Månsson: Skenheliga Östersunds FK skiter i alla andra – som vanligt

BLOGG. Några tankar om att Östersunds FK åker till Spanien mitt under en pandemi.

Det fina med Allsvenskan är att det är svårt att fuska.

I alla fall om man jämför med de flesta andra ligor. Eftersom 51-procentsregeln ligger där den ligger finns det inga klubbar vars förutsättningar kan ändras över en natt för att en oligark eller diktator fått feeling.

Östersunds FK har dock gjort sitt bästa för att utmana den gamla sanningen. Den fascinerande resan från division ett till Europa League-slutspel hade förmodligen inte ens påbörjats utan Daniel Kindberg som nu är dömd till tre års fängelse för ekonomisk brottslighet. Östersunds FK var visserligen rasande skickliga och banbrytande på många sätt, men de var samtidigt dopade.

Att de fick elitlicensen beviljad inför 2020-säsongen lägger ett löjets skimmer över förbundets överklagandenämnd och… well, hela systemet. Vid tidpunkten låg ÖFK runt 20 miljoner back vilket fick dem att dra till med något som i efterhand framstår som tidernas bluff i svensk fotboll.

I korthet: ÖFK låtsades som man hade tecknat Allsvenskans genom tidernas största sponsordeal med ett anonymt (!) företag. Överklagandenämnden svarade: OK, då har vi inga följdfrågor. Ni får spela vidare.

Rekommendation: Expressens granskningar

Östersund har heller inte på något sätt bett om ursäkt. Så sent som i oktober i år stod den nye vd:n Michael Schahine i tv och låtsades som att han inte kände till sponsoravtalet – alternativt detaljerna i det – när Dplays reporter frågade om saken. Jag vet inte om det beror på att man numera har täta band till en indisk sekt, men rannsakan är något som man helt enkelt inte ägnar sig åt.

Nu har ÖFK – vars motto är att ”stå för rent spel och hålla sig till regelverken på och utanför planen” – tänjt på reglerna igen. Även denna gång riskerar konkurrenterna att drabbas. Svensk Elitfotboll har tydligt avrått klubbarna från att åka på försäsongsläger med tanke på pandemin. Dels gäller det förstås smittorisken, men framförallt handlar det om vilka signaler som klubbarna sänder ut.

Fotbollen har i många år haft svårt att nå fram till politiker och myndigheter vars analyser och beslut inte sällan byggt på fördomar. Hur våra ministrar uttalat sig om polisens kontraproduktiva strategier runt fotbollen är ett talande exempel. Hur Folkhälsomyndigheten resonerat under 2020 är ett annat. Det är lätt att förstå att FHM har en prioritetslista att jobba utifrån, men man kan i alla fall konstatera att analyserna kring idrotten inte har imponerat.

För elitfotbollen är 2021 ett viktigt år. Många klubbar blöder och publikfrågan står högt upp på agendan. Om fotbollen ska nå fram måste den föregå med gott exempel.

Fjolåret gick trots allt bra givet förutsättningarna. Blåvitt-supportrar firade cupguld på ett olämpligt sätt, Örebro SK drog till med en rövare och Malmö FF:s guldfest slutade innan den hann börja, men det var trots allt undantag bland 400 elitmatcher. Än så länge kan fotbollens och idrottens företrädare med rent samvete säga att klubbarna tar sitt samhällsansvar, men när Östersunds FK mitt under pandemin drar på ett tre veckors långt läger i Spanien blir det svårare att anföra sådana argument. För hur ska man förklara nödvändigheten i att ÖFK reser till Malaga istället för södra Sverige för att slippa snön?

I en intervju med Fotbollskanalen motiverar ÖFK:s kommunikationsansvarige Håkan Lundqvist den långa Spanienresan med att ”försäsongen var planerad utifrån att de skulle åka” samt att man har en ”handlingsplan” för hur det hela ska gå till tillsammans med arrangören. Och visst, det går kanske att resa dit med förhållandevis låg risk, men det är samtidigt så att coronafallen duggar tätt inom elitidrotten.

Främst handlar det emellertid om att tänka på alla andra. Tänka på sin nästa, som det brukar heta i religiösa sammanhang.

 Skenheliga Östersunds FK, vars motto även är ”vi lever som vi lär – vi följer våra värderingar” och ”vi ska upplevas som trygga och säkra” skiter uppenbarligen i det.