Eric Larsson, en studie i att lära sig vinna även när man är äldre
Vissa heter Hugo Larsson och vinner sin första stora titel när de är 17 år.
Andra heter Erdal Rakip och måste räkna efter för att komma ihåg hur många allsvenska titlar som de har vunnit.
Och sedan finns det Eric Larsson.
Örebro år 2019. MFF hade tagit 65 poäng i Allsvenskan och vunnit med 5-0 i årets sista match uppe i Närke. En sådan poängsamling betyder nästan alltid SM-guld, men inte just det här specifika året.
Efter slutsignalen satt Eric Larsson ensam på huk och med en helt tom blick. Alla andra i startelvan hade vunnit titlar tidigare, det här vara en missad möjlighet bland flera andra, men Larsson var 28 år, inne på sitt andra år i MFF, och fortfarande titellös. Innan han kom till MFF så hade han slutat på plats 14, 9, 11, 12, 13, och 13 i Allsvenskan för Gefle och GIF Sundsvall.
Spola fram två och ett halvt år efter Örebro-matchen, och Eric Larsson har två SM-guld, en cuptitel, och dessutom ett CL-gruppspel.
– Nu fick jag lite rysningar, säger Larsson till Fotboll Skåne.
– Att vinna titlar är något jag har kämpat för hela livet. Att vara så nära 2019 gjorde väldigt ont. Föräldrarna var på plats. Jag hade spelat mycket och kände mig som en bidragande orsak till 65 poäng, men det räckte inte.
– Men 2020 kändes fantastiskt, och 2021, och nu cupen… Jag är glad och nöjd, men fortfarande hungrig.
Tror du att det känns annorlunda för dig jämfört med exempelvis Hugo Larsson, som inte ens har fyllt 18 år innan han vinner sin första titel?
– En sådan som Hugo växer upp inne i det. Jag växte upp med att förlora så få matcher som möjligt. När jag tidigare i karriären har förlorat tre matcher i rad så har det inte varit så hårt, utan då har det varit ”nu får vi bara se till att vinna nästa match, vi behöver minst 30 poäng för att klara oss kvar”.
– Den mentaliteten har man fått ändra på. Jag har fått känna på att vinna, och det vill jag göra om och om och om igen.
Var det en chock i början?
– Det skulle jag inte säga om själva början. Vi vann tio matcher i rad 2018, tog oss till cupfinal, vann premiären, jag fick spela, allt kändes bra. Och sedan blev det som när man går ut ur ett flygplan i ett annat land: att man krockar i värmen.
– Det var en tuff period. När vi vände på det så fick jag lära mig hur det är att vinna många matcher och gå ut i Europa och åstadkomma något.
Det har också varit en ganska udda vecka för Eric Larsson. Han fick inte vara med i 18-mannatruppen mot Häcken, vilket var första gången i MFF-tröjan som han var petad ur truppen, och det hände under dagen då han tackades för sin 200:e MFF-match.
– Det är tuff konkurrens i Malmö. Hade det inte varit det så hade vi inte varit såhär bra. Nu fick jag smaka på det på riktigt.
– Jag har haft en lite knackig väg hit. Hade jag lagt mig ner och dött vid första motgång så hade jag dött för länge sedan.
– Jag respekterade det beslutet, och jag försökte vända besvikelsen och aggressionen till energi istället, och det tycker jag att jag har visat under veckan och att han (Milojevic) har sett det och att jag fick visa det i finalen.
Det kanske är acceptabelt om det händer ungefär en gång var 200:e match?
– Precis, det var ju också fint att få fira de 200 matcherna i en så framgångsrik period i Sveriges största klubb. Det betyder ju att man har gjort någonting bra.
Foto: Bildbyrån
