Mellberg.
I backlinjen blir Martin Olsson, Kebba Ceesay och Mix Diskerud svårpetade centralt, medan Joseph Ceesay och Adam Eriksson känns som favoriterna till att flankerna trebackslinjen. Längst upp är Anthony van den Hurk given. Men på innermittfältet är det fortfarande inte helt givet hur laget ska se ut.
– Vi har lite olika profiler, och även beroende på matchbild har vi haft Max och Timossi där också. De har varierat lite mellan att spela offensiva mittfältare eller anfallare. Vi har lite att laborera med där, absolut, säger Olof Mellberg.
Så vilka är alternativen? Det är inte ett vågat uttalande att påstå att innermittfältarna i Helsingborgs IF underpresterat när det kommer till poängskörd under 2020.
Brandur Hendriksson (17 matcher, 2+1 poäng)
Den färöiske mittfältaren är inköpt som en blivande nyckelspelare, men HIF har varit öppna med att han kan behöva tid att anpassa sig. Samma sak har han själv nämnt i en intervju med Fotboll Skåne. Men det som oroar är fysiken. Endast fyra fulla allsvenska matcher under 2020, problem med baksidan och därtill en migränattack när han var iväg på landslagsuppdrag. Brandur Hendriksson har inte varit riktigt vad man hade hoppats på och borde sett till sina prestationer inte räkna med att vara helt given.
Mohammed Abubakari (17 matcher, 0+0 poäng)
34 år, lätt bräcklig fysiskt och ingen poängspelare. Men Mohammed Abubakari är ofta en av lagets bästa spelare när han finns på planen. Har fått kortare inhopp två gånger om efter sin två matcher långa frånvaro, men kanske får den centrala rollen igen när Armin Gigovic nu har lämnat? För mig är det här en given spelare att luta sig mot när det blåser.
Rasmus Jönsson (23 matcher, 3+0 poäng)
Poängskörden är såklart alldeles för dålig, även om den hade varit aningen bättre om hockeyassist hade räknats. Det som däremot talar för Rasmus Jönsson är den uppåtgående trenden. Två mål på sina sex senaste, och en helt annan förmåga att påverka matcherna i den mer tillbakadragna mittfältsrollen. Enligt egen utsago har han ”aldrig varit rädd för att jobba hårt”, men huvudanledningen till att ha honom på mittfältet är att han kan sätta upp anfallaren med vertikala passningar.
Andreas Landgren (3 matcher, 0+1 poäng)
Totalt dominant på ett par av HIF-träningarna jag besökt på slutet och alldeles uppenbart spelsugen efter sin långa skadefrånvaro. Tillsammans med Adam Eriksson är han spelaren med erfarenhet av 2016, som känns som en nyckelsäsong att försöka dra lärdomar av i år. Petades märkligt nog hela matchen mot Östersund, men har i övrigt gjort kortare, pigga inhopp. Assisten borta mot Varberg är toppklass. I mina ögon är det här en spelare som bör få mer speltid.
Mix Diskerud (21 matcher, 1+0 poäng)
Säger sig trivas som mittback, speciell i en trebackslinje. Då får både han och Martin Olsson lite mer tid med bollen, och kan ha högre utgångspositioner i speluppbyggnaden. Men norsk-amerikanen har också upprepade gånger varit tydlig med att han egentligen är mittfältare och att det är där han ser sig framöver i karriären. Det kan man förstå. Frågan är om det är Olof Mellberg som är feg eller smart som använder Mix Diskerud i backlinjen, även nu när det finns försvarsalternativ tillgängliga? För mig känns det som resursslöseri att inte ha 30-åringens bollskicklighet högre upp i banan. För övrigt är det enligt Olof Mellberg ”inte omöjligt” att Mix Diskerud spelar i backlinjen resten av säsongen. Det sätter jag också mina pengar på.
Jakob Voelkerling Persson (12 matcher, 0+0 poäng)
Öppnade säsongen på mittfältet, men stod tillsammans med övriga laget för ett par svaga insatser. Imponerade som mittback hela försäsongen och är långsiktigt tänkt att spela i backlinjen. Kanske borde spelats in som mittback till höger efter sin skada, och på så sätt pressat upp Mix Diskerud i banan? Bör rimligen mest ses som en nödlösning på mittfältet under slutfasen på säsongen.
Max Svensson / Alex Timossi
Två mångsidiga spelare som kan spela som yttermittfältare, anfallsyttrar, wingbackar, renodlade anfallare eller som offensiva innermittfältare. Lär alternera i anfallsrollen och få en del defensivt ansvar i motståndarnas speluppbyggnad inte minst. Men ska inte heller spela renodlade innermittfältare, varken sett till egen förmåga eller truppsituationen.
Foto: Bildbyrån
Reporter på Fotboll Skåne
