FRISPARKEN: “100 procent att han skulle skjuta, jag såg det på honom”

Slutminuter på Olympia. Tiden på väg att rinna ut. Häcken hade varit klart bättre än HIF i större delen av dagens match, men tack vare flera fina räddningar från Kalle Joelsson hade hemmalaget fortfarande chansen att få med sig en poäng.

Det stod ju fortfarande bara 1-0 till Häcken och HIF försökte gång på gång att komma fram till en situation i de svartgulas straffområde. Minst fem minuters tilläggstid var aviserade, men när ett inlägg från Charlie Weberg nickades undan med 94:47 på klockan trodde nog de flesta på Olympia att det var kört för HIF.

Leo Bengtsson transporterade upp bollen på HIF:s planhalva när uret nådde 95 minuter. Armin Gigovic glidtacklade tufft och bröt, men bollen hamnade istället hos Alexander Faltsetas som såg en möjlighet att ge de gulsvarta ännu ett friläge. Han slog en djupledspassning mot Gustav Berggren, men den blev lite för brant. Albert Ejupi kunde täcka bollen och låta Kalle Joelsson plocka upp den.

Sjöberg satte inte pipan i munnen – det fanns tid för ett sista desperat försök. Joelsson slungade upp bollen på offensiv planhalva där Johan Hammar dock vann nickduellen mot Anthony van den Hurk. På andrabollen var Dennis Olsson snabb och före Romeo Amane. Ivorianen gick in med sulan först och domare Kaspar Sjöberg blåste för frispark.

Weberg befann sig i närheten och vandrade direkt fram och plockade upp bollen.

Mittbackskollegan Ali Suljic vandrade förbi, på väg in mot straffområdet. Weberg sa åt honom att gå på bortre ytan.

– Först tänkte jag chippa in den till honom, berättar Weberg, som dock inte hade bestämt sig ännu.

Sjöberg tog fram sin frisparksspray och satte ett märke i planen, kanske 24 meter från Peter Abrahamssons mål, i höger innerposition. Samtidigt kom van den Hurk fram till Weberg.

– Du vet var jag brukar springa, sa lagkaptenen.

– Då tänkte jag slå den till honom, säger Weberg efteråt.

Men medan Sjöberg ritade linjen för Häckens mur strax innanför HIF:s straffområde och Abrahamsson instruerade var Faltsetas och hans blott två murkollegor skulle ställa sig, så såg Charlie Weberg en lucka.