Slutspelshysterin som kom av sig – så spelas Europas ligor idag

I mitten av 2010-talet spred sig slutspelen som en löpeld bland Europas ligor. Skulle fotbollen helt hockeyfieras?

Så blev det inte. Fortfarande prövar Europas ligor hela tiden nya format, men det är lika många som byter till slutspel som slutar med det. 

Här är allt om hur Europas fotbollsligor spelas!

När höstsäsongen 2016 skulle dra igång var det sex av Europas ligor som gick över till slutspel. Trenden var tydlig med en hockeyfiering av de nationella fotbollsserierna där “spännande matcher” övertrumfade sportslig rättvisa i allt fler länder. Då var det 19 av Europas 54 serier som avslutades med en mästerskapsserie eller någon annan form av slutspel.

När man kollar på hur Europas ligor spelas idag är det tre saker man kan konstatera:

1. Trenden har brutits. Slutspelsligorna blir inte fler utan ligger kvar på ungefär samma nivå.

2. Många ligor är snabba med att testa nya format. Mer än hälften av ligorna har ändrat upplägget sedan 2016.

3. En positiv pandemieffekt är att ett par ligor skar ner på krångliga slutspelsformat under pandemin och har sedan inte återinfört dem.

Slutspelsvågen 2016

När slutspelsvågen sköljde över Europa i mitten av 2010-talet var det i huvudsak två skäl som anfördes. Det ena var att dra mer publik, det andra var att spetsa till serien.

Publiken skulle lockas genom att fler matcher blev betydelsefulla. Det ledde till att en del ligor inte bara införde slutspel utan även toppade omgörningen med ett playoff om den sista Europaplatsen. Längst gick man i Belgien där flera klubbar från andradivisionen fick chans att ta en kvalplats till Europa League.

Kvaliteten på ligan skulle bli bättre genom att de bästa klubbarna fick möta varandra en eller två gånger extra i en mästerskapsserie istället för att harva vidare mot halvtaskiga lag från seriens undre halva.

Hur har det gått då? Av de sex ligor som bytte till slutspel 2016 är det bara två som fortfarande har kvar det. Det är Danmark och Bulgarien som framhärdar, men båda har gjort ändringar i ligastorlekarna. De andra fyra – Bosnien, Georgien, Litauen och Ukraina – är tillbaka i en rak serie där alla möter alla två, tre eller fyra gånger.

Publikt var det inget lyckat skifte för Danmark. Det är först i år man har kommit över publiksnittet från 2015-16 som var på drygt sjutusen personer. Kvalitetsmässigt har det gått betydligt bättre för Superligaen. En 24:e plats på Uefas nationsranking 2016 har bytts mot en fjortondeplats 2021. Det är ett lyft på tio placeringar som gett en extra plats i Champions League-kvalet och flera klubbar som haft riktigt lätta vägar till gruppspel i den pågående säsongen.

Men man kan nog inte skylla hela förbättringen på serieomläggningen. Bulgarien har inte alls samma effekt. De har bara lyft tre placeringar, från 29 till 26. Publikmässigt har det gått ännu sämre: från ett snitt på 2100 åskådare 2015-16 till att aldrig varit över 1900 efter omläggningen.

De konservativa

Hälften av Europas 54 ligor har samma format nu som 2016. Några av dem har dock hunnit testa och förkasta andra format. De konservativa ligorna, de som inte ändrar så fort det börjar blåsa, återfinns i hög grad i toppen och botten av Europas klubbranking. De elva första ligorna på nationsrankingen 2021 har låtit bli att mixtra med serieformatet. Det har även fyra av de fem lägst rankade ligorna. Sedan tillkommer ett gäng mittenligor som Allsvenskan där man inte heller byter format i onödan.

I Allsvenskans fall är det bara ett byte från kalenderår till att spela höst-vår som då och då diskuteras. Den diskussionen brukar tystna rätt snabbt. Med höga publiksiffror och starka supporterorganisationer som arbetar enligt devisen MDMF (mot den moderna fotbollen) är utrymmet för att ändra på något i Sverige litet.

Det byts friskt

Antalet ligor med någon form av slutspel har minskat från nitton stycken 2016 till arton idag. Det är dock inte bara en liga som gått tillbaka till rak serie, utan det är ständiga byten som sker. Åtminstone ett dussin ligor har under de här sex åren bytt till eller från slutspel. Tjeckien har hunnit med båda delar. Det är överraskande många i en sport som länge har präglats av konservatism. Men med ett Fifa som kräver VM vartannat år, ett Uefa som ständigt förändrar Europas klubbturneringar och storklubbar som blivit mångmiljardföretag och vill ha en egen superliga är fotbollen i full förändring. Det syns även nationellt.

En del av förändringarna kan läggas på pandemin. Flera ligor stoppade nedflyttning när serierna inte kunde spelas färdigt. Det ledde till fler lag i en del högstaserier. Turkiet slog Europarekord när man förra året hade 21 lag i Süper lig. Några ligger kvar på den utökade nivån medan andra väljer att minska storleken igen.

Positiv pandemieffekt

Bland alla problem pandemin förde med sig med publikneddragningar, inställda matcher och ligor som avslutades i förtid fanns det även något positivt. Några ligor kom ut ur pandemin med bättre ligaformat än de gått in med.

Tjeckien införde slutspel 2018, höll fast vid det 2019, men skippade det på grund av pandemin i serien 2020-21. Nu fortsätter man med dubbelserie och slutspelet blev bara en tvåårig parentes.

Även Polen strök sitt slutspel 2020 och fortsätter nu utan. Istället har man utökat serien till arton lag.

Belgien, Europamästare i klyddigt seriesystem, tvingades att stryka delar av sitt omfattande slutspel under pandemiåren och ser inte ut att gå tillbaka fullt ut. Tidigare delade man upp mittenlagen och la till några division två-klubbar som fick slåss om att spela en final mot fyran eller femman i mästerskapsserien om den sista Europaplatsen. Nu är det bara femman till åttan som får kämpa om den sista kvalplatsen i ECL.

Avarterna blir något färre

Ett personligt hatobjekt är ligorna som halverar poängen från grundserien när man går in i slutspelet. Där offrar man den sportsliga rättvisan för att göra mästerskaps- och nedflyttningsserierna mer spännande. Klubbar som ryckt ifrån redan på hösten ska få kämpa även på våren, och de som är avsågade på hösten får en ny chans när poängen halveras.

Jag kan hitta en poäng (en halv åtminstone) med poänghalveringen i länder som spelar höst-vår. De klubbar som slåss på två fronter under hösten, med både serielunk och gruppspel i Europa, får större chans att knipa en ny Europaplats med halverad grundseriepoäng. En dålig ligahöst går lättare att ta igen i slutspelet då.

I kalenderårsligorna, som Allsvenskan, hade resultatet blivit det motsatta. Lag som går till gruppspel får det tuffare när slutspelen avgörs samtidigt som deras spelschema är betydligt mer komprimerade än konkurrenternas.

2016 var det fem ligor som halverade poängen från grundserien för att göra slutspelet mer spännande. I år är det bara tre: Belgien, Rumänien och Österrike. De länder som insett det osportsliga i det och avskaffat halveringen är Polen, Kazakstan och Serbien. I Polens och Kazakstans fall har båda helt frångått slutspelstanken och är tillbaka i hederlig dubbelrunda.

Sista Europaplatsen

Uefa har tydliga bestämmelser om hur Europaplatserna ska fördelas. Det är vinnaren av ligan som får Champions League-platsen och om cupvinnaren redan klar för Europaspel är det nästa lag i ligan – inte förloraren i cupfinalen – som står på tur. Men när det gäller den sista Europaplatsen, alltid en kvalplats till Conference League, ger Uefa de nationella förbunden fria tyglar.

Det har lett till att åtta ligor har olika arrangemang för att utse vilken klubb det blir. De flesta hamnar i kategorin “Fler spännande matcher”.

England är numera ensamt om att ge den sista Europaplatsen till vinnaren av ligacupen. Nederländerna kör ett cupspel mellan lag fem till åtta i serien om den. De flesta andra spelar ett playoff mellan vinnaren av slutspelets nedflyttningsserie och det första laget utan Europaplats i mästerskapsserien. Rätt ofta slutar det med att samma lag som skulle fått platsen om man kört utan playoff får den. Men det blir ju många matcher som gäller något…

Värst var Belgien som gav division två-klubbar chansen att få platsen, men det har de tack vare pandemin slutat med.

Enkelt byta seriesystem

2016 såg den europeiska ligafotbollen ut att i snabb takt vara på väg mot nästan total hockeyfiering, men slutspel blev inte den snabba väg till framgång som många förbund tänkt sig. Nu byts spelsystem i ungefär samma grad som för sex år sedan, men det går åt båda hållen. En del byter till slutspel, andra byter tillbaka.

Om ligan börjar sacka efter eller om publiksiffrorna sjunker är ändring av formatet lätt att ta till. Det är en drastisk åtgärd som signalerar handlingskraft och kan backas upp med storslagna förhoppningar om fler spännande matcher. Därför kommer vi nog att få se fler formatändringar även i framtiden.

Europas ligor i siffror

• 54 av Uefas 55 förbund har en nationell liga. Bara Liechtenstein saknar en. Därför har landet ingen plats i Champions League-kvalet.
• 10 eller 12 lag är den vanligaste ligastorleken. Det finns tretton ligor med tio lag och lika många med tolv.
• Snittet är 13,44 lag per liga vilket är en ökning med knappt två tiondelar på de senaste sex åren.
• 20 lag är det i de största ligorna. Det är det i England, Spanien, Italien, Frankrike och Turkiet.
• 8 lag består de minsta ligorna av. Det är Azerbajdzjan, Moldavien och Andorra som har så få.
• 7 ligor kör som Allsvenskan: 16 lag med rak dubbelserie utan slutspel. Det är bland annat Norge, Tjeckien, Ukraina och Ryssland.
• 18 ligor avgörs i någon form av slutspel. Det är en färre än för sex år sedan.
• 1 liga avgörs med ett slutspel i cupformat. Det är San Marinos där de fyra första går direkt till kvartsfinal medan lag 5-12 kör åttondelsfinaler om de fyra återstående platserna i kvarten.
• 3 ligor halverar poängen från grundserien när man går in i slutspelet (Belgien, Österrike och Rumänien).
• 8 ligor har någon form av extra lösning för den sista Europaplatsen. Det är oftast ett playoff i cupform men kan också vara som i England, segraren av ligacupen.
• 33 omgångar spelas i en genomsnittlig liga, tre mer än i Allsvenskan.
• 40 omgångar är det högsta antalet som spelas. Det görs i Rumänien och Belgien. Rumänien spelar en hel allsvenska  innan man drar igång mästerskapsserien där sex lag möter varandra två gånger.
• 22 omgångar är det minsta som spelas. Det är Island som nöjer sig med tolv lag i en rak serie med dubbelmöten.