Molins lyrisk över ’nya’ MFF: ”Otrolig lättnad att röra sig fritt”
Mindre fokus på springa–springa–springa, mer fokus på att spela sitt eget spel och ösa på.
Så beskriver Guillermo Molins Malmö FF 2020.
– Tar man in kreativa spelare och försöker hålla dem i en låda så visst, det funkar, vi hade jättebra resultat, men alla måste få uttrycka sig på planen, säger 31-åringen i en intervju med Fotboll Skåne.
Förra året hamnade Guillermo Molins ofta på bänken då Uwe Rösler ville para ihop Markus Rosenberg med en mer rörlig anfallare. Molins väntade därför in 2020, som skulle kunna bli hans år.
Hur reagerade han då när MFF i vinter tog in en targetanfallare, då Molins själv har gått mot att bli mer av en target?
– Om man ska kolla på vad vår förra tränare sa så tyckte han att jag och Markus sökte samma yta och samma bollar, så vi kunde inte spela ihop. Det var det han sa. Då blir det svårt att konkurrera med kaptenen, fanbäraren, och allt vad han var. Mot slutet av förra säsongen märkte han ”Jo, det går nog” och då fick jag fler chanser. I Allsvenskan släppte vi loss i en match. Det var mot Örebro, då fick vi fria tyglar. Då spelade vi tillsammans och det blev 5-0. Det tycker jag var den bästa fotbollen vi spelade förra året, om man bortser från motstånd.
– Att man tar in Isaac (Kiese Thelin) betyder inte så mycket för mig. Vi söker inte alls samma ytor. Jag tror vi kan komplettera varandra bra.
Ni har kört med en längre fram och en droppande än så länge?
– Nu är det mer tydligt och den som är droppande får verkligen hitta vilka ytor som han känner för. Där känner jag en otrolig lättnad i att man får röra sig fritt och hitta ytor. När jag får göra det är jag väldigt farlig. Det har känts otroligt bra de här två veckorna.
Det känns som hela laget mår som bäst när ni får släppas loss?
– Så är det ju. Tar man in kreativa spelare och försöker hålla dem i en låda så visst, det funkar, vi hade jättebra resultat, men alla måste få uttrycka sig på planen och visa vad de är bra på. Det är det som är på väg att hända: spelarna får visa sina styrkor.
– Kollar man på förra året kan man hitta massa anledningar. Man kan säga att vi missar guldet för straffarna, man kan säga att vi missar guldet för att vi inte gick för det i toppmatcherna borta, vi gick för att ”deffa”. Nu är tanken att vi ska spela likadant borta och hemma. Vi ska inte anpassa oss efter någon, de får anpassa sig till oss. Det är lite det tänket jag har om fotboll. Om man har ett bra lag och är spelförande får folk anpassa sig till oss. Så var det förr i tiden. Vi spelade likadant överallt och då hittar man en trygghet i det.
Molins lägger till att skillnaden i taktiken ska vara till svåra matcher i Europacuperna.
– Men jag tycker personligen det är otroligt skönt att spela fotboll och inte att springa efter bollen. Det passar inte mig. Sedan har jag fått försöka anpassa mig. Kollar man poängmässigt så funkar det, men spelmässigt kanske det inte riktigt gick hela vägen.
Jag tänker att det finns olika sätt att springa. Att ni fortfarande ska vinna boll högt, men att man också kan vila med boll nu?
– Absolut. Vila med boll och sedan var han (Dahl Tomasson) väldigt tydlig första gången vi pratade. ”Okej, när vi pressar högt och ska gå för att ta bollen. Vad ska du tänka på då?” Då sa man någonting om det defensiva arbetet. Då svarade han ”ja, men om du ställer dig här och vi vinner boll så är du helt fri”. Han har det offensiva tankesättet i det defensiva.
– Man har varit inpräntad i 18 månader med att ”såhär och såhär och såhär ska vi stå, inte en halvmeter dit”, och så vidare och så vidare. Nu är det lite mer att vi spelar, blir vi av med bollen ska vi ta tillbaka den, och sedan fortsätta spela. Jag tror vi har spelartyperna för det.
Än så länge har Molins spelat både som spetsen och den droppande anfallaren, men spelarna ska tillsammans hitta sina roller på planen.
– Han har inte sagt formation, men han har sagt en ”front four”. Han pratar inte om en tia, en nia, en ytter, utan folk ska röra sig för att hitta ytor. Om jag någon dag blir tränare är det den filosofin som jag kommer att använda mig av. Det är det jag tycker passar bäst när man har ett duktigt lag och något som ska vara ett överlägset lag. Då kan man inte ge sig in i kamp och ge de andra en chans att vara lika duktiga. Kamp kan alla göra om man kämpar lika hårt.
– Han är väldigt positiv, han lägger väldigt mycket tid till de yngre. Nu tillhör jag inte de yngre, men jag tycker det är väldigt bra. Det är något vi behöver, att de unga har energi så att de känner att de konkurrerar och spelar. Då känner vi ett flås så att vi också kan fortsätta.
Molins nämner också att han redan har känt av skillnader på träningarna.
– En enorm skillnad var att första dagen började vi med en övning. Alla vet övningen. Nästa dag var det två bollar i samma övning. Då behövde man ställa om huvudet. Nästa dag var det koner i mitten som man skulle undvika. Nästa dag var det något nytt i samma övning. Som 31-åring är det skönt att göra nya saker.
– Vi har korta träningar, väldigt intensivt, håller oss på små ytor, det finns en tanke bakom allt.
– Men framför allt är det spelsättet jag tycker väldigt mycket om.
Trots att hans enda skada var under försäsongen förra året fick Molins bara spela 42 procent av alla tillgängliga minuter, och det hände nästan aldrig att han fick starta två matcher i rad. Trots det hade han ett bra poängsnitt per spelad minut. Det är kontinuiteten i speltid som saknas.
– Jag kände att jag hade mer att ge, mer att leverera, och mot slutet kände jag mig i väldigt bra form.
– Jag behöver bara spela mer.
Det skulle nog vara bra för alla om truppen blev mindre?
– Ja, vad är vi nu, 25-26 spelare? Det är deras beslut där uppe, men rent krasst känns det som för att man ska göra det rättvist mot alla så måste du nog krympa lite.
Foto: Bildbyrån
